Harts
- För orten i USA, se Harts, West Virginia.
Harts (från tyskams Harz, harts eller kåda, på engelska resin) är samlingsnamn för en mängd olika halvfasta eller hårda organiska ämnen, både naturligen förekommande (naturharts) och konstgjorda (konstharts eller syntetharts).[1]
Innehåll |
[redigera] Naturharts
Naturharts (ofta bara "harts") består av kåda, det vill säga olika typer av safter som rinner ur träd och torkar till en mjuk eller fast massa. Harts kan också syfta på de hartsämnen som finns i dessa massor.
Harts används hos stråkinstrument för att få stråken sträv, detta genom att hartset dras mot stråkens tagel.
Två historiskt omtalade hartser är myrra och olibanum som man gör den bästa rökelsen av. Av hartset schellack har man bland annat tillverkat lack och grammofonskivor.
Harts är även ett viktigt fluss vid tennlödning.
[redigera] Terminologi
På många andra språk skiljer man, till skillnad från i svenskan, inte terminologimässigt på kåda (det som utsöndras från träden) och harts (produkten av utsöndringen, eventuellt efter stelning, ofta med andemeningen att den är tekniskt användbar). Exempelvis kallas på engelska båda för resin och på tyska för Harz. Däremot är termerna för hartser från specifika växtarter eller specifika hartsprodukter, såsom kolofonium, i grunden gemensamma i många språk.
[redigera] Konstharts
Konstharts eller syntetharts (engelska synthetic resin, tyska Kunstharz) är konstgjorda ämnen som liknar naturhartserna i egenskaper. Ett exempel på konstharts är epoxiharts.
Begreppet konstharts användes i början och mitten av 1900-talet närmast synonym med ordet "plast". Från slutet av 1900-talet avses oftast en snävare kategori av syntetiska polymerer.
