Grundordföljd

Grundordföljd är vilken ordning fraser kommer i en prototypisk huvudsats. Det rör sig alltså inte om egentlig ordföljd utan om vilken ordning satsdelarna subjekt, verb och objekt kommer i.

• SVO (subjekt-verb-objekt): Jag äter ett äpple. - Björnen ser vägen.
• SOV (subjekt-objekt-verb): Jag ett äpple äter. - Björnen vägen ser.
• VSO (verb-subjekt-objekt): Äter jag ett äpple. - Ser björnen vägen.
• VOS (verb-objekt-subjekt): Äter ett äpple jag. - Ser vägen björnen.
• OSV (objekt-subjekt-verb): Ett äpple jag äter. - Vägen björnen ser.
• OVS (objekt-verb-subjekt): Ett äpple äter jag. - Vägen ser björnen.

De två vanligaste ordföljderna är SVO och SOV.

Svenskan har i regel ordföljd SVO i vanliga huvudsatser, men betecknas ofta som v2-språk på grund av ordföljdsskiftet när en satsdel topikaliseras. VSO-ordföljd används också för att konstruera ja/nej-frågor.

• SVO-språk är de flesta indoeuropeiska språk.
• SOV-språk är bl.a. latinet, persiskan och turkiskan.
• VSO-språk är bl.a. de ökeltiska språken.

Ord med objektet före subjektet är mycket sällsynta. Malagassiska är ett av de större OS-språken.