Vatikanstaten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Status Civitatis Vaticanae
Stato della Città del Vaticano
Flagga Statsvapen
ValspråkInget
Nationalsång: Inno e Marcia Pontificale
Huvudstad Vatikanstaden (del av Rom)
Största stad Vatikanstaden
Officiellt språk Italienska[1] (de facto), Latin[2]¹
Statsskick Kyrkostat,[3] absolut valmonarki[4]; påven är såsom biskop av Rom ex officio statsöverhuvud
 -  Suverän Franciskus
 -  President of the Governorate Giuseppe Bertello
Självständighet Lateranfördraget 
 -  Erkänd 11 februari 1929 från Italien
Area
 -  Totalt 0,44 km² (196:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 836 (195:e)
 -  Befolkningstäthet 1 900/km² (3:e)
Valuta Euro (€) (EUR)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt ej namngiven plats, 75 m ö.h.
Nationaldag Franciskus:s valdag
13 mars 2013
Nationalitetsmärke V
Landskod VA, VAT
Landsnummer 379
¹ Italienska är lagstiftningsspråk
Karta över Vatikanstaten.
Sedan Lateranfördraget slöts är detta område Vatikanstatens territorium.
Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Vatican Tiber View 2003-06-08.jpg
Peterskyrkan i Vatikanstaten, Rom.

 
Organisation
Påven: Franciskus
Heliga stolen  · Vatikanstaten
Kardinalskollegiet  · Biskopskollegiet
Ekumeniska koncilier  · Kanoniska rätten
Latinska kyrkan  · Katolska östkyrkor
Bakgrund
Tio budorden · Katolicism · Kyrkohistoria
Apostolisk succession · Kyrkofäderna
Kyrkolärare · Jesu: korsfästelse, uppståndelse, himmelsfärd; Maria
Teologi
Treenigheten: Fadern, sonen, helig ande
Frälsning · Dop · Bibeln · Sakramenten
Apologetik · Mariologi · Helgon
Liturgi
Trosbekännelsen  · Bön · Eukaristin
Bibelkanon · Liturgiskt år

Riter: romersk, armenisk, alexandrinsk, bysantisk, antiokensk, västsyrisk, östsyrisk

Katolska kyrkan i Sverige
Stockholms katolska stift  · Biskop Anders Arborelius  · Kyrkohistoria  · Katolska domkyrkan  · Newmaninstitutet  · Caritas Sverige  · Vikariatet för de östkatolska kyrkorna  · Nordiska biskopskonferensen
Stockholms katolska stifts heraldiska vapen

Vatikanstaten (latin: Status Civitatis Vaticanae; italienska: Stato della Città del Vaticano[5], i direkt översättning ”Vatikanstadens stat”), är en självständig stadsstat belägen som en enklav i den italienska huvudstaden Rom. Vatikanstaten upprättades 1929 genom Lateranfördraget, vilket gav påven och ledningen för den romersk-katolska kyrkan oberoende efter en mångårig konflikt med Kungariket Italien. Påven har sitt ämbete som kyrkans högste ledare genom att han företräder Heliga stolen, ett internationellt rättssubjekt skilt från Vatikanstaten. Det är genom Heliga stolen som kyrkan upprätthåller diplomatiska relationer med andra stater och internationella organisationer.[6]

Vatikanstatens främsta funktion är att tillförsäkra Heliga stolen ett oberoende så att påven och den romersk-katolska kyrkan inte skall vara beroende av någon annan världslig makt, på det sätt som den varit före 1929.[7] Befolkningen i Vatikanstaten är runt 800 personer av vilka endast cirka 450 är medborgare.[8] Till både yta och befolkning rör det sig om världens minsta självständiga stat. Vatikanens namn kommer från Vatikanberget i Rom, och runt dess territorium löper en mur som är cirka 3 200 meter lång. Vatikanstaden skrevs 1984 in i Unescos världsarvslista.[9]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1870 var påven furste över Kyrkostaten som täckte en betydande del av den apenninska halvön, men i samband med Italiens enande införlivades dess territorier i det framväxande Kungariket Italien. Påven gick från att ha varit en suverän furste till att vara beroende av det italienska kungadömet, och förklarade sig då som varande "fånge i Vatikanen".[10]

Det var först 1929 under Benito Mussolinis period som regeringschef som konflikten kunde överbryggas genom Lateranfördraget.[11] Fördraget återgav Heliga stolen kontroll över viktiga kyrkobyggnader i Rom, där Vatikanen fick bilda en suverän stadsstat, samt att kyrkor och administrationsbyggnader utanför Vatikanens område tillerkändes exterritorialitet motsvarande som för utländska staters ambassader.[9] Som en försoningsgest färdigställde Italien också paradgatan Via della Conciliazione som löper genom Rom till Petersplatsen.

Genom Lateranfördraget upprättades också ett konkordat som bland annat gav kyrkan möjlighet att påverka Italiens familje- och undervisningslagstiftning, men de flesta av dessa privilegier avskaffades genom ett nytt konkordat 1984.[12][13]

Statsskick[redigera | redigera wikitext]

Som högste ledare för den romersk-katolska kyrkan är påven Vatikanstatens suverän och härskare (italienska: Sovrano dello Stato della Città del Vaticano).[1] Som statschef och med absolut monarki som statsskick har påven genom den suveräna lagstiftande, verkställande och dömande makten möjlighet att enväldigt ingripa i styret, men i praktiken sköts statsförvaltningens verksamhet löpande genom Vatikanstatens påvliga kommission som på egen hand är lagstiftande församling.[1][4] Vatikanstaten är en av endast några få stater i världen som inte ens på pappret (de jure) är någon demokrati.

Kardinal Bertello som är ordförande i kommissionen agerar samtidigt regeringschef som ordförande i det råd som utövar Vatikanstatens guvernorat.[14] Lagstiftningen sker på italienska och rättsakterna kungörs i Supplemento per le leggi e disposizioni dello Stato della Città del Vaticano vilket är ett supplement till Heliga stolens officiella tidning Acta Apostolicae Sedis.[1] Vatikanstatens funktioner upprätthålls endast på en miniminivå för att få staten att fungera, och det är istället Heliga stolen som utgör det mer betydelsefulla organet.[7]

Heliga stolen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Heliga stolen

Heliga stolen (latin: Sancta Sedes, italienska: Santa Sede), som är skild från Vatikanstaten, har inte något eget territorium, men erkänns ändå som ett internationellt rättssubjekt och har diplomatiska relationer med 176 stater och internationella organisationer som Förenta nationerna och Europeiska unionen.[6] Romerska kurian utgör Heliga stolens regering och det är genom denna som påven leder kyrkans verksamhet. Den äldsta instansen i kurian är Heliga stolens statssekretariat vilket leds av kardinalstatssekreterare Tarcisio Bertone. Statssekretariatet är indelat i sektionen för allmänna frågor som leds av en ärkebiskop med titeln substitut och sektionen för internationella relationer som leds av en ärkebiskop med titeln sekreterare för relationer med stater. Ärkebiskop Dominique Mamberti leder den andra sektionen och är Heliga stolens utrikesminister. Lagstiftningen för Heliga stolen sker till skillnad från Vatikanstaten på latin, vilket även det officiella språket i kurian.[15]

Kyrkan har ungefär 1,1 miljarder medlemmar världen över och som religiös ledare för en sjättedel av världens befolkning har påven ett betydande inflytande. Johannes Paulus II, som var påve mellan 1978 och 2005, var av polsk nationalitet och hade verkat som präst bakom järnridån före upphöjelsen kom tydligt att påverka på den politiska utvecklingen i Östeuropa. Han utvecklade även förbindelser med andra religioner, bland annat diplomatiska relationer med den judiska staten Israel 1994. År 2005 utsågs kardinal Joseph Ratzinger till Johannes Paulus efterträdare varvid han tog sig namnet Benedictus XVI, och han har ansetts stå sin föregångare ideologiskt nära samt dela dennes konservativa syn på bland annat aborter och kvinnliga präster.

Peterspenningen som samlas in bland den romersk-katolska kyrkans medlemmar är en viktig inkomstkälla för Heliga stolen.

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Vatikanstaten upprätthåller visserligen inte på egen hand några diplomatiska relationer med andra stater och har sällan några bilaterala relationer med andra stater än Italien, men genom de mellanstatliga organisationer man deltar i kommer man ändå i kontakt med andra stater. Samarbetet inom dessa organisationer är snarast av teknisk natur, med frågor som bland annat gäller kommunikationer och upphovsrätt.[7] Exempel på mellanstatliga organ där Vatikanstaten deltar:[16]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Inkomsterna till Vatikanstaten kommer från försäljning av frimärken, mynt och souvenirer till turister, från avgifter för inträde till Vatikanens museum samt från försäljning av olika skrifter. Inkomsterna och levnadsstandarden för de som arbetar i Vatikanen är jämförbara, eller något bättre än de som jobbar i staden Rom.[17]

Vatikanstaten är inte medlem av den ekonomiska och monetära unionen, men tack vare sin valutaunion med Italien bytte man från vatikansk lira till euro samtidigt som euroländerna. Genom ett särskilt avtal med Europeiska unionen har Vatikanstaten även rätt att prägla sina egna euromynt.[18] Euromynten och sedlarna introducerades den 1 januari 2002, men Vatikanstaten ger inte ut egna sedlar. Utfärdandet av euromynt är strikt reglerat genom fördrag, även om ett något större antal tillåts ge ut då det tillträder en ny påve.[19] Mynten är dock sällan i cirkulation då de köps upp av myntsamlare.[20] Fram till antagandet av euro var Vatikanstatens mynt och frimärken märkta med den egna valutan vatikansk lira, vilken var knuten till den italiensk liran.

Den enda fackföreningen i Vatikanstaten, Associazione Dipendenti Laici Vaticani, bildades 1988.

Polis[redigera | redigera wikitext]

Vatikanstatens gendarmeri (italienska: Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano) upprättades 1970 och utgör Vatikanstatens poliskår.[21] Schweizergardet (italienska:Guardia Svizzera Pontificia) är sannolikt den mest kända säkerhetsstyrkan på Vatikanens område, men den tillhör inte Vatikanstaten utan Heliga stolen. Före 1970 då säkerhetsstyrkorna reformerades fanns det ytterligare ett antal militär- och poliskårer under Heliga stolen posterade i Vatikanen. Gendarmeriet och Schweizergardet har även ett nära samarbete med den italienska civila statspolisen (italienska: Polizia di Stato - Ispettorato di pubblica sicurezza presso il Vatican) då det råder fri passage för allmänheten mellan Italien och Vatikanstaten vid Petersplatsen. Att besöka de delar av Vatikanen som inte är öppna för allmänheten fordrar särskilt tillstånd.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kultur i Vatikanstaten

Vatikanstatens sevärdheter består av bland annat Peterskyrkan, Petersplatsen, Sixtinska kapellet, Vatikanmuseerna (inkluderande Stanze di Raffaello), Vatikanträdgårdarna, Cortile del Belvedere samt påvens bostad i Palazzo Apostolico, administrativa byggnader och kurians möteslokaler. Vatikanen har varit påvens residens sedan tidigt 1400-tal. I Vatikanen finns det både egen television- och radiostation, vilken bland annat sänder på svenska. En dagstidning ges ut som heter L'Osservatore Romano, och det finns en nyhetsbyrå. Vatikanstaten har också ett eget postväsen, och en järnvägsstation.

Kyrkor[redigera | redigera wikitext]

  • Peterskyrkan
  • Sant'Anna dei Palafrenieri (arkitekturhistoriskt intressant med sin ovala grundplan och ovala kupol; ritad av Vignola)
  • Sant'Egidio
  • Santa Maria della Pietà, Campo Santo Teutonico
  • Santi Martino e Sebastiano degli Svizzeri, schweizergardets egen kyrka
  • San Pellegrino
  • San Salvatore in Terrione
  • Santo Stefano degli Abissini

Kapell[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”La nuova Legge fondamentale dello Stato della Città del Vaticano”. Heliga stolen. http://www.vatican.va/vatican_city_state/legislation/documents/scv_doc_20001126_legge-fondamentale-scv_it.html. Läst 14 maj 2010. ”Il Sommo Pontefice, Sovrano dello Stato della Città del Vaticano, ha la pienezza dei poteri legislativo, esecutivo e giudiziario.”  (italienska)
  2. ^ ”Vatikanstaten: Befolkning och språk”. Utrikespolitiska Institutet. http://landguiden.se/. Läst 13 maj 2010. 
  3. ^ ”Vatikanstaten: Politik”. Utrikespolitiska Institutet. http://landguiden.se/. Läst 13 maj 2010. 
  4. ^ [a b] ”Organi dello Stato”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/OrganidelloStato/. Läst 14 maj 2010. ”La forma di governo è la monarchia assoluta.”  (italienska)
  5. ^ ”Portale Istituzionale”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  6. ^ [a b] ”Relazioni bilaterali e multilaterali della Santa Sede”. Heliga stolen. http://www.vatican.va/news_services/press/documentazione/documents/corpo-diplomatico_index_it.html. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  7. ^ [a b c] ”Origini e Natura”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Origini_e_Natura.htm. Läst 14 maj 2010. ”... le strutture dello Stato Vaticano sono ridotte al minimo indispensabile per il suo funzionamento.”  (italienska)
  8. ^ ”Popolazione”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Popolazione.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  9. ^ [a b] ”Extraterritorialità”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Extraterritorialita.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  10. ^ Kertzer, David I. (2004) (på engelska). Prisoner of the Vatican: The Pope's Secret Plot to Capture Rome from the New Italian State. Houghton Mifflin. Sid. 3. ISBN 0-618-22442-2. ”When, on September 20, 1870, Italian troops finally broke through Rome's walls and clamied the city as part of the new Italian state, Pius proclamed himself a 'prisoner of the Vatican.'” 
  11. ^ ”Trattato Santa Sede - Stato Italiano”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/LegislazioneeNormativa/Leggi_e_Decreti.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  12. ^ Hirsch Ballin, Ernst (2004). ”The Italian Republic”. i Prakke, Kortmann (på engelska). Constitutional law of 15 EU member states. Kleuwer Legal Publishers. Sid. 486. ISBN 90 13 01255 8 
  13. ^ L. 25 marzo 1985, n. 121 - Ratifica ed esecuzione dell'accordo, con protocollo addizionale, firmato a Roma il 18 febbraio 1984, che apporta modificazioni al Concordato lateranense dell'11 febbraio 1929, tra la Repubblica italiana e la Santa Sede. Accordo di Villa Madama. Parlamento italiano. Wikisource. (italienska)
  14. ^ ”Presidenza del Governatorato dello S.C.V.”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/StrutturadelGovernatorato/Presidenza/. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  15. ^ ”Regimi Ecclesiae Universae”. Heliga stolen. http://www.vatican.va/holy_father/paul_vi/apost_constitutions/documents/hf_p-vi_apc_19670815_regimini-ecclesiae-universae_it.html. Läst 14 maj 2010. ”La Curia Romana, oltre alla lingua ufficiale latina, può far uso anche delle lingue oggi largamente conosciute.”  (italienska)
  16. ^ ”Partecipazioni ad Organizzazioni Internazionali”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/RapportiInternazionali/Partecipazioni_ad_Organizzazioni_Internazionali.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  17. ^ ”Holy See (Vatican City): Economy”. CIA - The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/vt.html#Econ. Läst 2009-08-21.  (engelska)
  18. ^ ”Euromyntens utseende”. Europeiska unionens officiella tidning nr C 373 , 28/12/2001 s. 0001 - 0030. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52001XC1228%2804%29:SV:HTML. Läst 2010-05-13. 
  19. ^ ”Agreements on monetary relations (Monaco, San Marino, the Vatican and Andorra)”. Activities of the European Union: Summaries of legislation. http://europa.eu/legislation_summaries/economic_and_monetary_affairs/institutional_and_economic_framework/l25040_en.htm. Läst 2009-08-21. 
  20. ^ ”Benedict Vatican euros set for release”. Catholic News. 2009-08-21. http://www.cathnews.com/news/604/100.php. Läst 2009-08-21. 
  21. ^ ”Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/StrutturadelGovernatorato/Corpo_della_Gendarmeria.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]