Irène Mannheimer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Irène Henrietta Mannheimer, under en tid Häusler, född 6 juli 1931 i Matteus församling i Stockholm, är en svensk pianist och pianopedagog med professors namn.

Mannheimer studerade piano för Annie Fischer samt för France Ellegaard, i solistklassen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1947–1950 för Olof Wibergh, vid Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris 1950–1956 för Vlado Perlemuter samt i Salzburg för Géza Anda. Hon avlade pianopedagogexamen vid Kungliga Musikhögskolan 1963 och undervisade där till sin pensionering.

Irène Mannheimer debuterade med Haydns pianokonsert i D-dur i Stockholms Konserthus vid 13 års ålder och har konserterat i Sverige och utomlands sedan 1944 som solist och kammarmusiker. Hon var ordförande i Svenska pianopedagogförbundet 1968–1976 och erhöll professors namn 1985. Mannheimer tilldelades Litteris et Artibus 1988 och invaldes som ledamot nr 899 av Kungliga Musikaliska Akademien den 16 maj 1995.[1] I november 2011 erhöll hon Kungliga Musikaliska Akademiens främsta utmärkelse, medaljen "För Tonkonstens Främjande".

Hon är dotter till bankdirektören Gunnar Mannheimer och Hildegard Richter samt brorsdotter till bankdirektören Ted Mannheimer och sondotter till finansmannen Herman Mannheimer. Hon var 1958–1975 gift med arkitekten Manne Häusler (1924–1992).[2]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84. Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  2. ^ Släkten Mannheimer i Svenska Släktkalendern 1984 s 256.
  • Mannheimer, Irène i Vem är hon : kvinnor i Sverige : biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2, s. 313
  • Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003