Åke Ohlmarks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Åke Ohlmarks, född 3 juni 1911 i Kristianstad, Kristianstads län, död den 6 juni 1984 i Crist di Niardo, Brescia, Lombardiet, Italien, var en svensk religionshistoriker, författare och översättare. Han är idag känd som författare av böcker inom främst historiska ämnen, men även som översättare. Han har bland annat översatt Shakespeares dramer, islänningasagorna och Sagan om Ringen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Åke Ohlmarks var son till grosshandlaren Joel Ohlmarks och Anna-Lisa Larsson. Han studerade nordisk filologi och religionsvetenskap i Lund, och disputerade vid Lunds universitet 1937 på avhandlingen Heimdalls Horn und Odins Auge: Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte. Emellertid fick han inte docentbetyg på sin avhandling och blev därför utestängd från en akademisk karriär. Inte heller den 1939 publicerade avhandlingen Problem des Schamanismus resulterade i docentur.

Han arbetade som lektor i svenska vid universiteten i Tübingen i Tyskland mellan 1933 och 1934, ReykjavikIsland mellan 1934 och 1935 samt i Greifswald i Tyskland mellan 1941 och 1945. 1944 grundade Ohlmarks ett religionsvetenskapligt institut i Greifswald tillsammans med den tyskkristne teologen Wilhelm Koepp. Han lämnade Greifswald och återvände till Sverige ett par veckor innan Sovjetunionens armé intog staden under andra världskriget.

Under 1950-talet arbetade Ohlmarks som manusansvarig på företaget Europafilm. Senare arbetade han som översättare och författare fram till sin död. Ohlmarks översatte bland annat Shakespeare, Dante, Koranen, Nostradamus profetior, eddadikterna och de svenska landskapslagarna till modern svenska.

Ohlmarks gjorde sig känd för sitt ofta ganska fria förhållningssätt till originaltexterna.[1]

Som redaktör för studenttidningen Lundagård 1932-33 hyllade Ohlmarks "de handlingskraftiga tyskarna".

Studentikosa verk[redigera | redigera wikitext]

Som nyanländ student i Lund upptäcktes snart Ohlmarks begåvning för den speciella studenthumorn. Denna fick han till exempel tillfälle att odla i tillfällighetsdikter vid nationsfester, inte minst i den speciella lundensiska versformen Q-vers. Under åren 1932-33 var han redaktör för studenttidningen Lundagård där han fick tillfälle att visa sina talanger på Q-vers. Han deltog också i studentspexen, både som författare och aktör. Som författare medverkade han bl.a. till Det gamla spelet om En Far och Drottningen av Saba.

Senare verk[redigera | redigera wikitext]

Den största delen av Ohlmarks författarskap är naturligt nog centrerad kring hans egna specialområden, d.v.s. religionshistoria, fornhistoria och nordiska språk. När det gäller religionshistoria fokuserade han redan i avhandlingsarbetet på asatron, och senare på schamanismen. Från senare år finns även skrifter om Egyptens gudar, om shiitisk islam, och om buddhism. År 1950 utkom ett stort standardverk i två band - Svenskarnas tro genom årtusendena. Till religionshistoriken anknyter även Ohlmarks intresse för det övernaturliga, vilket han ägnade en rad böcker åt. Under lektors-tiden på Island fördjupades hans kunskaper i isländska, vilket ledde till översättningar, både av Edda-dikterna, Konungasagorna och i början av 1960-talet alla islänningasagorna. Förutom översättningarna utkom även böcker om fornnordisk lyrik, eddadikterna och om de nordiska gudarna.

Ohlmarks skrev ett stort antal böcker om svenska och utländska kungligheter (inklusive en biografi över Gustaf V). Förutom ett antal självbiografiska verk, skrev Ohlmarks också en personligt färgad biografi över vännen Sten Broman. En mindre del av Ohlmarks böcker är skönlitterära. Bl.a. finns en serie böcker om Skåne med historisk anknytning. Han vann 1960 första pris i tävlan om stora skandinaviska romanpriset med romanen Ödesdygnet.

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Ett av Ohlmarks stora översättningsprojekt var den fornvästnordisk litteraturen. Där slutförde han översättningen av Eddadikterna i fyra band, delar av skaldediktningen i två band, Heimskringla, den första kompletta svenska översättningen av de isländska sagorna i fem band, och slutligen Snorres Edda. Ohlmarks översatte även Wulfilas Silverbibel, Den gudomliga komedin samt 27 av Shakespeares dramer.

Sagan om Ringen[redigera | redigera wikitext]

Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen följde äldre principer där idealet var att tolka originaltexten i en stil som var naturlig för en själv och för ens egen tid[2]. Även om översättningen först emottogs positivt, kom en del Tolkien-vänner att bli kritiska. Man menade att Ohlmarks tagit sig för stora friheter, och därigenom brutit med Tolkiens strama stil. En nyöversättning av Tolkiens verk gjordes 2004 av Erik Andersson och Lotta Olsson i en stil som är trognare originaltexten. Efter flera konflikter bl.a. med J.R.R. Tolkiens son Christopher, skildrad i boken Tolkiens arv (1978), tog Ohlmarks 1982 avstånd från Tolkien och utgav boken Tolkien och den svarta magin.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Publikationer om religions- och fornhistoria[redigera | redigera wikitext]

  • 1936: Isländska hov och gudahus, i: Bidrag till nordisk filologi tillägnade Emil Olson den 9 juni 1936, ss 339-355.
  • 1936: Totenerweckung in Eddaliedern, i: Arkiv för nordisk filologi 52, ss 264-297.
  • 1937: Heimdalls Horn und Odins Auge. Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte, Erstes Buch (I-II) Heimdallr und das Horn, Lund.
  • 1939: Studien zum Problem des Schamanismus, Lund.
  • 1939: Anmärkningar och genmäle angående Heimdall, i: Arkiv för nordisk filologi 54, ss 354-363.
  • 1939: Arktischer Schamanismus und altnordischer Seiðr, i: Archiv für Religionswissenschaft 36, ss 171-180.
  • 1941: Stellt die mythische Bifrost den Regenbogen oder die Milchstrasse dar? Eine textkritisch-religionshistorische Untersuchung zur mythographischen Arbeitsmethode Snorri Sturlusons, (Meddelande från Lunds astronomiska observatorium, Ser. II Nr. 110), Lund.
  • 1941: Das Grabschiff. Studien zur vorgeschichtlichen nordischen Religionsgeschichte, i: Zeitschrift für systematische Theologie 18, ss 150-158.
  • 1943: Studien zur altgermanischen Religionsgeschichte. 4 Aufsätze, Leipzig.
  • 1943: Die klassischen Isländersagas und ihr Ehrbegriff, i: Grundmann, Walter (Hg.), Die völkische Gestalt des Glaubens, Leipzig, ss 157-220.
  • 1944: Thomas Thorild als Vorläufer der neuzeitlichen Religionswissenschaft, Greifswald (tills. m. Lars Åkerberg).
  • 1944: Alt-Uppsala und Urnes. Untersuchung zur Entstehung der Dreischiffstabkirche und des ältesten germanisch-heidnischen Kulthauses, (Meddelande från Lunds astronomiska observatorium, Ser. II Nr. 115), Lund.
  • 1944: Alt-Uppsala und Arkona, in: Vetenskapssocieteten i Lund, Årsbok 1943, Lund, ss 79-120.
  • 1945: ”Toalettredskapen” och solreligionen under yngre bronsåldern, in: Fornvännen 40, ss 337-358.
  • 1946: Gravskeppet. Studier i förhistorisk nordisk religionshistoria, Stockholm.
  • 1947-1950: Svenskarnas tro genom årtusendena I o II, Norlin
    • Del 1 Hedendomen
    • Del 2 Missionstid och katolsk tid
  • 1947: Antiken och den äldre medeltiden
  • 1948: Europeiska färder och forskningar fram till "upptäckternas tidevarv"
  • 1948: Kristna skådare och skalder i vårt land. Från Petrus de Dacia och Birgitta till Hjalmar Gullberg och Johannes Collin
  • 1951: Svenska krönikan. Vår kulturhistoria. (tills. m. Nils Erik Bæhrendtz)
  • 1956: Snorre Sturluson, versakrobaten
  • 1962: Resa till Grelands gudar
  • 1962: Fornsvensk lyrik, FIB:s lyrikklubb
  • 1963: Resa till Egyptens gudar, Termac
  • 1963: Skånes äldsta hävder, Scania.
  • 1963: Hällristningarnas gudar. En sammanställning och ett förklarningsförsök, Kronos.
  • 1963: Nya himlar jag skådar - Versparafras på Uppenbarelseboken, Gummessons
  • 1963: Asar, vaner och vidunder - Den fornnordiska gudavärlden - saga, tro och myt, Bonniers
  • 1964: Det kulturhistoriska Sverige i bygd för bygd. Band 1. Sydsverige (Sveogöterna rike)
  • 1964: Resa till Israel. Landet som skapade Bibeln, Termac
  • 1964-68: Sveogöternas rike. Det kulturhistoriska Sverige bygd för bygd.
    • 1964: Sydsverige
    • 1965: Mellansverige
    • 1967: Svealand
    • 1968: Nordsverige
  • 1966: Hällristningar. (Pehr Hasselrot, foto)
  • 1967: Grottmålningar, Zindermans.
  • 1970: Gudatro i forntid, Gummesson
  • 1971: Svearna i saga och hävd, Rabén & Sjögren
  • 1971: Vikingarnas gudar
  • 1973: Sagan om Nibelungarna, Gebers.
  • 1974: Svenskarnas religion - Från istiden till våra dagar (med Berndt Gustafsson), Verbum
  • 1975: Fornnordisk ordbok
  • 1978: 100 svenska runinskrifter, Plus.
  • 1979: Vårt nordiska arv. från 10 000 f.Kr. till medeltidens början, Stureförlaget.
  • 1981: Asasagan, LT:s förlag
  • 1981: Vikingatågen och runstenarna, Sjöstrands.
  • 1983: Fornnordiskt lexikon (2:a uppl. av "Fornnordisk ordbok").

Om kungar och härskare[redigera | redigera wikitext]

  • 1956: Sveriges hundra kungar från Ynglingaätten till Gustav VI Adolf (red. C. Bernadotte och O. Wieselgren)
  • 1972: Alla Sveriges kungar
  • 1972: Våra kungar - från äldsta tid till våra dagar, Stureförlaget
  • 1973: Alla Sveriges drottningar, Gebers.
  • 1979: Alla Kinas härskare, Bonniers
  • 1979: Alla Irans härskare, Sjöstrands
  • 1979: Alla Sveriges prinsessor, AWE / Gebers
  • 1980: Alla Sveriges prinsar, AWE / Gebers
  • 1980: Alla Rysslands härskare, Bonniers
  • 1980: Stamträd över Europas furstehus, Bokförlaget Plus
  • 1983: Konungen är död. En tusenårskrönika om svenska monarkers slut, Corona
  • 1983: Gustaf V. Med folket för fosterlandet. Wiken

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • 1960: Ödesdygnet. En roman om Ingjald Illrådes sista timmar. Stora Skandinaviska Romanpriset. Wahlström & Widstrand
  • 1961: Den allra trognaste konungen, Wahlström & Widstrand.
  • 1975-1980: Romanserie från Skånes vikingatid och medeltid 1-6, LT:s förlag
    • 1975: Konungariket Skånes undergång
    • 1976: Striden om strutkronan
    • 1977: Av skånekungars blod
    • 1978: Absalon. Skånes djävul.
    • 1979: Skånska riddersmän. Från Skåne och Danmark 1202-1332
    • 1980: Skåne åter kungarike - Från nordens medeltid 1330-1363
  • 1980: Dubbelörnen

Memoarer[redigera | redigera wikitext]

  • 1951: Minnen från 20-talet i Malmö läroverk (i samlingsverket Sveriges studenter, huvudred. B: Söderberg)
  • 1957: Blygsam minnesbukett, Malmö nations skriftserie
  • 1965: I paradiset. Levnadsminnen I
  • 1970: Drömfabriken. Äventyr i filmens värld. Zindermans.
  • 1980: Doktor i Lund. En bok om akademiska intriger, Sjöstrands.
  • 1980: Efter mej syndafloden (Memoarer 1941-45). Greifswald-Berlin-Hamburg 1941-1945, Köping.

Tolkieniana[redigera | redigera wikitext]

  • 1972: Sagan om Tolkien, Gebers
  • 1976: Tolkien-lexikon med allt från Alvhem till Örtplyte, AWE / Gebers
  • 1978: Tolkiens Arv
  • 1982: Tolkien och den svarta magin

Övernaturligt[redigera | redigera wikitext]

  • 1963: Spökhistorier från alla länder
  • 1970: Nostradamus. Spådomar - Stjärntyderi - Orakel.
  • 1970: Övernaturligt - spökhistorier
  • 1971: Gengångare
  • 1973: Slottsspöken, Tidens förlag
  • 1974: Andar och dödmansgastar, Tiden.
  • 1979: Stjärnornas horoskop. En handbok i modern astrologi.
  • 1979: Den stora drömboken, Sjöstrands förlag.
  • 1979: Konsten att spå - i kort, i hand, i kaffesump och bly, Sjöstrands.
  • 1980: Spökhistorier från alla länder och tider.
  • 1981: Stjärnornas budskap

Spel och hobby[redigera | redigera wikitext]

  • 1955: Det första frimärket. Om filatelistiska rariteter.
  • 1957: Frimärkena berättar - Europas historia i frimärksbilder, Medéns.
  • 1967: Mina hundar och andras jyckar, Zinderman
  • 1973: Korsordslexikon (flera upplagor och utgåvor)
  • 1978: 100 svenska myntgrupper, Plus
  • 1980: Rimordbok, Plus
  • 1983: Spelkort och kortspel, Sjöstrands
  • 1983: Stora frågesportboken
  • 1984: Korsordsbok, Nybloms förlag
  • 1984: Korsordsnyckel

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • 1947-51: Vår väg genom världen. De geografiska upptäckarnas historia. I-III (Med Leif Beckman)
  • 1953: Ohlmarks, Åke; Vera Siöcrona, Oscar Wieselgren (1953). Boken om Gamla stan: en jubileumsskrift. Stockholm: Förlagsaktiebolaget Boken. Libris 1445167 
  • 1954: Handelns historia i Sverige. En bokfilm.
  • 1962: Algeriet - Landet i brännpunkten, Tiden.
  • 1964: William Shakespeare - En introduktion, Prisma
  • 1965: Asiatiska visdomsord och sentenser
  • 1965: Resor i Danmark eller Leendets broderland
  • 1968: Vikningahumor, Bernces förlag.
  • 1969: Afrikansk visdom
  • 1969: Nobelpristagarna - En bokfilm, Stureförlaget
  • 1969: Skånsk-svensk ordlista, BoB (återutgiven som: Skånsk-svensk ordbok, 1978)
  • 1970: Rytm, klang, bild, rim. Svensk vers och versteknink från runmästarna till Karlfeldt, Bonniers.
  • 1970: Sista sucken. Vad stora och små människor sagt eller trotts säga vid sin död. Bok och Bild.
  • 1971: En bok om THX. Patienter och läkare berättar.
  • 1972: THX och makthavarna
  • 1976: Rexed och THX - en vitbok för åren 1972-1976
  • 1978: Ord som säger detsamma
  • 1980: Sjöstrands lilla musiklexikon, Sjöstrands
  • 1984: Boken om Sten Broman, Bernces.
  • 1984: Tidernas vansinnigheter, Carlssons förlag
  • 1985: Linnés hälsoörter.

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Filmografi roller[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord Åke Ohlmarks)
  2. ^ Strömbom, Charlotte "God åkermark eller fet och fruktbar mylla? – Om Erik Anderssons och Åke Ohlmarks översättningar av J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings" (29 januari 2009) i nättidskriften Vetsaga, ISSN: 1654-0786, läst 29 januari 2009

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Heinrich, Fritz (1997), "Das religionswissenschaftliche Institut der Ernst Moritz Arndt-Universität Greifswald 1944-1945", i: Zeitschrift für Religionswissenschaft 5, ss 203-230.
  • Heinrich, Fritz (2002), Die deutsche Religionswissenschaft und der Nationalsozialismus. Eine ideologiekritische und wissenschaftsgeschichtliche Untersuchung, Petersberg.
  • Jarring, Gunnar (1992–1994), Ohlmarks, Åke Joel i Svenskt biografiskt lexikon, Band 28, sid 111-117, Stockholm.
  • Marell, Anders (1998), Åke Ohlmarks – schwedischer Lektor, Nazimitläufer und/oder Geheimagent?, i: Germanisten 1-3 Jg. 3, ss 93-100.
  • Åkerlund, Andreas (2006), "Åke Ohlmarks and the 'Problem' of Shamanism", i: Archaeus. Études d’Histoire des Religions/Studies in the History of Religions, Tome X, fasc. 1-2, s. 201-220.
  • Åkerlund, Andreas (2008), "Åke Ohlmarks in the Third Reich. A Scientific Career between Adaptation, Cooperation and Ignorance", i: Horst Junginger (ed.), The Study of Religion under the Impact of Fascism, Leiden, s. 553-574.
  • Åkerlund, Andreas (2010), Mellan akademi och kulturpolitik. Lektorat i svenska språket vid tyska universitet 1906-1945, Uppsala.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]