Harald Jacobson (poet)
Fredrik Harald Jacobson, född 1 april 1863 i Göteborg[1], död i Rom 4 juni 1913, var en svensk poet.
Jacobson blev 1882 student vid Uppsala universitet, där han 1891 avlade filosofie kandidatexamen. Han debuterade 1890 med diktsamlingen Solregn. Jacobson är en genuin skaldenatur, till sin läggning påminner han i någon mån om Bengt Lidner, med starka känslor och högstämd retorik. Samhällets missförhållanden, komplicerade känslostämningar och en hänförd dyrkan av särskilt Italiens sköna natur utgör huvudmoment i hans diktning, som till hela sin form visar samband med äldre svensk lyrik men som, på grund av formella ojämnheter, inte förmått att göra sig riktigt gällande.
Bibliografi
- Solregn (1890)
- Kungsängsliljor (1896)
- Sång (1899)
- Fallande blad (1901) Finns på Wikisource.
- Leonider (1902)
- Astrar (1903)
- Blå oktober (1905)
- Geyser (1906)
- Valda vers (1907)
- Italia (1909)
Enskilda dikter
- Pereat Bacchus! (1906)
- Sverige är mitt allt på jorden Finns på Wikisource.
Referenser
- Jacobson, Fredrik Harald i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Noter
- ^ Leijonhufvud, Sigrid (1900). Svenskt porträttgalleri. XV Författare.. Stockholm: Hasse W. Tullbergs förlag. sid. 84
Externa länkar
Wikisource har verk av eller om Harald Jacobson (poet).
