Gennaro Verolino
| Hans excellens Gennaro Verolino | |
| Titulärärkebiskop | |
 | |
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Corinthus |
| Utnämnd | 5 september 1951 |
| Ämbetsperiod | 1951–2005 |
| Företrädare | Ettore Felici |
| Succession | |
| Prästvigning | 23 december 1928 av biskop Francesco De Pietro |
| Biskopsvigning | 7 oktober 1951 av kardinal Clemente Micara |
| Persondetaljer | |
| Född | 3 november 1906 Neapel |
| Död | 17 november 2005 (99 år) Rom |
| Begravningsplats | Acerra |
| Nationalitet | Italiensk |
| Valspråk | Veritas vos liberabit |
| Vapen |  |
Gennaro Verolino, född den 3 november 1906 i Neapel, död 17 november 2005 i Rom, var en italiensk ärkebiskop och diplomat.
Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]
Gennaro Verolino växte upp i Acerra, studerade teologi och filosofi på det regionala prästseminariet i Kampanien och prästvigdes 1928. Därefter studerade han vid jesuiternas teologiska fakultet i Neapel och kanonisk rätt vid ett påvligt universitet i Rom. Efter examen i Rom fick han anställning vid den Heliga Stolens diplomatiska kår.
Yrkeskarriär[redigera | redigera wikitext]
Han arbetade 1944 i den apostoliska nuntiaturen i Budapest. Under nuntien Angelo Rotta arbetade han för att rädda judar undan tyska och ungerska nazisters systematiska förföljelse genom att upprätta säkra hus att gömma sig i och genom att upprätta påvliga skyddsbrev.
Gennaro Verolino fortsatte efter andra världskriget i diplomatisk tjänst för Vatikanstaten, bland annat som påvligt sändebud, först för El Salvador och Guatemala 1951–1957 och sedan för Costa Rica 1957–1963. År 1951 fick han titulärtiteln biskop av Korinth och 1963 blev han chef för ceremonidepartementet i Vatikanens administration, kurian. Åren 1967–1969 arbetade Verolino som "officiell företrädare", en av de högsta tjänsterna i kurians samordningskansli (Segretaria di Stato). Han pensionerades 1986 vid 80 års ålder efter ytterligare elva års tjänst i kurian med ställning som "officiell företrädare", knuten till departementet för kyrklig arkeologi.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
År 2001 nominerades Gennaro Verolino till det israeliska förtjänsttecknet Rättfärdig bland folken av Per Anger[1] och mottog i Vatikanstaten år 2004 det först utdelade Per Anger-priset med motiveringen: "för att ha visat det bästa hos människan, i tider då vår historia visade prov på det sämsta hos mänskligheten". Han fick också utmärkelsen Rättfärdig bland folken (2007). [2][3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Foldern Per Anger Prize från Forum för levande historia, 2009. Hans överordnade vid beskickningen Angelo Rotta fick utmärkelsen 1997 och han själv 2007.
- ^ Gennaro Verolino - Yad Vashem website (engelska)
- ^ Lista över italienska mottagare: "Righteous Among the Nations Honored by Yad Vashem
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Gennaro Verolino.
Wikimedia Commons har media som rör Gennaro Verolino.
| |||||||||||