Francisco Franco
Från Wikipedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (2009-04) |
| Francisco Franco | |
 |
|
| Ämbetsperiod(er) | |
|---|---|
| 1 april 1939 – 20 november 1975 |
|
| Företrädare | Manuel Azaña |
| Efterträdare | Juan Carlos I (kung) |
| Information | |
| Född | 4 december 1892 Ferrol, Spanien |
| Död | 20 november 1975 Madrid, Spanien |
| Maka | Carmen Polo |
| Politiskt parti | Inget (Falangistpartiet/Carlism) |
Francisco Franco, egentligen Francisco Franco Bahamonde, fullständigt namn Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade, född 4 december 1892 i Ferrol, Galicien, Spanien, död 20 november 1975 i Madrid, Spanien, var en spansk officer och politiker på yttersta högerkanten som stöddes av konservativa, fascister och rojalister; generalmajor från 1926; Spaniens statschef och diktator med titeln "El Caudillo" 1939-1975.
Francisco Franco föddes i staden Ferrol i Galicien, Spanien. Hans far Nicolás Franco Salgado-Araujo, var marinintendent vid den spanska flottan och svårt alkoholiserad. Modern hette Pilar Bahamonde Pardo de Andrade och kom även hon från en familj där många familjemedlemmar verkat inom flottan.
Franco kunde till följd av budgetnedskärningar och stängningen av marinakademin inte fullfölja familjetraditionen att bli marinofficer, utan skrev istället vid femton års ålder in sig på Alcazarakademin i Toledo, för att bli infanteriofficer. Vid 30 års ålder var han Europas yngste brigadgeneral, och kommendant för spanska främlingslegionen, stationerad i spanska Marocko.
Innehåll |
[redigera] Spanien under Franco
År 1936 befann sig Franco, kommenderad av vänsterregeringen, på Kanarieöarna, i något som han själv ansåg vara exil, när han på begäran av de reaktionära grupper som inlett ett militäruppror mot den sittande republikanska regeringen i Madrid, övertog högsta befälet över de upproriska styrkorna i juli 1936. Under vänsterregimens tid i Spanien mördades flera präster av kommunister och militären började känna sig allt mer hotad av att Spanien kunde komma att bli en kommunistdiktatur. Detta var inledningen på spanska inbördeskriget, som slutade med Francos intåg i Madrid den 28 mars 1939. Han tillträdde därmed posterna som Spaniens president och regeringschef. Monarkin återinfördes efter en folkomröstning 1947, med Franco som diktator, ledare fram till sin död år 1975.
[redigera] Francos relation med omvärlden
Spanien förhöll sig neutralt under andra världskriget, även om landet intog en protysk hållning i inledningen av kriget. Den 23 oktober 1940 möttes Franco och Hitler i Hendaye, Frankrike. För att gå in i kriget på tysk sida krävde Franco bland annat mat, krigsmateriel, Gibraltar och Franska Nordafrika, vilket tyskarna inte kunde acceptera. I bakgrunden fanns också en konflikt om tyska gruvrättigheter i Spanien.Franco höll sig neutral under kriget och på så sätt överlevde diktaturen efter kriget. [1] De allierade styrkorna införde sanktioner mot Spanien vilket resulterade i att landets ekonomi blev allt sämre. [2]
Spanien blev isolerat efter kriget av omvärlden och låg på många områden långt efter i utvecklingen speciellt inom jordbruk och industri. Landet var fattigt och behövde hjälp för att kunna byggas upp efter inbördeskriget som hade tillfogad stor skada på byggnader och infrastruktur. Men hjälpen uteblev från omvärlden och FN vände landet ryggen[3]
Under kalla kriget ändrades detta då USA behövde en allierad mot Sovjet. USA fick baser i Spanien. egengällde hjälpte USA Spanien in i FN som de blev medlem av 1955 och 1953 slöts samarbete med Vatikanstaten. [4]
[redigera] Francos ideologi
Det styrande partiet i Francos Spanien var det fascistiska Falangistpartiet, men de övertygade fascisterna i hans närhet såg sig snart svikna, då Franco under 1950-talet lät rensa ut de fascistiska elementen ur sin regering.[5] Hans styre kom att präglas av konservatism, klerikalism och klassisk auktoritarism snarare än fascism. Franco använde sig även utav symbolism som härstammade från ett arv från Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastiliens regeringstid på 1400-talet då de enade Spanien till ett rike, något Franco ville minnas och ära.
[redigera] Francos arvvinge
Franco hade gift sig 1923 med Carmen Polo y Martínez-Valdès. De fick sitt enda barn 1926: Maria del Carmen Franco y Polo. Efter Francos död 1975 fick Maria del Carmen titeln Duquesa de Franco ("hertiginna av Franco") av kung Juan Carlos. Det sägs att Franco såg dåvarande prinsen Juan Carlos som den son han aldrig fick och han deltog aktivt i hans uppfostran till regent.[6] Franco lade grunden för återupprättandet av monarkin i Spanien, men kung Juan Carlos, som besteg tronen efter hans död, valde att omvandla diktaturen Spanien till en demokrati.
[redigera] Regimens förtryck
Över två miljoner människor fängslades för regimkritisk verksamhet.[7] Enligt vissa uppgift lär nära 200 000 människor ha avrättats mellan 1939 och 1944. Andra källor uppger dock betydligt lägre siffror, men det är uppenbart att även om osäkerheten om antalet avrättade fortfarande är stort, så fortsatte de mer eller mindre summariska avrättningarna av regimkritiker under hela regimens tid.[8]
Exempel på avrättningar var i slutet av Francos epok då el Caudillo dömde 11 medlemmar ur den baskiska separatiströrelsen ETA till döden då de anklagades för terrorism, däribland en gravid kvinna. Franco lät benåda fyra av de dömda (inklusive den gravida kvinnan) men övriga sju avrättades. Detta fick svenske statsministern Olof Palme att kalla Franco för "satans mördare" i ett tal och en bojkott mot turistresor till Spanien föreslogs av svenska regeringen.[9]
[redigera] Francos död, efterdyningar och minnesmärken
När beskedet om Francos död kom 20 november, 1975, hölls det hyllningsceremonier till Franco i hela landet med hundratusentals sörjande deltagare i över 30 dagar, men många blev även lättade av nyheten när diktaturen kunde lättas upp och andra länders styrande regeringar uttryckte stöd för att Spanien skulle bli en demokrati igen. [10]
Franco ligger begravd i Valle de los Caídos. Enligt en av det spanska parlamentet Cortes Generales 2007 antagen lag skall samtliga återstående statyer av Franco avlägsnas och gator uppkallade efter honom byta namn. Vid utgången av 2008 återstår endast en staty, i Melilla i Nordafrika.[11]
Än idag i Spanien hålls det ceremonier där man hyllar Franco på hans dödsdag, det är bl.a många involverade i den spanska högern som anordnar ceremonierna.
[redigera] Referenser
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist282
- ^ http://www.spanish-talk.co.uk/about-spain/general-franco/
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist283
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist283
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist 281
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist285
- ^ Historien om Spanien författare Herman Lindqvist 280
- ^ http://www.geocities.com/andhg/spanienbesegrade.htm
- ^ Olof Palme - En levande vilja: Tal och intervjuer
- ^ BBC.co.uk
- ^ ”Den næstsidste statue af Franco er fjernet”. http://politiken.dk/udland/article616159.ece., artikel av Flemming Ytzen, Politikens nätupplaga 2008-12-18, besökt 2008-12-30.
[redigera] Litteratur
- Västerbro, Magnus (2009). ”Franco : generalen som styrde Spanien med järnhand”. Allt om historia (nr. 3): 24-39.
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Francisco Franco.
| Företrädare: Juan Negrin |
Spaniens premiärminister 1939-1973 |
Efterträdare: Luis Carrero Blanco |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Spaniens regent 1947-1975 |
Efterträdare: Juan Carlos (Kung) |
| Företrädare: Manuel Azaña |
Spaniens president 1939-1947 |
Efterträdare: Republiken avskaffad |
