Konciliet i Florens

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Konciliet i Florens var ett biskopskoncilium inom den romersk-katolska kyrkan. Det startade 1431 i Basel, flyttade 1438 till Ferrara och 1439 till Florens, där det avslutades 1445. Konciliarismen var under denna tid starkare än påvestolen, och denna maktkamp genomsyrade konciliet. Den stora schismen och husiterna var andra primära frågor.

Konciliet öppnades av påve Martin V, som förlade det till Basel för att hålla det på en neutral plats. Strax efter konciliets öppnande i Basel avled Martin V och efterträddes av Eugenius IV. Vid konciliet närvarade förutom kyrkans högsta företrädare, samtidens främsta teologer, lärde samt representanter för olika stift och kloster. Under konciliets gång anslöt sig den bysantinske kejsaren Johannes VIII Palaiologos med Georgios Gemistos Plethon, Johannes Bessarion och patriarken av Konstantinopel. Försöken att ena kyrkorna var dock förgäves. En gren av kyrkan bröt sig ur, och valde hertig Amadeus VIII av Savoyen till motpåve.

Källor[redigera | redigera wikitext]