Gavriil Popov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gavriil Nikolajevitj Popov (Ryska: Попов, Гавриил Николаевич), född 12 september (g.s. 30 august), 1904 i Novotjerkassk, död 17 februari 1972 i Repino, var en rysk tonsättare.

Mellan 1917 och 1922 studerade Popov piano och komposition vid konservatoriet i Rostov-na-Donu. Han fortsatte sedan sina studier vid Leningradkonservatoriet för Leonid Nikolajev i piano samt Vladimir Sjtjerbatjov och Maksimilian Steinberg i komposition.

Hans Kammarsymfoni för sju instrument från 1927 och hans första symfoni från 1933 tycktes visa på en framgångsrik bana som tonsättare. Symfonin tilldelades andra pris i en kompositionstävling. Den fick sitt uruppförande i mars 1935 i Leningrad under ledning av den från nazismen flydde dirigenten Fritz Stiedry. Men snart förkunnade "Kommittén för kontroll av kulturevenemang och repertoar” att symfonin återspeglade en felaktig ideologi. Detta uppförande blev därför det enda av symfonin under Popovs livstid. Idag står det utom allt tvivel att detta var ett av det sovjetiska 30-talets allra bästa verk, en kraftfull och egensinnig symfoni. Det finns inflytanden från denna symfoni på Sjostakovitjs fjärde symfoni. Popovs symfoni återupptogs på repertoaren först under 1980-talet och fick sin världspremiär på skiva först år 1995.[1]

Gavriil Popov blev en av de tonsättare som pekades ut i samband med den stora kampanjen mot de sovjetiska tonsättarna 1948. Alla dessa upplevelser gjorde Popov till alkoholist [2]. Hans senare produktion blev mer konservativ för att undvika faran att bli utpekad som formalist. Det finns dock en del goda kompositioner i denna produktion. På grund av pressen från det kommunistiska systemet komponerade han också en del politiska verk som den fjärde symfonin ”Fosterlandets ära” och en kantat ”Ära vare vårt parti”. Han skrev också musik till flera filmer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fay, Laurel E.http://www.nytimes.com/2003/04/06/arts/music-found-shostakovich-s-long-lost-twin-brother.html New York Times 6 april 2003.
  2. ^ Bouij, Christer (1998). Music caught between a grandiose plan and captious pedantry: ideology and music in the Soviet Union. I: Crosscurrents and counterpoints: offerings in honor of Bengt Hambræus at 70, edited by Per F. Broman, Nora A. Engebretsen and Bo Alphonce. s. 39-61, s. 45.