Häckvicker
| Häckvicker | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Släkte | Vickersläktet Vicia |
| Art | Häckvicker V. sepium |
| Vetenskapligt namn | |
| § Vicia sepium | |
| Auktor | L. |
 |
|
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Häckvicker (Vicia sepium) är en flerårig ört tillhörande familjen ärtväxter.
Bladen är parbladigt sammansatta med 4 till 8 småblad och längst ut finns ett klänge. Varje småblad har en tydlig mittnerv. Arten blommar från juli till augusti. Den har 2 till 5 stycken blommor som är mellan 12 och 15 millimeter stora och som förekommer i varierande toner mellan violett, rosalila och blålila. Frukten utgörs av en, 20 till 30 millimeter lång, kal balja innehållandes 3 till 10 frö, som blir svart när den torkar.
Häckvicker växer ofta på relativt mager gräsmark, i häckar samt längs vägrenar. Den klänger normalt på annan vegeration.
Kan möjligtvis blandas ihop med kråkvicker. Arterna skiljs åt genom att kråkvicker har mindre, mörkgrönare småblad och fler småblad per bladskaft. Vidare så har häckvicker färre blommor och ofta en något rödare variant av den violetta färgen.
Innehåll |
Underarter och varieteter[redigera]
Arten är mångformig och ibland urskiljs två underarter. Dessa erkänns dock inte alltid.
- Sydhäckvicker (subsp. sepium) - har uddspetsigt, äggformade småblad.
- Nordhäckvicker (subsp. montana) - har smalare, avlånga blad och blommor som är mindre och blekare.
Genetik[redigera]
Häckvicker har totalt 14 kromosomer.
Artens namn[redigera]
Artepitetet sepium kommer ifrån latinets sæpes som betyder häck, och åsyftar växtplatsen.
Synonymer[redigera]
- Vicia basilei Sennen & Mauricio1
Referenser[redigera]
Källor[redigera]
- Den nya nordiska floran. Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Wahlström & Widstrand 2003. ISBN 91-46-17584-9.
- Svensk flora: Fanerogamer och ormbunksväxter (28 upplagan). Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. Liber 2001. ISBN 91-47-04992-8.
- Den virtuella floran: Häckvick
Se även[redigera]
Externa länkar[redigera]
- Häckvicker i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Häckvicker
