Porjus kraftverk
| Porjus | |
| Dammtyp | Stenfyllnadsdamm |
|---|---|
| Plats | Porjus |
| Underhålls av | Vattenfall AB |
| Längd | 1 450 m |
| Höjd | 25 m |
| Vattenkraftverk | |
| Fallhöjd | 60 m |
| Effekt | 440 MW |
| Årsproduktion | 1233 GWh |
| Turbinantal | 2 |
| Turbintyp | Francisturbiner |
| Reservoar | |
| Kapacitet | 610 milj m³ |
| Geografiskt läge | |
| Koordinater | |
Porjus var Vattenfalls första stora kraftstation i Stora Luleälv, vid utloppet av Stora Lulevatten vid orten Porjus i Jokkmokks kommun.
Första kraftstationen byggdes 1910–1915. Åren 1971–1982 byggdes den nya kraftstationen. Idag är kraftverket i Porjus Vattenfalls tredje största med en normal årsproduktion på 1 233 GWh.
Anläggandet av vattenkraftstationen i Porjus var följden av en offensiv statlig politik, en satsning på industriell utveckling som skulle komma hela nationen till godo. Porjus tillkom i första hand för att Riksgränsbanan, över vilken malmen från Kiruna fördes till hamnen i Narvik, skulle elektrifieras. Men i satsningen fanns även en vision om vad kraftverket kunde innebära för Norrbottens industrialisering. Därför överdimensionerades anläggningen kraftigt utöver vad som krävdes för att möta behoven från de primära kunderna, Järnvägsstyrelsen och LKAB. Genom detta gavs också utrymme för att energiintensiva industrier skulle kunna etablera sig i Porjus, lockade av den billiga elkraften.
Kraftverket invigdes den 8 februari 1915 genom att kung Gustaf V satt på Stockholms slott och tryckte på en knapp som utlöste en siren i Porjus.
Ställverksbyggnaden vid Porjus gamla kraftstation, ritad av Erik Josephson, blev byggnadsminne 1986[1] och var då ett av de första byggnadsminnena med anknytning till 1900-talets industrialisering. Den gamla kraftstationen är idag museum, samt inhyser ett utbildningsaggregat (U8) och ett forskningsaggregat (U9). Museet är öppet för oanmälda besök under sommarmånaderna, då man även kan gå en gratis guidad visning av hela stationen. Under övriga delar av året är det möjligt att boka visningar. Maskinsalen, som sammanfattar 90 år av svensk kraftverkshistoria, är speciellt intressant; de första aggregaten byggdes på 1910-talet och de nyaste, U8 och U9, i slutet av 1990-talet.
