Johanna Eleonora De la Gardie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johanna Eleonora De la Gardie, född 26 juni 1661 i Hamburg, död 27 december 1708 i Stockholm, var svensk författare, poet och hovdam.

Hon var dotter till greve Pontus Fredrik De la Gardie och Beata Elisabet von Königsmarck. Hon fick en "lärd" bildning med sin syster Ebba Maria De la Gardie, som även hon var omtalad för sin bildning och sin poetiska talang, och sina kusiner Amalia Wilhelmina Königsmarck och Maria Aurora Königsmarck. Johanna Eleonora De la Gardie blev hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora 1680. Både hon och systern uppges som nära vän och gunstling hos Ulrika Eleonora, men hon var även vän med drottning Hedvig Eleonora. Hon spelade titelrollen i Racines Iphigenie då pjäsen uppfördes vid hovet nyåret 1684: detta har kallats den första pjäsen som uppförts av svenska kvinnor. Hon gifte sig i Hamburg år 1691 med sin kusin, general-löjtnanten greve Erik Gustaf Stenbock, och följde honom till England, där de var bosatta till 1697, då de återvände till Sverige: under tiden i England blev hon vän till Maria II av England.

Hon skrev Portrait d’Ismène, "en fransysk pastoral i bunden och obunden stil", en minnesteckning över Ulrika Eleonora, samt N:o 225 i Stockholms Gesangbuch: "Weich, Falsche Welt". Hon finansierade andra författare och poeter och uppges som lärare, inspiratör, och gynnare av statsrådet och författaren Samuel Triewald, som en tid var informator i hennes hushåll.

M. Rönnow sade om henne: "hennes esthetiska studier upphöjde henne till ideernas verld, hennes fromhet förenade henne med den högtbesutne Guden."

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg Hw-caesar.png Denna biografiska artikel om en historisk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.