Greta Gerell

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Anna Margareta Ulrika (Greta) Gerell, född 2 juni 1898 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 30 oktober 1982 i Stockholm, var en svensk konstnär.

Biografi och konstnärskap

Gerell var dotter till generalkonsul Carl Peter Gerell och Anna, född Sellman. Efter kvälls- och sommarkurser vid Althins målarskola 1913–1915 gick hon på Konstakademien 1915–1920 och Axel Tallbergs etsningsskola. 1920 kom hon till Académie de la Grande Chaumière i Paris och 1921 till André Lhote i Paris.

Gerell framträdde först med landskap och djurmotiv. Efter studieresor till Frankrike och Holland ägnade sig hon främst åt interiör-, porträtt- och figurmåleri. Motivmässigt kan hennes bildvärld påminna om såväl samtida konstströmningar som äldre målare som Jean-Baptiste-Siméon Chardin eller holländska mästare från 1600-talet.

Gerell gjorde många arbetsresor till Sydeuropa och vistades under 30-talet varje vinterhalvår hos författarparet Dmitrij Merezjkovskij och Zinaida Gippius i Paris. I över 50 år bodde och målade hon sommartid på Hemmarö i Stockholms skärgård. Senare pendlade hon mellan sina ateljéer i Gamla stan i Stockholm och på Rudolf Steinerseminariet i Järna. Vid Mälartorget kunde hon inspireras av utsikten över Riddarfjärden, i Järna av de saltsjöstränder som skänkt så många motiv åt Bruno Liljefors som också bott på denna plats.

Greta Gerells måleri genomgick olika faser. En tidig period ägnade hon sig åt mycket skickligt utförd grafik, mest djurmotiv. Hennes måleri under åren 1920-30 med Parismotiv och landskap visade influenser från impressionisterna. Gerell var en ansedd porträttmålare. Från 1950 och framåt fann Gerell en motivkrets som passade henne och som hon förberedde med otaliga teckningar: dels vad hon kallade ”figurer” – fiskargummor vid Medelhavet, sittande flicka, arkaiska gestalter mot en lugn bakgrund, dels ”tidlösa ting” – kärleksfullt återgivna bruksföremål mot en ofta enfärgad fond, med levande ytstruktur. Fonden var det mest tidskrävande arbetet och hon utarbetade en egen teknik med målade och delvis bortslipade lager på lager.

Därutöver ägnade Greta Gerell även en hel del tid åt att skriva dikter och att fördjupa sig i filosofiska och antroposofiska frågeställningar samt att skriva sin självbiografi.

År 1967 bildade hon Greta Gerells Stiftelse till vilken hon testamenterade sin konst och förmögenhet. Stiftelsens ändamål skulle vara att ekonomiskt stödja antroposofiskt inriktade utbildningar och ge stipendier till deras studerande.

Separatutställningar

  • Gummesons Konstgalleri, Stockholm 1927, 1929, 1931, 1934, 1953, 1990
  • Norrköpings konstmuseum 1930, 1932, 1972
  • Konstnärshuset, Stockholm 1938, 1948
  • Eskilstuna konstmuseum 1943
  • Olsens Konstsalong, Göteborg 1945, 1948
  • Paletten, Norrköping 1946
  • Eskilstuna Nya Konstsalong 1947
  • Sturegalleriet, Stockholm 1959
  • Galerie Marcel Bernheim, Paris 1961
  • Galerie Blanche, Stockholm 1964, 1966, 1969
  • Nermans Konsthall, Norrköping 1970
  • Galleri Vättern, Motala 1979, 2006
  • Färg och Form, Stockholm 1975, 1980, 1984
  • Linköpings Länsmuseum 1976 (nuv. Östergötlands museum)
  • Galleri Flamingo, Falkenberg 1977, 1979, 1983, 1986, 2006
  • Galleri Studio L2, Stockholm 2007

Samlingsutställningar i urval

Representerad

Litteratur

  • Greta Gerell: ”Greta Gerell – Bilder och tankar” med efterord av Sten Karling. Greta Gerells Stiftelse 1979.
  • Lilian Schacherl och Walter von Samson-Himmelstjerna: ”Greta Gerell – tidlösa ting”. Bruckmann 1969.
  • Temira Pachmuss:” Thought and vision, Zinaida Hippius letters to Greta Gerell”, Verlag Peter Lang 2004.
  • Birgitta Sjöström: ”Greta Gerell”, C-uppsats i konstvetenskap vid Stockholms univ. 1976.
  • Greta Gerell med egna ord. Självbiografi. Edition Studio L2/Greta Gerells Stiftelse. Stockholm 2007.
  • Form, färg och harmoni: två konstnärer - två sökare : Greta Gerell (1898-1982), Elli Hemberg (1896-1994), Säfstaholms slott, Vingåker, 2013.

Uppslagsverk i urval

  • Axel Tallberg: ”Vår moderna konstgrafik 1895-1920”, Carlssons förlag 1920.
  • Emil Hultmark: ”Svenska kopparstickare och etsare 1500-1944”, Almqvist & Wiksell 1944.
  • Svenska män och kvinnor, III, Bonniers 1946.
  • Svenskt Konstnärsgalleri, 1900-talet, Lindquists förlag 1948.
  • Svenskt Konstnärslexikon, Allhems förlag 1953.
  • Vem är vem – Storstockholm, Bokförlaget Vem är vem 1962.
  • Who's who in Europe, Bryssel 1972.
  • Nationalencyklopedin, Bra Böcker 1989.
  • Natur och Kulturs konstnärslexikon, svensk konst under 1900-talet, Natur och kultur 1991.
  • Dictionnaire critique et documentaire des peintres, sculpteurs, dessinateurs et graveurs, vol 6, Gründ 1999.
  • Allgemeines Künstlerlexikon, vol. 52, K.G. Saur Verlag 2006.


Källor

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Greta_Gerell&oldid=39474556”