Sankt Petersburg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Leningrad)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet Petersburg leder hit. För andra betydelser, se Saint Petersburg (olika betydelser) och Petersburg (olika betydelser).
Koordinater: 59°57′N 30°19′Ö / 59.950°N 30.317°Ö / 59.950; 30.317
Sankt Petersburg (Санкт-Петербург)
Leningrad, Petrograd
Stad
Topp: Isakskatedralen, Peter-Paulfästningen,Mitten: Palatstorget med AlexanderpelarenNere mitt vänster: Vinterpalatset,Nere mitt höger: Peterhof, Nere:  Nevskij prospekt.
Topp: Isakskatedralen, Peter-Paulfästningen,
Mitten: Palatstorget med Alexanderpelaren
Nere mitt vänster: Vinterpalatset,
Nere mitt höger: Peterhof, Nere: Nevskij prospekt.
Flag of Saint Petersburg Russia.svg
Flagga
Coat of Arms of Saint Petersburg (2003).png
Stadsvapen
Etymologi: efter aposteln Petrus
Land  Ryssland
Federalt distrikt Nordvästra federala distriktet
Koordinater 59°57′N 30°19′Ö / 59.950°N 30.317°Ö / 59.950; 30.317
Area
 - kommun 1 439 km²
Folkmängd
 - centralort 4 371 820 (1 januari 2013)[1]
 - kommun 5 028 000 (1 januari 2013)[1]
Befolkningstäthet
 - kommun 3 494 invånare/km²
Grundad 1703
Borgmästare Georgij Poltavtjenko (tf.)
Postnummer 190000–199406
Riktnummer +7 812
Blank map of Russia-geoloc.svg
Red pog.svg
Wikimedia Commons: Saint Petersburg
Webbplats: St. Petersburgs officiella webbplats

Sankt Petersburg (ryska: Са́нкт-Петербу́рг, Sankt-Peterburg; 1914-1924 Petrograd; 1924–1991 Leningrad) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Nevas utlopp i Finska viken.

Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad med cirka 5 miljoner invånare inom gränsen för dess federala stadsområde, inklusive bland annat Kolpino, Kronstadt och Pusjkin. Stadens guvernör är Georgij Poltavtjenko (2011).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Centrala staden.

Sankt Petersburg grundades av den ryske tsaren Peter den store år 1703, i närheten av den plats där den ryske hjälten Alexander Nevskij år 1240 enligt ryska krönikor hade besegrat en mäktig svensk här, och där den svenska staden och fästningen Nyen, som Peter intagit, nu låg. Staden kallades ursprungligen Petersburg efter grundaren tsar Peter. Först senare tillfogades ett Sankt i överförd syftning på aposteln Petrus. Invånarna använder gärna kortformen Piter och gjorde ofta så även under sovjettiden då staden hette Leningrad.

Staden var det enade Rysslands första verkliga östersjöhamn, och det strategiska läget gynnade stadens utveckling. Sankt Petersburg var avsett att bli – och blev snart – Rysslands "fönster åt väst", ett ryskt centrum för moderna västerländska idéer. Under hela tsartiden förblev den en markant mer europeisk stad än någon annan i den ryska delen av imperiet, både i arkitektur, kulturell atmosfär och livsstil.

Klyftan mellan huvudstaden och resten av landet är ett omtyckt tema i den klassiska ryska litteraturen (som till stor del skrevs i St Petersburg).

Joseph Brodsky (en av stadens stora författare i senare tid) har påpekat att den ryska 1800-talslitteraturen även under sovjettiden kom att fullfölja det civiliserande uppdrag gentemot folket som Peter den store hade drömt om – i opposition mot de styrande och deras idéer: "There is another St. Petersburg which exists in the pages of Russian novels and poetry, and which (...) transforms Soviet schoolchildren into the Russian people".[2]

År 1712 övertog Sankt Petersburg huvudstadsfunktionen från Moskva, och staden förblev säte för den ryska makten fram till 1918 (utom 1728–32), då Moskva i skuggan av den ryska revolutionen och första världskriget åter utsågs till huvudstad.

Staden hette Petrograd mellan 31 augusti 1914 och 24 januari 1924; staden bytte namn när första världskriget hade brutit ut, eftersom man inte ville att huvudstaden skulle ha ett tyskklingande namn när man stred mot tyskarna. Tre dagar efter Lenins död ändrar staden namn till Leningrad.

Belägringen av Leningrad[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Belägringen av Leningrad

Under andra världskriget belägrades Leningrad från och med september 1941 till och med januari 1944, och över en miljon människor, de flesta civila, dog. Merparten avled inte av de tyska granaterna och bombplanens räder utan av svält och kyla, främst under den kalla vintern 1941–42, då det dog upp till 4 000 människor per dag i staden. Många säger också att stor utspridd kannibalism också förekom av stora gäng som gick omkring och härjade i den svältande staden. Landområdena omkring Leningrad var avskurna av tyskar och finländare, och den enda flyktvägen gick över Ladogasjön.

Hitler bad Mannerheim flera gånger att anfalla Leningrad, men finländarna vägrade att lämna de gamla på nytt erövrade områden och den gamla gränsen som de från början hade haft som mål. Det var en stor prestigeförlust för Hitler. I början av 1943 bröts blockaden och belägringen till stor del, även om det tyska artilleriet fortsatte att bombardera staden med granater ett år till. Händelsen är känd som de niohundra dagarna.

I juli 1991 återinfördes stadens gamla tyska namn Sankt Petersburg efter en folkomröstning. Det officiella namnet på området kring Sankt Petersburg är dock fortfarande Leningradskaja oblast ("Leningrads län").

Namnhistoria[redigera | redigera wikitext]

1617–1703 Nyen * Sverige
1703–1914 Sankt Petersburg (officiellt ryskt 1721)
1914–1924 Petrograd
1924–1991 Leningrad
1991- Sankt Petersburg

I Sverige användes på 1800-talet det ursprungliga namnet: Petersburg utan epitet.

Ett annat namn, som framför allt använts i Finland (bland annat av marskalken president Gustaf Mannerheim) är "Nevastaden".

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Staden är huvudcentrum för maskinutveckling, inklusive kraftverksutrustning, maskiner, varv, verktygstillverkning, metallurgi, kemikalier, tryckerier och som en av de största hamnarna i Östersjön.

Monetnyj Dvor är vid sidan av Goznak i Moskva den enda platsen i Ryssland som tillverkar mynt, medaljer och märken.

Ford började utveckla bilar här år 2002, Toyota bygger fabriker i en av förorterna, och den ryska regeringen förhandlar med General Motors och Nissan om bygglov för dessa nära staden.

År 2006 nådde Sankt Petersburgs ekonomi en volym på mer än 6 miljarder amerikanska dollar och planerar att nå 8 miljarder år 2008.

Även energijätten Gazprom planerar att flytta sitt huvudkontor till staden och håller på att bygga en skyskrapa på över 300 m vid floden Neva.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Handelshögskolan i Stockholm grundade 1997, efter initiativ av dess rektor Staffan Burenstam Linder, en systerskola i Sankt Petersburg, kallad Stockholm School of Economics in Russia.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. -2,3 -1,4 4,1 9,2 16,1 20,5 22,2 20,6 14,6 8,5 1,8 -0,7
 Lägsta medeltemp. -7,9 -7,7 -2,9 1,6 7,1 11,9 14,0 13,0 8,0 3,7 -2,1 -5,5
 Nederbörd 40 31 35 33 38 64 78 77 67 65 56 49

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburg är indelad i arton stadsdistrikt.

Stadsdistrikt Antal invånare
9 oktober 2002[3] 14 oktober 2010[4]
Admiraltejskij 187 837 157 897
Frunzenskij 405 274 401 779
Kalininskij 469 409 504 641
Kirovskij 338 820 334 746
Kolpinskij 175 396 177 448
Krasnogvardejskij 336 342 337 091
Krasnoselskij 305 129 330 546
Kronsjtadtskij 43 385 43 005
Kurortnyj 67 511 70 589
Moskovskij 275 884 288 744
Nevskij 438 061 466 013
Petrodvortsovyj 115 318 128 156
Petrogradskij 134 607 130 455
Primorskij 393 960 507 238
Pusjkinskij 101 655 135 973
Tsentralnyj 236 856 214 625
Vasileostrovskij 199 692 203 058
Vyborgskij 419 567 447 562
TOTALT 4 661 219 4 879 566

Petrodvortsovyj inkluderar Lomonosovskij, som var ett eget stadsdistrikt 2002. Det federala stadsområdet inkluderar inte bara Sankt Petersburg, utan även ett antal andra städer och orter under denna stads administration. Se tabell nedan.

Orter under stadens administration[redigera | redigera wikitext]

Palats i Peterhof.
Kanal i Kronstadt.
Järnvägsstationen i Systerbäck.

Det federala stadsområdet inkluderar, förutom Sankt Petersburg, även trettio andra mindre städer och orter. Dessa motsvarade 13,05 procent av områdets totala befolkning i början av 2013, 656 180 invånare av totalt 5 028 000.[1]

Stad/Ort Antal invånare
1 januari 2013[1]
Kolpino 143 103
Pusjkin 97 340
Peterhof 74 277
Krasnoje Selo 45 631
Kronstadt (Kronsjtadt) 43 614
Lomonosov 42 784
Systerbäck (Sestroretsk) 37 966
Sjusjary 32 110
Metallostroj 27 358
Pargolovo 22 560
Pavlovsk 16 366
Terijoki (Zelenogorsk) 14 510
Strelna 13 066
Pontonnyj 8 573
Pesotjnyj 8 335
Lisij Nos 4 833
Levasjovo 3 823
Aleksandrovskaja 2 630
Repino 2 542
Beloostrov 2 138
Tjarlevo 1 870
Petro-Slavjanka 1 745
Molodezjnoje 1 633
Ust-Izjora 1 549
Solnetjnoje 1 507
Sapernyj 1 474
Komarovo 1 271
Smoljatjkovo 658
Usjkovo 634
Serovo 280

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Kirovsky Zavod station i Sankt Petersburgs tunnelbana.
Karta över Sankt Petersburg på 1910-talet (ur Nordisk familjebok).

Staden har ett välutvecklat kollektivtransportsystem, bland annat ett spårvagnsnät, som räknas vara världens längsta. Tunnelbana samt bussar täcker innerstad med förorter. Staden är ett stort transportnav även när det gäller sjöfart och vägar.

Tunnelbana[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburgs tunnelbana öppnades år 1955 och är Rysslands näst största tunnelbanenät med fem olika linjer som trafikerar innerstaden med förorter. Tunnelbanestationerna ligger mycket djupt under marken och har utsmyckats likt Moskvas tunnelbanestationer.

Spårvagn[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburgs spårvagnar finns runt om i hela staden. I slutet av 1980-talet hade staden världens längsta spårvägssystem med en sammanlagd spårlängd på 340 kilometer. I början av 2000-talet var utsträckningen 220 kilometer.

Tåg[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburg har fem fungerande järnvägsstationer för tåg i olika riktningar:

Till Finland finns det reguljära järnvägsförbindelser till Helsingfors via Viborg (på den ryska sidan), Kouvola och Lahtis. Tågen till Helsingfors körs med höghastighetståg (Sm6).

Varsjavskij järnvägsstation stängdes ner 2001 och fungerar nu som museum och nöjescentrum.

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Hamnar finns i Finska viken, i Östersjön (via kanaler) samt i floden Neva. Staden är terminal för Volga‑Östersjönvattenvägen som kopplar samman Östersjön med Svarta havet. Det finns färjelinjer som går till Helsingfors samt Stockholm med St. Peter Line. Inget Visum krävs då man åker på 72-timmars kryssningar.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburg är centrum för lokala bilvägtransporter. En ringväg (KAD) runt staden är under byggnad, den första sektionen öppnade för trafik år 2002 och hela ringen ska enligt planerna vara färdigbyggd år 2012.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Flyg till Sankt Petersburg går till Pulkovo flygplats, som har både inrikes och internationell trafik.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Vinterpalatset i Sankt Petersburg.
Kryssaren Avrora i Sankt Petersburg.

Strax utanför Sankt Petersburg ligger de storslagna slotts- och parkanläggningarna Peterhof ("Rysslands Versailles") och Tsarskoje Selo som var sommarresidens åt de forna tsarerna.

Hotell, restauranger och uteliv[redigera | redigera wikitext]

Sankt Petersburg har ett rikt kulturliv och nattliv, speciellt för den som kan ett par ord ryska. Det är bra att åtminstone kunna stava sig genom ryska alfabetet, då blir många ord läsbara eftersom det finns många lånord i språket, främst tyska.

Några populära ställen:

  • Club Datcha (Dymskaja Ulitsa, till höger om Gostinij Dvor när man kommer från Nevskij Prospekt)
  • Cafe Idiot (Naberezjnaja Reki Moiki 82), som är känt för Borsjtj och att alltid bjuda på en "complimentary vodka" oavsett andra beställningar.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Det ryska topplaget FC Zenit Sankt Petersburg är det enda ryska topplag som kommer från Sankt Petersburg. FC Zenit spelar sina hemmamatcher på Petrovskijstadion, som ligger på Petrovskijön, 2-g (ryska:Петровский остров, 2-г). Zenit, som spelar i Ryska Premier League blev mästare 2007, och året därpå vann laget UEFA-cupen 2007-2008 och UEFA Super Cupen.

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Численность постоянного населения субъектов Российской Федерации по муниципальным образованиям на 1 января 2013 года. (komprimerad fil, .rar) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2013. Läst 13 oktober 2013.
  2. ^ Essän "A Guide to a renamed city" i Less than One.
  3. ^ Vserossijskaja perepis naselenija 2002 goda (excelfil) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 9 oktober 2002. Läst 30 augusti 2010.
  4. ^ Tjislennost naselenija rossii, federalnych okrugov, subjektov rossijskoj federatsii, gorodskich okrugov, munitsipalnych rajonov, gorodskich i selskich poselenij (excelfil) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 14 oktober 2010 (slutgiltiga resultat). Läst 5 juli 2012.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Fritz, Martin, 1937-. - Svensk industriell företagarverksamhet i S:t Petersburg kring sekelskiftet 1900 / Marin Fritz. - 2003. - Dædalus (Stockholm). - 0070-2528. ; 2003(71), s. [34]-63 : ill.