Hoppa till innehållet

Kreditivbrev

Från Wikipedia
Kreditivbrev från kung Edvard VII av Storbritannien för Claude MacDonald som brittisk ambassadör till Japan, ställt till Japans kejsare Meiji, 1 november 1905.
Kreditivbrev på franska från Tjeckoslovakiens president Václav Havel för Juraj Nemeš som tjeckoslovakisk ambassadör, ställt till Litauens högsta rådsordförande Vytautas Landsbergis, 11 mars 1992.

Kreditivbrev (franska: Lettre de créance) är en fullmakt från en statschef till en ambassadör eller envoyé att representera sitt land hos främmande makt.[1]

Kreditivbrevet lämnas till mottagarlandets statschef i samband med att ambassadören tillträder sitt uppdrag. Överlämnandet kallas ackreditering och sker normalt under högtidliga och ceremoniella former.[2]

En återkallelse av ambassadörsfullmakt kallas rappellbrev (även lettre de rappel).[2]

Formuleringar

[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet och tidigt 1900-tal var det brukligt att kreditivbrev från en monark till en annan monark (på samma nivå som kung eller regerande drottning) skrivs i första person och de tillskriver varandra som syskon (t.ex. "er broder" eller "er syster").[3] När en kung eller drottning skriver till en monark med lägre titel som storhertig eller furste används istället "er kusin".[3]

I kreditivbrev som ställs från en monark till en icke-monarkisk statschef användes däremot pluralis majestatis och "er vän".[3]

Kreditivbrev mellan presidenter brukar ställas som "Ers Excellens" alternativt "Herr President" eller "Fru President".

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]