Göran Wallén
| Göran Wallén | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 18 april 1933 Norrköpings Sankt Olai församling i Östergötlands län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Tjänstetid | 1956–1993 |
| Grad | Konteramiral |
| Befäl | 1. ytattackflottiljen |
Göran Robert Wallén, född 18 april 1933 i Norrköpings Sankt Olai församling i Östergötlands län,[1] är en svensk militär.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Wallén avlade sjöofficersexamen 1956 och utnämndes samma år till fänrik i flottan. Han gjorde som subaltern sjötjänst på minfartyg, fregatt, jagare, torpedbåt och motortorpedbåt.[2] Han befordrades 1965 till kapten,[3] 1970 till kommendörkapten av andra graden[4] och 1972 till kommendörkapten.[5] Bland tidigare tjänstgöringar märks att han var förste flottiljadjutant i 1. jagarflottiljen, flaggadjutant vid chefens för Kustflottans stab och chef för 13. torpedbåtsdivisionen.[2] Från 1974 var han chef för Organisationsavdelningen i Sektion 3 i Försvarsstaben.[6] Efter att ha befordrats till kommendör var han chef för 1. ytattackflottiljen 1979–1980.[7] Han var chef för Operationsledningen i Östra militärområdet 1982–1984[8][9] och befordrades 1983 till kommendör av första graden.[10] Han befordrades 1984 till konteramiral[11] och var 1984–1988 stabschef i Södra militärområdet.[12] Åren 1988–1993 stod han till överbefälhavarens förfogande som militär rådgivare vid Europeiska säkerhetskonferensen i Wien.[2]
Göran Wallén invaldes 1978 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[13]
Wallén var 2001–2002 militär expert i Säkerhetspolitiska utredningen.[14]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare av Svärdsorden, 6 juni 1973.[15]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ [a b c] Hofsten, Gustaf von; Rosenius, Frank, red (2016). Kustflottan. De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. sid. 388. ISBN 978-91-88053-40-4.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1968. Uppsala. 1968. sid. 408.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala. 1972. sid. 424.
- ^ Sveriges statskalender 1973. Uppsala. 1973. sid. 421.
- ^ Sveriges statskalender 1978. Stockholm: Liber Förlag. 1978. sid. 93.
- ^ Birke, Sune; Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband under 1900-talet. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 88.
- ^ Sveriges statskalender 1984. Stockholm: Liber Förlag. 1984. sid. 379.
- ^ Sveriges statskalender 1985. Stockholm: Liber Allmänna Förlaget. 1985. sid. 377.
- ^ Sveriges statskalender 1984. Stockholm: Liber Förlag. 1984. sid. 404.
- ^ Sveriges statskalender 1985. Stockholm: Liber Allmänna Förlaget. 1985. sid. 402.
- ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 391.
- ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 240. ISBN 978-91-87184-83-3.
- ^ Fred och säkerhet. Svensk säkerhetspolitik 1969–1989. Slutbetänkande. Del 1. SOU 2002:108. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2002. sid. 3. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2001/12/sou-2002108/.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 76, digital avbildning.