Gunnar Lundquist (läkare)

Gunnar Axel Rudolf Lundquist, född 19 mars 1907 i Filipstad, död 23 november 1998, var en svensk psykiater.

Lundquist blev medicine licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm 1934, medicine doktor 1945 och docent i psykiatri vid Uppsala universitet 1947. Han var underläkare vid Långbro sjukhus 1935–42, biträdande läkare vid Stockholms öppna vård av psykiskt sjuka 1942–45, överinspektör för sinnessjukvården i riket 1946–49, överläkare vid Långbro sjukhus 1949–62 samt laborator/biträdande professor i klinisk alkoholforskning vid Karolinska institutet och överläkare vid kliniken för alkoholsjukdomar på Karolinska sjukhuset 1962–73.

Lundquist var föredragande i Medicinalstyrelsen 1939–45, ledamot av 1946 års alkoholistvårdsutredning, ledamot av Medicinal-/Socialstyrelsens vetenskapliga råd 1949–76, av kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande 1950–68, av Världshälsoorganisationens expertråd 1950–76, av psykiatriska nämnden 1956–79 och av Försvarets sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd 1961–75. Han var ordförande i Svenska psykiatriska föreningen 1949–52, i Skandinaviska psykofarmakologiska sällskapet 1961–70 och ordförande i Stiftelsen Fanny Hirschs minne 1967–92. Han författade skrifter i psykiatri och mentalhygien.

Bibliografi (i urval)

• Dementia paralytica, en sjukdom som möjligen dör (1937)
• Prognosis and course in manic-depressive psychoses: a follow-up study of 319 first admissions (akademisk avhandling, 1945)
• Psykiatri och mentalhygien med kort vägledning i socialpsykiatri (1946)
• Modern svensk sinnessjukvård: den psykiska sjukvården i Sverige förr och nu (red., 1949)
• Psykiska sjukdomar (1950)
• Våra nerver (1962)
• Den olyckliga människan: en bok om normala och sjukliga depressioner (1968)
• Alkoholberoende och alkoholsjukdomar (1970)

Källor

• Lundquist, Gunnar A R i Vem är det 1993