Giorgione

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Giorgione - "Stormen" (cirka 1506). Gallerie dell'Accademia, Venedig.
Sacra conversazione, målning av Giorgione cirka 1505.

Giorgione (egentligen Giorgio da Castelfranco), född cirka 1477, död 1510, var en italiensk målare inom den venetianska högrenässansen. Senare har han ibland tillfelats det felaktiga familjenament Barbarelli.

Trots sin korta verksamhet, han avled tidig i pesten, kom Giorgíone att tidigt vinna rykte som en av renässansens främsta konstnärer. Föregångarna Giovanni Bellini och Vittore Carpaccios "quatrocentostil" utvecklar Giorgione till full högrenässans och framstår därigenom som en banbrytande mästare vid sidan av Leonardo da Vinci och Correggio. Endast fem verk är med säkerhet utförda av honom:

  • Den tronande madonna bilden i domen i hans hemstad Castelfranco från omkring 1504,
  • De tre filosoferna (omkring 1505) på Gemäldegalerie i Wien. Målningen har tolkats som tre medlemmar av ett hemligt ordenssällskap, föregångare till frimurarordnarna.
  • Giorgiones familj i Palazzo Giovanelli, Venedig, med konstnärens främsta landskapsmålning
  • Den slumrande Venus i Dresden. Målningen har varit förlaga till en mängd venusporträtt. Målningen har senare förändrats av Tizian, som adderat bakgrundlandskapet och en senare övermåla putto vid Venus fötter.
  • Slutligen den mest kända, La Tempesta ("Stormen"), målad omkring 1506 och idag i Venedigs akademi. Målningen är endast delvis utförd av Giorgone själv och har blivit skadad och erhållit flera reparationer.

Till dessa verk kommer ett flertal målningar var attribution är omstridd. Den mest kända är Konserten i Palazzo Pitti Florens. Den har möjligen antagit ha utförts a Tizian efter Giogiones utkast. Giorgione tillskrivs även andra målningar med större eller mindre rätt, såsom Lantlig konsert (då Louvren, även här har Tizian föreslagits som alternativ skapare av verket), Madonna med den helige Rochus (i Prado, ofullbordad), porträtt av en yngling (i Berlin), Judith (Eremitaget, Leningrad), Äktenskapsbryterskan (Glasgow), samt motstyckena Salomons dom och Moses eldprov (Uffizierna), vilka antas tillhöra hans tidigaste verk.

Giorgiones betydelse var främst som tillskyndaren av den omvandling, som det venezianska måleriet vid 1500-talet genomgick. Tizian och de andra högrenässansmålarna byggde på Giorgiones måleri. Med det flödande ljusets hjälp skapade Giorgione fri rymd kring sina figurer, och genom dess fördelning i bildytan binder han figurer och landskap till konstnärlig enhet. Målningssättet är brett flytande, färgerna kraftigt lysande men genom ett varmt gyllene ljusdunkel förbundna i mjuk harmoni. Väldigt lite är dock känt om hans liv, och under 1900-talet började man att ifrågasätta hans tidigt bland annat av Giorgio Vasari grundmurade ryktbarhet som överdriven.

Källor[redigera | redigera wikitext]