Edvard VII av Storbritannien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Edvard VII
Foto av Edvard VII från 1902
Kung av Storbritannien
Regeringstid 22 januari 1901–6 maj 1910
Kröning 9 augusti 1902 i Westminster Abbey i London
Företrädare Viktoria (regerande drottning av Storbritannien)
Efterträdare Georg V
Kejsare av Indien
Regeringstid 22 januari 1901–6 maj 1910
Företrädare Viktoria (regerande kejsarinna av Indien)
Efterträdare Georg V
Gemål Alexandra av Danmark
Barn Albert, hertig av Clarence
Georg V, kung av Storbritannien
Louise, hertiginna av Fife
Victoria av Wales
Maud, drottning av Norge
John av Wales
Ätt Sachsen-Coburg-Gotha
Far Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
Mor Viktoria
Född 9 november 1841
Slottet Buckingham Palace
Död 6 maj 1910
Slottet Buckingham Palace
Begravd 20 maj 1910
St. Görans kapell i slottet Windsor

Edvard VII (engelska: Edward VII), Albert Edward von Wettin, född 9 november 1841Buckingham Palace i London, död kl. 12.25[1] 6 maj 1910 på Buckingham Palace, var kung av Storbritannien och kejsare av Indien från 1901 till sin död 1910. Edvard VII var äldste son till drottning Viktoria och Albert av Sachsen-Coburg-Gotha. Han kallades ”Bertie” av familj och nära vänner.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fadern avled i tyfoidfeber 1861 efter att ha besökt sonen i Cambridge där Edvard förde ett lättsinnigt studentliv, och modern, som var otröstlig av sorg, anklagade sonen för dödsfallet. Hon ansåg att ”Bertie” var en oansvarig playboy.

Edward och Alexandra som nygifta

Han gifte sig med prinsessan Alexandra av Danmark den 10 mars 1863Windsor Castle, men fortsatte att ha en rad älskarinnor, bland vilka den mest kända var Lillie Langtry. På senare år knöt han förbindelse med mrs Alice Keppel, som i mycket kom att fungera som hans mätress.

Edvard VII blev år 1908 den förste brittiske monark som besökte Sverige. Han hade tidigare besökt Sverige år 1864 då han utnämnts till riddare av Serafimerorden av Karl XV. Enligt honom själv var han god vän med Oscar II (d 1907). Edvard VII tilldelades hedersgraderna general i den svenska armén och amiral i den svenska flottan i samband med sitt besök.

Barn (inom äktenskapet)[redigera | redigera wikitext]

  1. Albert, hertig av Clarence, (18641892).
  2. Georg V av Storbritannien, (18651936) gift med Mary av Teck.
  3. Louise av Storbritannien, (18671931), gift med Alexander Duff, hertig av Fife.
  4. Victoria av Storbritannien, (18681935).
  5. Maud av Storbritannien, (18691938), gift med Håkon VII av Norge, mor till Olav V av Norge.
  6. John (som dog samma dag han föddes 6 april 1871)

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Frans Fredrik av Sachsen-Coburg-Saalfeld
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ernst I av Sachsen-Coburg-Gotha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Reuss-Ebersdorf
 
 
 
 
 
 
 
 
Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
August av Sachsen-Gotha-Altenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Luise av Sachsen-Gotha-Altenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lovisa Charlotta av Mecklenburg-Schwerin
 
 
 
Kung Edvard VII
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Georg III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Edvard, hertig av Kent och Strathearn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Charlotte av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Victoria
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Frans Fredrik av Sachsen-Coburg-Saalfeld
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Reuss-Ebersdorf
 
 
 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Dagbladet, 7 maj 1910 s. 8
  • En Konungs Gärning, Aktiebolaget Bokverk, Stockholm, 1947.
  • Bentley-Cranch, Dana (1992), Edward VII: Image of an Era 1841–1910, London: Her Majesty’s Stationery Office, ISBN 0-112-90508-0
  • Hattersley, Roy (2004), The Edwardians, London: Little, Brown, ISBN 0-316-72537-4
  • Hough, Richard (1992), Edward & Alexandra: Their Private and Public Lives, London: Hodder & Stoughton, ISBN 0-340-55825-3
  • Lee, Sidney (1927), King Edward VII: A Biography, London: Macmillan
  • Magnus, Philip (1964), King Edward The Seventh, London: John Murray
  • Windsor, HRH The Duke of (1951), A King’s Story, London: Cassell and Co