Kvantsammanflätning

Från Wikipedia
Version från den 2 april 2017 kl. 12.07 av Nablicus (Diskussion | Bidrag) (detta är ett diffust begrepp i sammanhanget, kvantmekaniken är en lokal teori)
Kvantmekanik

Teori:

Tolkningar:

Persongalleri
Einstein | Schrödinger
Heisenberg | Dirac | Fermi
Bohr | Planck | Born

Kvantsammanflätning, kvanthoptvinning[1], kvantintrassling eller kvantkorrelation (även engelskans entanglement används) är ett fenomen, som kan påvisas inom kvantfysiken. Fenomenet innebär att om två eller fler partiklar är sammanflätade kommer ändringar av den ena av partiklarna omedelbart att medföra att egenskaperna för den andra partikeln ändras – oavsett hur långt det är mellan dem.

Ett vanligt exempel på sammanflätade partiklar är två elektroner, som på grund av hur de skapades tillsammans är spinnlösa. Om man mäter spinnet hos en av elektronerna (som var för sig inte är spinnlösa), får den andra elektronen omedelbart lika stort men motriktat spinn. I vissa avseenden kan sammanflätade partiklar anses vara en enda partikel, eftersom de kvantmekaniskt delar samma tillstånd, men denna sammanflätning bryts så snart som en del i partikelparet mäts.

Historik

Området blev först undersökt efter att Albert Einstein, Boris Podolsky och Nathan Rosen publicerat en omtalad kritisk text för att påvisa det absurda med kvantteorin (kallat Einstein–Podolsky–Rosen-paradoxen eller EPR-paradoxen)[2]. Einstein, Podolsky och Rosen menade att den ögonblickliga kommunikationen mellan sammanflätade partiklar gick stick i stäv mot den speciella relativitetsteorin, där information, som färdas snabbare än ljuset, är likvärdigt med att information färdas bakåt i tiden – det vill säga tidsresor. Utifrån detta menade Einstein, Podolsky och Rosen att kvantteorin innehöll felaktigheter eller var inkomplett.

Effekten påvisad

Senare arbeten av till exempel John Bell och Alain Aspect har påvisat att sammanflätning är verklighet. Den omedelbara kommunikationen[förtydliga] mellan de två systemen kan dock inte användas för att överföra information med en hastighet högre än ljusets (i vakuum).[3] Kvantsammanflätning strider alltså inte mot den speciella relativitetsteorin.

År 2010 tilldelades sammanflätningspionjärerna Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger Wolfpriset [4] för sina "conceptual and experimental contributions to quantum physics", med tillägget att de hade tagit fram "the fundamental building blocks for many modern quantum-information technologies on which intensive research is being done around the world."

Noter och referenser

  1. ^ ”Hoptvinning”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hoptvinning. Läst 13 februari 2016. 
  2. ^ A. Einstein, B. Podolsky, and N. Rosen, Can quantum-mechanical description of physical reality be considered complete? Phys. Rev. 47 777 (1935). [1]
  3. ^ Weinberg, Steven (2015). Lectures on Quantum Mechanics (andra upplagan). Cambridge University Press. sid. 394. ISBN 978-1-107-11166-0 
  4. ^ Johnston, Hamish (4 februari 2010). Entanglement pioneers bag Wolf Prize. physicsworld.com. http://physicsworld.com/cws/article/news/41633. Läst 5 oktober 2012.