Tizian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tizian
Tizian 090.jpg
Självporträtt (ca 1567),
Museo del Prado, Madrid
Född troligen ca 1488-1490
Pieve di Cadore
Död 27 augusti 1576 (ålder 84-86)
Venedig
Nationalitet  Italien
Fält Måleri
Rörelse Renässans
Tizian – ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1516-1518)

Tizian, italienska Tiziano eller Tiziano Vecellio, födelsedatum omtvistat, någon gång mellan 1473 och 1490, troligtvis mellan 1488 och 1490,[1] i Pieve di Cadore, Italien, död 27 augusti 1576 i Venedig, var en italiensk målare, verksam i Venedig. Tizian var den venetianska högrenässansens portalgestalt.

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha gått i lära i Venedig och Padua kom Tizian att bli målaren på modet i Venedigs förmögna, intellektuella kretsar. Hans venetianska beställarskap utvidgades snart med ett flertal av Europas kungar och prinsar. Kejsaren Karl V bad att få sitt porträtt målat 1533 och blev så nöjd att han adlade Tizian till greve av Palatinen.

1543 avporträtterade Tizian påven Paulus III och kallades kort därefter till Vatikanen. I Rom kom han att lära känna Michelangelo. På 1550-talet anlitades han av Filip II av Spanien. Tizian avled i en pestepidemi i Venedig. Han är begravd i S:ta Maria dei Frari i Venedig.

Tizian strävade i sin egenskap av konstnär att förhålla sig självständig gentemot mäktiga beställare som Paulus III och Karl V. Med bistånd av sin förtrolige vän, författaren Pietro Aretino, gjorde sig Tizian till Europas mest eftersökte målare. Denna enastående ställning gjorde det möjligt för honom att i mycket stor utsträckning arbeta för vem han ville, i sin egen takt och med motiv som han själv valde.

Stil och motivval[redigera | redigera wikitext]

Tizian uppvisar i sin mogna konst en uttrycksfullhet som sällan har överträffats. En hovmans känslor, universums kosmiska krafter, livets och dödens mysterier, den himmelska och den jordiska kärlekens fröjder var temata som återkommande inspirerade honom under hans konstnärsliv.

Tizians enorma produktion diskuteras ofta med hans motivval som utgångspunkt: religiösa målningar, mytologiska och historiska motiv samt porträtt. På varje område bidrog han med något innovativt och avgörande för konstens fortsatta utveckling.

Tizian hade inte Leonardos vetenskapliga intressen eller Michelangelos religiösa och poetiska. Inte var han heller, som Rafael, arkitekt. Det var emellertid Tizian som i verklig bemärkelse kom att bli det moderna måleriets grundare, eftersom han gjorde oljefärg på duk till det huvudsakliga uttrycksmedlet för senare västerländsk konst. Han utnyttjade för första gången alla dess möjligheter, från att ge liv åt bildytan med kraftiga penseldrag på dukens grova yta till att dra fördel av kontrasten mellan tjockt pålagda, varma, fylliga glansdagrar och djupa, mörka, med lasyrer fint modulerade färgskiftningar.

Verk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Jungfru Marie himmelsfärd
(1516-1518, Santa Maria Gloriosa dei Frari, Venedig)
Målningen, som pryder franciskankyrkans högaltare sedan 1518, är Tizians första betydande venetianska beställningsverk. Bilden har en uppåtsträvande dynamik och en expressiv dramatik, som kommer till uttryck i figurernas mäktiga rörelser. Bl.a. Jungfru Marias klädnad har en speciell röd nyans, som har kommit att kallas Tizianrött. Alla gestalterna är fångade i ett dramatiskt gestikulerande. Apostlarna sträcker sig uppåt mot Maria, som med vindblåsta draperingar uppbärs i en strålkrans av gyllene ljus, och Gud Faders gestalt håller armarna utsträckta i lätt lutning, som om han svävade genom bildplanet. För Maria använder Tizian en konventionell kontrapost-pose, vilken förlänar hennes kropp en viss vridning. De två mest framträdande apostlarna bildar kompositionellt en triangel som pekar upp mot Marias skrud och Gud Fader.

Bacchus och Ariadne (1522-1523; 175x190 cm;olja på duk; National Gallery, London) Tizians målning är en i en serie utsökta mytologiska verk som beställdes av Alfonso d'Este, hertig av Ferrara i norra Italien. Bilderna skulle dekorera ett lusthus i marmor på hertigens lantställe. Den här bilden visar det laddade ögonblick då Ariadne, dotter till kung Minos av Kreta, träffar vinets gud Bacchus och de förälskar sig vid första ögonkastet. Bacchus tog Ariadnes krona och slungade upp den till himlavalvet, där den blev en stjärnbild (överst till vänster på tavlan). Senare gifte han sig med henne och hon blev odödlig. Tizian var berömd för sin förmåga att i målningarna avbilda ögonblick som sprudlar av liv och energi av det slag som dominerar den här målningen. Han var färgens mästare under renässansen och den rika, glödande lyskraften i den här målningen speglar det passionsfyllda motivet.

Ordnat kaos: Scenen vimlar av gestalter, men kompositionen är väl genomtänkt. Bacchus högerhand finns i centrum där diagonalerna skär varandra. Alla rumlarna finns i nedre högra delen. Bacchus och Ariadne tar upp den övre vänstra delen. Bacchus fötter finns fortfarande kvar hos hans följeslagare, men hans huvud och hjärta har anslutit sig till Ariadne.

Signatur: Tizians namn är inskrivet på latin på urnan (tavlans vänstra hörn). TICIANUS F[ecit], eller ”Tizian gjorde denna bild”. Han var bland de första målarna som signerade sina arbeten och han försökte aktivt höja konstnärernas sociala och intellektuella status.

Ariadne: Ariadne har blivit övergiven av sin älskade Theseus som hon hjälpt att fly ur Minotaurus labyrint. Hon vandrar ensam längs stränderna på den grekiska ön Naxos, när hennes liv plötsligt förändras och hon får uppleva kärlek. Den osynliga linjen av spänning över den blå himlen mellan hennes ansikte och Bacchus uttrycker dramatiken i ögonblicket.

Vinets gud: Bacchus (Dionysos) är vinets och extasens gud i antikens Rom och Grekland. Han är ung och välnärd, och känns igen på lager- och vinbladskransen han bär. Hans intensiva och passionerade ansiktsuttryck är en av höjdpunkterna i denna målning.


Tizian - "Venus från Urbino" (1538).

Venus från Urbino
(1538, Uffizierna, Florens)
Tizian målade tavlan med den i förgrunden på en soffa liggande Venus. Den erotiska utstrålningen och den porträttliknande karaktären föranledde den äldre forskningen att betrakta den virtuost utförda målningen som ett kurtisanporträtt. Denna bild av en kvinna, som helt hänger sig åt sitt hulls värme och sinnliga mjukhet, är ett hämningslöst förhärligande av den erotiska upplevelsen, höjd till samma nivå som verkligt stor kärlekspoesi. Idag tyds dock motivet övervägande som en allegorisk framställning av den äktenskapliga kärleken och troheten. Det alluderar den sovande hunden på liksom de båda tjänarinnorna vid kistan i bakgrunden.

Danaë
(1544-1546, Museo Nazionale di Capodimonte, Neapel)
Tizian presenterade denna målning i Rom, där den väckte stort uppseende på grund av sin vågade framställning och det målartekniskt perfekta utförandet. Tavlan föreställer Danaë, dotter till Akrisios, kungen av Argos, som av sin stränge far spärrats in i ett torn, men som görs gravid av Zeus i gestalt av ett gyllene regn. Hennes son Perseus kommer att döda sin morfar vilket förebådas i ett orakel. Vid höger bildkant ledsagas scenen av den lekfulle Amor, som iakttar guldregnet.

Kejsar Karl V vid Mühlberg
(1548, Pradomuseet, Madrid)
Det berömda ryttarporträttet visar Karl V (1500-1558) som fältherre i rustning och med en hållning som utstrålar självmedvetenhet och makt. Målningen hugfäster minnet av hans seger över de protestantiska furstarna i slaget vid Mühlberg den 24 april 1547. Vintern 1547/1548 sammankallade kejsaren de stridande partiernas företrädare till riksdagen i Augsburg, där ryttarbilden skapades. Även Tizian fanns nämligen med i Karl V:s hovfölje i Augsburg.

Not[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Engelska Wikipedias artikel, 13 februari 2009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]