Tor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Tor (olika betydelser).
Tors strid med jättarna (1872), målning av Mårten Eskil Winge.
Tors fiskafänge berättas det om i Kvädet om Hymer. Här ses en vikingatida avbildning på Altunastenen i Uppland.

Tor (fornnordiska Þórr, anglosaxiska Thunor, fornengelska Thunre, forntyska Donar, lågtyska Donner, frisiska Tonger, föröiska Tór, samiska Horagalles och proto-germanska Þunraz) ("åska") var en fornnordisk och forngermansk åskgud. Tor är en av asatrons gudar. Till etymologin, och i stort sett till funktionen, identisk med den fornindiske guden Indra; i stort sett till funktionen, men inte till etymologin, även med den grekiske guden Zeus och den romerske Jupiter. Namnet Þórr är också identiskt med det svenska ordet dunder (av lågtyskt dunder, donner) och tordön – liksom engelskans thunder, tyskans Donner och så vidare. I svenskan och i övriga germanska språk har Tor givit namn åt torsdagen. Islänningarna har dock ersatt þórsdagur med fimmtudagur. Motsvarande finns även i finsk mytologi, där fadersgestalten Ukko antagits ha binamnet Perkele och i baltikum återfinns Perkūnas i Litauen och Pērkons i Lettland. I slaviska språk återfinns Perun med liknande egenskaper som Tor. Taticus rapporterar att germanernas dyrkade Hercules - romarna hade för vana att tolka utländska gudar genom att jämföra dem med liknande romerska - vilket har antagits varit för att båda är hjältar som slåss med odjur, agerar som mänsklighetens försvarare och att båda representeras med ett trubbigt närstridsvapen (Hercules klubba och Tors hammare Mjölner). Germanerna tog sedan till sig romarnas sedvänja att bära" Herculesklubbor" och bytte ut den mot sin egen motsvarighet. Dock blev hammaren först populär som amulett under vikingatiden när kristendomen blev ett hot mot den gamla religionen.[1]

Enligt vissa religionshistoriker kan Tor, liksom Indra, från början ha varit en höggud. Vid tiden för våra källor, främst poetiska och prosaiska Eddan, hade dock denna roll övertagits av Oden (Óðinn), och då har Tor omdefinierats som Odens äldste son; Tors mor var jorden (Jörð, möjligen ett sidonamn på Frigg, men detta är oklart). Liknande teorier finns även om Tyr.

Tors hustru är Siv (Sif). De har tillsammans sonen Mode (Móði) och dottern Trud (Þrúðr). Dessutom har Tor, från ett tidigare äktenskap med jättinnan Järnsaxa, sonen Magne (Magni). Deras hem är borgen Bilskirne i Trudvang (Þrúðvangr) i Asgård (Ásgarðr).

Tor, Oden och Loke (Loki) är de tre gestalter som oftast uppträder i den nordiska mytologin.

När Tor vredgas åker han runt på sin vagn, som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, bland molnen och strider med sin hammare, Mjölner (Mjölnir, en symbol för åskviggen), mot det onda i form av jättarna; en liknande strid utkämpas i indisk mytologi mellan Indra och Asuras. Det är så åska uppkommer. Andra attribut är kraftbältet Megingjord (Megingjörð), som får hans styrka att växa när han drar åt svångremmen. Han har också en järnhandske och en järnstång i vänsterhanden. Tor beskrivs alltid som gående eller åkande vagn, aldrig ridande till häst. Detta visar också en skillnad i samhällsklass jämfört med Oden, som ofta rider. I likhet med många andra indoeuropeiska himmelsgudar kämpar Tor mot en väldig havsorm, Midgårdsormen (Miðgarðsormr), vilket förmodligen är ett uråldrigt mytologiskt motiv.

Psykologiskt sett är Tor rätt enkel, till skillnad från exempelvis grubblaren Oden. Tor dyrkades främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud och var den populäraste av gudarna. Tor är guden som bringar ordning ur kaos - det är inte för inte som han är kallad "Mänsklighetens beskyddare". Liksom de andra asagudarna (Æsir) är han inte odödlig. I Ragnarök kommer Tor och Midgårdsormen att döda varandra. Hans båda söner överlever däremot – de har inte utövat makt i denna tidsålder.

När kristendomen blev en allvarlig konkurrent till den gamla religionen blev Tors hammare symbolen för denna, liksom korset för de kristna. Man åkallar Tor i frågor som berör vind, väder och årsväxt. Mycket tyder på att Tors vagndragande bockar överlevde kristendomens intåg i form av julbocken.

Andra namn på Tor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birley, Anthony R. (Trans.) (1999). Agricola and Germany. Oxford World's Classics. ISBN 978-0-19-283300-6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]