Horagalles

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Horagalles var namnet på samernas åskgud och fruktbarhetsskänkare.

Namnet är ett lånord från av fornnordiskans Þórr Karl vilket betyder "åsk-karl" (Tor-karl)[1] och varieras i Jukkasjärvi med "Pajanolmai" ("åskmannen") och i Arjeplog med "Ahkegas" ("lillefar"). "Han förmenas vara blåklädd, fara i skyn och giva dunderslag och blixt, varföre ock honom till ära en hammare göres av två famnars längd, väl utskuren och påritad, som med blod här och där bestänkes och besmörjes" (Forbus).

Horagalles mor var en kvinna som gick vilse i skogen, blev gravid genom djävulen och födde en sten, som Gud adopterade som sin son och satte att regera i luften och slå efter djävulen. När syndafloden kom räddade sig guden på en rutten stock.

Tore-karl har också en dräng, Horanoja (svarande mot Tjalve), och en hund, Starbo; dessa båda vakar över schamanens (nåjdens) kataleptiska dvala, och om satan vill hindra själen från att återvända till den sovande kroppen anmäler de saken för Horagalles, som då slår ihjäl djävlarna.

På de samiska offerlavarna satt beläten av den med två hammare beväpnade Horagalles jämte vinterguden Jisenolmai och sommarguden Bieggolmai.

Horagalles anses vara antingen vara en gud som har ett gemensamt ursprung med Tor eller (den mer populära teorin) att han influerats av kontakt ned nordmän på grund av att namnets ursprung är som lånord fornnordiskan och att Horagalles enbart nämns bland sydsamer.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Georges Dumézil, Gods of the Ancient Northmen, ed. Einar Haugen, Publications of the UCLA Center for the Study of Comparative Folklore and Mythology 3, Berkeley: University of California, 1973, ISBN 978-0-520-02044-3, p. 124
  2. ^ Leopold von Schroeder, "Germanische Elben und Götter beim Estenvolke," Sitzungsberichte der kaiserlichen Akademie der Wissenschaften in Wien, Philosophisch-Historische Klasse 153.1 (1906) p. 92

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]