Lulesamiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lulesamiska
Julevsámegiella
Talas i Sverige, Norge
Antal talare cirka 2 000[1]
Klassificering uraliskt
 finsk-ugriskt
  finsk-permiskt
   samiskt
    västsamiskt
     lulesamiska
Skriftsystem latinska alfabetet
Språkkoder
ISO 639-2 smj
ISO 639-3 smj
Karta över samiskans utbredning. Lulesamiska är #4, och mörkare gult markerar kommuner där samiska har officiellt språklig status.

Lulesamiska (julevsámegiella) är ett finsk-ugriskt, samiskt språk. Den är ett centralsamiskt (västsamiskt) språk och har utbredning i delar av svenska Norrbottens län och i angränsande delar av Norge. Sammanlagt talar mellan 750 och 2 000 personer språket, varav majoriteten i Sverige.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Lulesamiska är, liksom nordsamiska, en centralsamisk dialekt (språk). Med viss träning kan talarna av de två språken förstå varandra någorlunda bra.[2]

Språkforskaren K.B. Wiklund menade vid 1900-talets början att lulesamiskan inom Jokkmokk och södra Gällivare var den renaste formen av samiska, i den bemärkelsen att den hade ett litet inslag av nyare inblandning av andra språk. Söder därom innehöll samiskan ett stort antal relativt nya svenska lånord, norr därom finska lånord. I den södra delen av det lulesamiska området fanns då fortfarande samer som endast kunde göra sig förstådda på detta språk, medan de flesta samer annars var mer eller mindre tvåspråkiga.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lulesamiskan talas i delar av Sverige och Norge. I Sverige talas den i Lule lappmark, det vill säga Jokkmokks och Gällivare kommuner, i Norge i kommunerna Tysfjord, Sørfold och Hamarøy. Närstående lulesamiskan är pitesamiskan.[3] Det finns en stor övergångszon mellan lule- och nordsamiska, och när Lulelapsk ordbok gavs ut på 1950-talet placerades gränsen dem emellan vid Nordkaitum.[2]

Lulesamiskan är den näst största samiska språkvarieteten. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1 500 och 2 000 personer[1]. Andra uppskattningar nämner knappt tusen personer som har språket som modersmål. Av dessa skulle tre fjärdedelar finnas i Sverige.[4]

Indelning[redigera | redigera wikitext]

Lulesamiskan består av flera dialekter som är ganska lika varandra och som traditionellt har talats inom följande områden:[3]

Litteratur och användning[redigera | redigera wikitext]

Litteratur på lulesamiska[redigera | redigera wikitext]

Genom sitt centrala läge i det samiska området förstås lulesamiskan relativt lätt av samer i både Pite och Torne lappmarker. Därför lanserades det av K.B. Wiklund som allmänt samiskt bokspråk efter det sydlapska bokspråket. På detta rent lulesamiska skriftspråk utgavs under 1900-talets första år följande böcker:[3]

  • Åtå testamenta [Nya testamentet]: jårkålum tan taro-kielak Åtå testamenta milte, mi läh Kånåkasast nanostum jaken 1883. Stockholm. 1903. Libris 1747198 
  • Odhner, Clas Theodor (1905). C. T. Odhners lärobok i fädernelandets historia: bearbetat för folkskolan = C. T. Odhnera åpatis-kirje aitek-lanta historian : almoka skåulaita. Stockholm: Norstedt. Libris 1874703 
  • Abbis-Kirje sami manaita.: Lappsk ABC-bok.. Stockholm. 1906. Libris 2489358 

Dessutom utgavs under 1900-talets första decennium några traktater, en byordning m m samt tolv nummer av en tidskrift med titeln Låkkåmus Samita på lulesamiska.[3]

Den första skönlitterära boken på lulesamiska, Jåhttesáme viessom, skrevs av renskötaren Anta Pirak. Den gavs ut 1937.[5]

Litteratur om lulesamiska[redigera | redigera wikitext]

K.B. Wiklund beskrev lulesamiskan i slutet av 1800-talet i följande verk:

  • Wiklund, Karl Bernhard (1890). Lule-lappisches Wörterbuch. Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia, 0355-0230 ; 1. Helsinki. Libris 2059120 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1891) (på ger). Laut- und Formenlehre der lule-lappischen Dialekte. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Ny tidsföljd, 25. Stockholm: Norstedt. Libris 840641 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 

Senare har lulesamiskan beskrivits i bland annat följande verk :

  • Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C. Lapskt språk och lapsk kultur, 99-0711045-0 ; 1. Uppsala: Lundequistska bokh. 1946-1954. Libris 907276 
  • Korhonen, Olavi (1979). Bákkogir'je: julevusámes dárrui, dáros julevusábmái = Lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Luleå: Länsskolnämnden (distr.). Libris 190056 

Språkets användning i övrigt[redigera | redigera wikitext]

En gång i veckan kan man på Sameradion lyssna 20 minuter på lulesamiska. Samisk förskoleverksamhet finns i Jokkmokk, där man även har sameskola i årskurserna 1–6 samt integrerad samisk undervisning på högstadiet och i gymnasiet. Dessutom finns samisk äldreomsorg.[2]

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Liksom i övriga samiska språk/dialekter, används ofta satskonstruktioner som bygger på verb. Svenskans "jag tar på mig skorna" motsvaras av lulesamiskans gádamav.[2]

I lulesamiskan finns åtta grundläggande kasus. Språkexempel:

  • Boadáv Jåhkåmåhkes = svenska "jag kommer från Jokkmokk". S:et betyder "från", och v i verbet betyder "jag".[2]

Ortografi[redigera | redigera wikitext]

Lulesamiskan låg till grund för det samiska skriftspråk som K.B. Wiklund utarbetade omkring sekelskiftet 1900. Nu gällande lulesamiska ortografi fastställdes 1983. Den är gemensam för Sverige och Norge utom att ä-ljudet skrivs med ä i Sverige och med æ i Norge. Ortografin innehåller bara två tecken som inte finns i svenskan, á och ŋ (ng-ljud).[6]

Versaler ("stora bokstäver")
A Á B D E F G H I J K L M N Ŋ O P R S T U V Å Ä
Gemener ("små bokstäver")
a á b d e f g h i j k l m n ŋ o p r s t u v å ä

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Saami, Lule” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=smj. Läst 16 mars 2009. 
  2. ^ [a b c d e] "De samiska dialekterna – Lulesamiska". Samer.se. Läst 8 februari 2014.
  3. ^ [a b c d e] Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 
  4. ^ lulesamiska i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  5. ^ Skåden, Sigbjørn & Gaski, Harald (16 apr). ”Samisk litteratur”. Store Norske Leksikon. http://snl.no/samisk_litteratur. Läst 13 augusti 2013. 
  6. ^ Mattisson, Ann-Christin (1993). Samiska ortnamn på fjällkartorna. Ortnamn och namnvård, 99-1400411-3 ; 3LMV-rapport, 0280-5731 ; 1993:19. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 7665383. ISBN 91-7774-045-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia Incubator
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Lulesamiska.