Führer
.jpg)
Führer (tyska: ledare, [an]förare, vägvisare) var den titel som Adolf Hitler tog sig 1934, när han förenade sitt uppdrag som Tysklands rikskansler med rikspresidentposten efter rikspresident Paul von Hindenburgs död. Den fullständiga titeln var Führer und Reichskanzler (’ledare och rikskansler’). ”Heil, mein Führer!” var hälningsfrasen när man hälsade på Hitler.
Ledaren är enligt ledarprincipen i den nazistiska och fascistiska ideologin det främsta uttrycket för folket. Den högsta ledningen och makten inom staten låg hos en person, ledaren. I likhet med Tysklands Führer kallades i de fascistiska länderna ledaren i Italien (Benito Mussolini) Duce, i Spanien (Francisco Franco) Caudillo och i Rumänien (Ion Antonescu) Conducator.
I andra språk än tyska har ordet Führer fått dålig klang på grund av dess koppling till Hitler. I Tyskland undviks ordet ensamt åtminstone inom politik, men det används ofta i sammansatta ord och är då mera neutralt, då det användes även innan Hitler gjorde det till sin titel. Några exempel: Führerschein (körkort), Spielführer (lagkapten), Wegführer (vägkarta), Zugführer (lokförare), Fremdenführer (guide).
Se även
Referenser
Tryckta källor
