Kloster

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Konvent (kloster).
För andra betydelser, se Kloster (olika betydelser).
Denna artikel är en del i serien

Korset på Heliga gravens kyrka i den kristna delen av Jerusalem. Många kristna anser att det är platsen där Jesus korsfästes.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet · Uppståndelsen · Påsk
Grundande
Kyrka · Apostlarna · Guds rike · Evangelium · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Bibeln
Gamla Testamentet · Nya Testamentet ·
Kanon · Apokryferna
Teologi
Frälsning · Dop · Treenighetsläran · Fadern · Sonen · Den Helige Ande · Teologihistoria · Mariologi · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen · Motreformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Ett kloster, av latinets claustrum, "inhägnat område", är ett byggnadskomplex avsett som bostad för en religiös grupp personer som valt att leva avskilt från det sekulära samhället, för att kunna ägna sitt liv och arbete åt religiösa livsmål enligt ett fastslaget regelverk. Klosterområdets inre del, den så kallade klausuren (vanligen innanför en mur), får inte utan särskilt tillstånd beträdas av utomstående.

Klosterväsen finns i flera religioner, bland annat kristendom, hinduism och buddhism. Det indiska (sanskrit) ordet för kloster är vihara, vilket givit namn åt provinsen Bihar. Se även klipptempel.

Abbedi kallas ett kloster som styrs av antingen en manlig föreståndare, abbot, eller en kvinnlig, abbedissa.

Klosterliv inom kristendomen[redigera | redigera wikitext]

Den kristna klosterrörelsen uppstod i Egypten under 300-talet. Det första klostret grundades där av Pachomios, som även skrev en klosterregel för livet i klostren.[1] Klosterväsendet spred sig snabbt inom det romerska riket genom bl.a. Martin av Tours och Johannes Cassianus.

Under medeltiden slöt sig västerländska kloster samman i klosterordnar fristående från stiften. Förebilden var klostret i Monte Cassino, grundat av Benedikt av Nursia, enligt traditionen år 529. De för bevarandet av antikens kultur och lärdom så viktiga klosterskolorna, uppstod i benediktinklostren, och sådana bildades också av dominikaner, jesuiter och franciskaner. I första hand hade dessa till uppgift att utbilda nya generationers munkar och nunnor.

På svenska skiljer man inte alltid mellan egentliga kloster och konvent, kongregationer och ordnar, men egentliga klosterordnar är enbart benediktinorden, cisterciensorden, kartusianorden, birgittinorden, johannitorden och helgeandsorden.

Reformationen tog avstånd från klosterväsendet, vilket vanligen innebar att staten konfiskerade klostrens egendomar i de reformerade länderna. Numera finns det dock åter kloster och kommuniteter i evangeliska kyrkor, men fortfarande i ganska liten skala.

Kloster där man inte får prata har ofta ett parlatorium, ett samtalsrum där det är tillåtet att prata.

Planritning för ett typiskt munkkloster inom Cisterciensorden: 1. Klosterkyrka 2. Dödens port (ty. Totenpforte) 3. Kor för lekbröder 4. Sakristia 5. Korsgång 6. Trädgård och brunnshus (Quadrum) 7. Kapitelsal 8. Sovsal 9. Kapitelsal 10. Arbetssal 11. Calefactorium (värmestuga) 12. Refektorium för munkar 13. Kök 14. Refektorium för lekbröder

Kloster och kommuniteter inom Svenska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Romersk-katolska ordnar och kongregationer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. sid. 108. ISBN 978-91-7580-336-4