Kackerlackor
| Kackerlackor | |
 Kackerlacka (Gromphadorrhina portentosa) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Kackerlackor Blattaria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Blattaria | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kackerlackor (Blattaria eller Blattodea) är en ordning i klassen insekter, som omfattar omkring 4 000 arter.[1]
Utseende
Kackerlackorna har platt, oval, brunaktig kropp, med långa, mångledade antenner, taggbesatta skenben och starka springfötter. Huvudet är täckt av den stora främre sköldlika delen av mellankroppen (prothorax). Framvingarna är stora läderartade täckvingar, vilkas kanter överlappar. Hos honorna (för en del arter båda könen) kan dessa täckvingar och även de hinnaktiga bakvingarna alldeles saknas. Bakkroppen är försedd med två cerci (analspröt).[1] Hos vissa arter förekommer det dessutom två mindre utskott bredvid analspröten (så kallade styli), åtminstone hos hanarna[2]. Arterna kan variera i längd mellan under centimetern[1] till runt 15 centimeter[3].
Systematik
.JPG)
Evolution
Kackerlackor är en av de äldsta idag levande ordningarna av insekter.[källa behövs] De fanns redan under karbon, för 300 miljoner år sedan. Redan då var de väl anpassade för sin ekologiska nisch och de har heller inte ändrats mycket i utseende sedan dess. De kommer troligtvis klara sig bra även i framtiden.[4]
Taxonomi
Mantodea, Isoptera och Blattaria kategoriseras ofta som en högre taxonomisk ordning som kallas Dictyoptera. Sentida studier indikerar dock att termiter (Isoptera) utvecklades ur de egentliga kackerlackorna,[5][6] och eftersom Blattaria i sin nuvarande form exkluderar Isoptera så är det inte en monofyletisk grupp.[5]
Historiskt har det vetenskapliga namnet Blattaria används synonymt med Blattodea, där det senare oftast används för att beskriva gruppen idag. En annan synonym är Blattoptera som också använda för gruppen.[7]
Familjer
Ordningen omfattar cirka 4 000 arter enligt nedanstående taxonomiska indelning.[1] Kackerlackornas taxonomi är omdiskuterad men förslagsvis placeras de i fem familjer:[8][9]
Ordning Blattaria
- Polyphagidae
- Cryptocercidae
- Blattellidae (småkackerlackor)
- Blattidae (storkackerlackor)
- Blaberidae (jättekackerlackor)
Utbredning
Kackerlackor är en framgångsrik insektsgrupp som med människans hjälp har introducerats över stora delar av världen och saknas bara där det är riktigt kallt.[förtydliga]
Förekomst i Sverige
I Sverige finns det fem arter av kackerlacka, bland annat skogskackerlacka.[10]
Ekologi
De flesta kackerlackor är nattaktiva djur som döljer sig under dagen i springor och mörka vrår. De lever av såväl vegetabilisk som animalisk föda. De trivs och förökas bäst i varmare områden, där det finns riklig tillgång på föda och fuktighet. Färre än 30 arter klarar av att överleva i hus. Övriga förekommer i varierande biotoper, allt från öknar till tropiska skogar.[källa behövs] Honorna kan lagra hanens sperma och behöver endast befruktas en gång i sitt liv. Detta hindrar inte att hon kan para sig flera gånger. Hon bär sina ägg omslutna av en kapsel tills ungarna är färdiga att kläckas.[1]
Kackerlackor och människan
Kackerlackor har oavsiktligt spridits av människan med handelsvaror till stora delar av världen och vissa arter kan uppträda i massor i magasin, bagerier, kök och bostäder samt förorsakar skada och obehag. Kackerlackor betraktas därför ofta med avsky av människor och ses som skadedjur, men det stämmer bara för ett fåtal arter. De flesta arter av kackerlackor gör nytta i ekosystemen som nedbrytare och några som forskningsdjur.[1] Det förekommer i vissa fall allergi mot kackerlackor[11].
Etymologi
Ordningens vetenskapliga namn Blattaria kommer från latinets blatta, som betyder "insekt som skyr ljuset".[12][13] Det svenska ordet kackerlacka började användas omkring 1751 och kommer från det nederländska kakkerlak.[14]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e f] Naturhistoriska riksmuseet, Kackerlackor Arkiverad 16 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Kathryn A. Barbara (Juni 2014). ”American cockroach” (på engelska). Featured Creatures. University of Florida. http://entomology.ifas.ufl.edu/creatures/urban/roaches/american_cockroach.htm. Läst 1 december 2017.
- ^ Huang, C.Y.; Sabree, Z.L.; Moran, N.A. (2012). ”Genome Sequence of Blattabacterium sp. Strain BGIGA, Endosymbiont of the Blaberus giganteus Cockroach” (på engelska). Journal of Bacteriology 194 (16): sid. 4450–4451. doi:. PMID 22843586.
- ^ System. ”Kackerlackor”. www.nrm.se. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/kackerlackor.174.html. Läst 25 juli 2017.
- ^ [a b] ”Termites are 'social cockroaches'”. BBC News. 13 april 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/sci/tech/6553219.stm.
- ^ Eggleton, P. (2007), Biological Letters, June 7, cited in Science News vol. 171, p. 318
- ^ Grimaldi, D (1997): A fossil mantis (Insecta: Mantoidea) in Cretaceous amber of New Jersey, with comments on early history of Dictyoptera. American Museum Novitates 3204: 1–11
- ^ Maekawa K., Kiyoto; Matsumoto T. (2000). ”Molecular phylogeny of cockroaches (Blattaria) based on mitochondrial COII gene sequences”. Systematic Entomology 25 (4): sid. 511–519. doi:.
- ^ ITIS, Blattaria Taxonomic Serial No.: 102427
- ^ Claes Bernes (2011) Biologisk mångfald i Sverige. Naturvårdsverket, Monitor 22. ISBN 978-91-620-1290-8. ISSN 1100-231X.
- ^ Steve Jacobs (Januari 2013). ”German Cockroaches” (PDF, 185 kB). Pennsylvania State University. http://ento.psu.edu/extension/factsheets/pdf/germancockroach.pdf. Läst 26 november 2017.
- ^ ”A Dictionary of Entomology”. https://books.google.se/books?id=9IcmCeAjp6cC&pg=PA200&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 25 juli 2015.
- ^ ”A Latin Dictionary”. http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.04.0059%3Aentry%3Dblatta1. Läst 25 juli 2015.
- ^ Svenska Akademiens ordbok, uppslagsord Kackerlacka.
Källor
- Naturhistoriska riksmuseetArkiverad 16 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
|