HD 1690
| HD 1690 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Valfisken |
| Rektascension | 00t 21m 13,3272s[1] |
| Deklination | -08° 16′ 52,1674″[1] |
| Skenbar magnitud () | +9,178 (V)[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K1 III[2] |
| U–B | +1,452 |
| B–V | +1,337[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +18,216 ± 0,011[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +13,467[1] mas/år Dek.: +3,103[1] mas/år |
| Parallax () | 1,2998 ± 0,0489[1] |
| Avstånd | 2 510 ± 90 lå (770 ± 30 pc) |
| Absolut magnitud () | +1,73[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,18 ± 0,23[3] M☉ |
| Radie | 16,7[4] R☉ |
| Temperatur | 4 322[2] K |
| Metallicitet | -0,32 (Fe/H)[2] dex |
| Vinkelhastighet | 1,86 ± 0,07 |
| Ålder | 6,7 ± 3,2[5] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| BD-09 54, DENIS J002113.3-081652, GSC 05262-00825, HIC 1692, HIP 1692, 2MASS J00211332-0816521, PPM 182147, SAO 128711, TYC 5262-825-1, UCAC2 28841559, UCAC3 164-969, Gaia DR1 2430036833300655104, Gaia DR2 2430036837596487424 [6] | |
HD 1690 är en ensam stjärna[7] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Valfisken. Den har en skenbar magnitud av ca 9,18[1] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 2 510 ljusår (ca 770 parsek) från solen. (Hipparcos parallaxdata resulterade i en distansbestämning på bara 1 012 ljusår,[8] men nyare data från Gaia-satelliten har placerat HD 1690 mycket längre från solen på 2 500 ljusår.[9]) Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 18 km/s.[1]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
HD 1690 är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K1 III,[2] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 1,2[4] solmassor, en radie som är ca 17[4] solradier och en effektiv temperatur av ca 4 400 K.[2]
Planetssystem[redigera | redigera wikitext]
År 2010 utförde ett team av astronomer ledda av astronomen C. Moutou vid High Accuracy Radial Velocity Planet Searcher en analys av radiell hastighet som upptäckte en gasjätteplanet i omloppsbana kring HD 1690.[5]
Planeten HD 1690 b har en mycket excentrisk bana med en excentricitet av 0,64. Denna excentricitet antyder att dess massa är minst sex gånger jupiters och klassificerar den som en superjupiter.[5] Andra exoplaneter kring HD 1690 är osannolika om de inte ligger på instabila korsande banor.[7]
(AE) |
(d) |
|||||
|---|---|---|---|---|---|---|
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 1690, 15 mars 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j] HD 1690, entry, SIMBAD. Upptagen online 22 juni 2020.
- ^ [a b c d e f g] https://www.universeguide.com/star/1692/hd1690. Hämtad 2021-04-02.
- ^ Mortier, A.; Santos, N. C.; Sousa, S. G.; Adibekyan, V. Zh.; Delgado Mena, E.; Tsantaki, M/; Israelian, G.; Mayor, M. (2013). "New and updated stellar parameters for 71 evolved planet hosts. On the metallicity - giant planet connection". Astronomy and Astrophysics. 557 (A70). arXiv:1307.7870. doi:10.1051/0004-6361/201321641. S2CID 55027519.
- ^ [a b c] Zoghbi, J. A. (2011). "Quantization of Planetary Systems and its Dependency on Stellar Rotation". Publications of the Astronomical Society of Australia. 28 (3): 177–201. arXiv:1103.1199. doi:10.1071/AS09062. S2CID 118417966.
- ^ [a b c] Moutou, C.; Mayor, M.; Lo Curto, G.; Ségransan, D.; Udry, S.; Bouchy, F.; Benz, W.; Lovis, C.; Naef, D.; Pepe, F.; Queloz, D.; Santos, N. C.; Sousa, S. G. (2011). "The HARPS search for southern extra-solar planets: XXVI: Seven new planetary systems". Astronomy and Astrophysics. 527 (A63). arXiv:1012.3830. doi:10.1051/0004-6361/201015371. S2CID 118696125.
- ^ HD 1690 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-04-02.
- ^ [a b] Wittenmyer, R. A.; Wang, S.; Horner, J.; Tinney, C. G.; Butler, R. P.; Jones, H. R. A.; O'Toole, S. J.; Bailey, J.; Carter, B. D.; Salter, G. S.; Wright, D.; Zhou, J. (2013). "Forever alone? Testing single eccentric planetary systems for multiple companions". The Astrophysical Journal Supplement Series. 208 (1): 2. arXiv:1307.0894. doi:10.1088/0067-0049/208/1/2. S2CID 14109907.
- ^ van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
- ^ GaiaSource-2429846549069734784-2430330987021111936.csv line 6978
- ^ Planet HD 1690 b on exoplanet.eu
