Grumman F4F Wildcat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F4F Wildcat)
Hoppa till: navigering, sök
F4F-4 Wildcat
Fleet Air Arm Grumman Wildcat.jpg
Grumman F4F Wildcat med den målning som användes vid Dagen D
Beskrivning
Besättning 1
Första flygning 2 september 1937
I aktiv tjänst december 1940-1945
Tillverkare Grumman
Data
Längd 8,76 m
Spännvidd 11,58 m
Höjd 2,8 m
Vingyta 24,2 m²
Tomvikt 2 610 kg
Max. startvikt 3 610 kg
Motor(er) 1× Pratt & Whitney R-1830-86 dubbelradig stjärnmotor
Dragkraft 1 200 hk (900 kW)
Prestanda
Max. hastighet 515 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 240 km
Max. flyghöjd 12 000 m
Stigförmåga 9,9 m/s
Beväpning
Beväpning 6×12,7 mm kulsprutor
Bomber 2×45 kg bomber

Grumman F4F Wildcat var ett amerikanskt jaktplan som användes på hangarfartyg under början av andra världskriget. Planet var bestyckat med sex 12,7 mm kulsprutor och två 45 kg bomber. Flygplanet var även i tjänst i den Brittiska flottan då kallad Martlet. Med sin topphastighet på 512 km/h hade Wildcat sämre prestanda än Mitsubisi Zero, men tack vare sin hållbara konstruktion och användandet av ny taktik som Thach Weave så sköt dessa ner 6,9 flygplan för varje nedskjutet under andra världskriget.

Erfarenheterna man lärt sig från Wildcat användes senare när man byggde F6F Hellcat som hade betydligt bättre prestanda än Mitsubishi Zero. Wildcat användes kriget ut, speciellt i tjänst ombord på eskort hangarfartyg där större flygplan inte kunde användas.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Grummans första jaktflygplan var Grumman FF, ett biplan med infällbart landställ. Hjulen fälldes in i kroppen på flygplanet och lämnades öppna utåt. Efter detta byggdes 2st 2-sitsiga jaktflyg F2F och F3F, dessa etablerade den generella designen man använde för flygplanskroppen på F4F Wildcat.

När Amerikanska flottan behövde nya flygplan 1935 så fanns det 2st alternativ, Brewster F2A-1 och Grumman XF4F-1. Brewster fick beställningen men man beställde även ett antal Grumman GXF4F-1.

Det framgick snabbt att Grumman XF4F-1 skulle vara underlägsen Brewsters flygplan, varpå designen övergavs till förmån för ett monoplan, XF4F-2. Detta flygplan hade samma typ av landställ som tidigare modell, handmanövrerat och med mycket kort avstånd mellan hjulen. Även denna modellen föreföll underlägsen Brewsters flygplan Buffalo. XF4F-2 var marginellt snabbare än Buffalo, men den senare var betydligt med manöverbar.

Efter att ha förlorat mot Brewster Buffalo i kampen om att få tillverka flygplan åt flottan så byggde man en helt ny design, XF4F-3 med nya vingar, och en kompressormatad Pratt & Whitney R-1830 Twin Wasp motor. Denna modellen beställdes och den första ordern var levererad i mars 1940.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Wildcat var underlägsen Mitsubishi Zero, som var det vanligaste fienentliga flygplanet i kriget i Stillahavet. Wildcat klarade sig trots detta väldigt bra, till stor del på grund av självtätande bränsletankar och kraftigt pansar. Grumman F4F kunde ta betydligt mer skador än sina motståndare som saknade Grummans kraftiga pansar. F4F var även försedd med pejlutrustning som hjälpte piloterna att hitta sitt hangarfartyg vid dålig sikt, detta hade en räckvidd på 48km. I händerna på en duktig pilot, som hade ett taktiskt övertag skulle F4F Wildcat visa sig vara en värdig motståndare till Mitsubishi Zero.

4st Wildcats som flögs av Amerikanska marinkåren spelade en vital roll vid försvaret av Wake i december 1941 och landbaserade Wildcats hade avgörande betydelse för utgången av slaget om Guadalcanal.


Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • F4F-1/-2
  • F4F-3
  • F4F-3S
  • F4F-4
  • F4F-7
  • Martlet Mk.I
  • Martlet Mk.II
  • Martlet Mk.III