Harsprånget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harsprånget
{{{dammnamn}}}
Kraftverksdammen vid Harsprånget
Dämmer upp Stora Lule älv
Dammtyp Stenfyllnadsdamm
Plats Sverige Jokkmokks kommun, Sverige
Underhålls av Vattenfall AB
Längd 1 400 m
Höjd 50 m
Bygget påbörjades 1919 nedlagt 1923
1945
Öppningsdatum 1951
Utskov 3 × segmentluckor
Vattenkraftverk
Fallhöjd 107 m
Effekt 977 MW
Årsproduktion 2131 GWh/år
Turbinantal 5
Turbintyp Francisturbin
Stationstyp Underjordsanläggning
Medelvattenföring 275 m³/s
Utbyggnadsvattenföring 1119 m³/s
Reservoar
Kapacitet 6 milj. m³
Regleringsamplitud 312,7 - 309,7 m
Geografiskt läge
Koordinater 66°53′9″N 19°48′57″Ö / 66.88583°N 19.81583°Ö / 66.88583; 19.81583

Harsprånget är ett vattenkraftverk i Luleälven (Stora Lule älv), i Jokkmokks kommun nära Porjus. Det är Sveriges största vattenkraftverk med en effekt på 977 megawatt (MW)[1]. Årsproduktionen är ca 2 TWh ett normalår, vilket motsvarar ca 1,5% av Sveriges elproduktion. Lite längre nedåt älven ligger Muddus nationalpark.


Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Dammen är utförd som stenfyllningsdamm med tätkärna av betong och lera samt grundlagd på berg. Den har en krönlängd på 1400 m och en krönbredd på 20 m, högsta höjden över grundläggningen är 50 m. Totalt användes 2 000 000 m³ fyllnadsmassor för att bygga upp dammen. Vid tillbyggnaden utlades ytterligare sprängstensfyllning på huvuddammens nedströmssida. På västra sidan av dammen så finns ett utskovsparti med tre uppåtgående segmentluckor, varje lucka är 20 meter bredd och har en höjd från dämningsgränsen på 7,6 meter, den totala avbördningen är 2 300 m³/s. Närmare stranden finns två reservutskov som är avsedda att användas i katastrofläge. Öppningarna är avstängda med betongskivor, varje öppning är 15 meter bredd och har en höjd från dämningsgränsen på 9,0 meter, den totala avbördningen från reservutskovet är 1 200 m³/s.[2]

Turbinerna är av Francistyp med vertikala axlar och spiraler av stål.
Aggregat 1 2 3 4 5
Effekt 110 MW 110 MW 110 MW 180 MW 475 MW
Maximal drivvattenföring 127 m³/s 127 m³/s 127 m³/s 175 m³/s 485 m³/s
Varvtal 166,7 r/min 166,7 r/min 166,7 r/min 166,7 r/min 107,1 r/min
Löphjulsdiameter 3,6 m 3,6 m 3,6 m 4,2 m 6,6 m
Turbinleverantör NOHAB NOHAB NOHAB KMW NOHAB

Även om mellersta Norrland knutits samman med Sydsverige redan på 1930-talet dröjde det till 1952 innan hela det svenska kraftnätet kopplats ihop med hjälp av 400 kilovoltsledningen Harsprånget - Hallsberg, kallad Harsprångslinjen. Den 100 mil långa kraftledningen som var världens första 400 kV-ledning kunde föra Luleälvens elproduktion till användare i Syd- och Mellansverige.

Byggnationen[redigera | redigera wikitext]

Beslut om byggandet av Harsprånget togs av en enig riksdag 1918. Samma år började bygget och vattenrallarna var på plats året efter. Lågkonjunkturen efter första världskriget ledde dock till att flera stora kraftverksbyggen i Sverige lades ner och 1922 kom beskedet om att avbryta bygget. I maj avslutades alla byggen och fönster och dörrar spikades igen på bostäder och förråd. I början av 1923 låg Harsprånget helt öde. 1945 återupptogs bygget två kilometer längre ner och Harsprångets första aggregat togs i drift 1951.[3] 1952 invigdes kraftverket med 3 turbiner med en kombinerad effekt på 330 MW. Efter en utbyggnad med två turbiner mellan 1974 till 1983 så ökades effekten till 977 MW vilket gjorde kraftverket till Sveriges största vattenkraftverk. Turbin 5 som togs i drift 1980 har med sina 450 MW ensam en effekt som är större än det ursprungliga kraftverket.[4]


Samhällsbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Under byggnadstiden 1945-1952 så uppfördes ett provisoriskt samhälle för att inhysa delar av arbetsstyrkan, som som mest kom att bestå av 1 100 man. I Harsprångets samhälle fanns sjukstuga, två skolor, två affärer, brandstation, badhus, restaurant, matsal för 600 personer och en kyrka, som mest bodde 2 000 personer i samhället. Denna typ av mer organiserade provisoriska samhällen kom sedan att bli vanliga under den fortsatta utbyggnaden av större och mer avlägsna kraftstationer under 50-talet och 60-talet. Harsprångets samhälle användes även under byggnadsarbetet av Ligga som ligger nedströms.

Vattenfallet[redigera | redigera wikitext]

Harsprångsfallet, den naturliga fåran, lär ha varit en av Sveriges mäktigaste forssträckor, kanske större än Storforsen i Pite älv. Genom en kilometerlång klyfta störtade sig älven 107 meter i en rad med forsar och fall. Namnet harsprånget, Njommelsaska på Lulesamiska, kom ifrån de snabba svängar i fallet som kan liknas med dem en hare åstadkommer i flykt. Medelvattenföringen i älven i Harsprånget var runt 268 m3/s. Som jämförelse har Pite älv vid Storforsen en medelvattenföring på 120 m3/s. Fram till tillbyggnaden 1974 firades fallens dag här. Vid tillbyggnaden flyttades evenemanget till Porjus, och har sen dess stannat där. Dock finns det en chans att se fallen om man kommer dit vid rätt tid, då man som vid de flesta andra kraftverk testar att avbördningen via flodutskoven fungerar som det ska. Detta brukar ske åtminstone en gång årligen. Fallet har blivit fotograferat av fjällfotografen Borg Mesch, och det finns även en video på Youtube som visar då vattnet släpps på.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vattenfall om Lule älv
  2. ^ ”Harsprånget”. Leif Kuhlin. http://vattenkraft.info/?id=185. Läst 19 november 2014. 
  3. ^ Historia om Harsprånget.
  4. ^ Kuhlin, Leif. ”Harsprånget”. vattenkraft.info. http://vattenkraft.info/?page=kraftverk&id=185. Läst 9 november 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Harsprånget 1856 (Carl Svante Hallbeck: "Njommelsaska i Lappland")