Larissa (måne)
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckt av: | Harold J. Reitsema, William B. Hubbard, Larry A. Lebofsky, och David J. Tholen |
| Upptäcksår: | 24 maj, 1981 |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Avstånd från planeten: | 73 548 ± 1 km |
| Excentricitet: | 0.001393 ± 0.00008 |
| Omloppstid: | 0.55465332 ± 0.00000001 d |
| Inklination: | 0.251 ± 0.009° |
| Satellit till: | Neptunus |
| Fysiska egenskaper | |
| Dimensioner: | 216×204×164 km (± ~10 km)[1] |
| Massa: | ~4.2 × 1018 kg (estimate)[2] |
| Densitet: | ~1.2 g/cm3 |
| Rotationstid: | Troligtvis synkronisk |
| Axellutning: | 0° |
| Albedo: | 0.09[1] |
| Temperatur: | ~51 K |
| Skenbar magnitud: | +21.49 [3] |
Larissa (grekiska Λάρῑσα) är en av Neptunus månar.
Då rymdsonden Voyager 2 passerade och tog bilder av Neptunus och dess månar 1989 fick man bekräfta existensen av den måne som hade "förmörkat" en stjärna sedan 1981: Denna gång fick den beteckningen S/1989 N 2, men senare har den Internationella astronomiska unionen valt att uppkalla den efter kung Pelasgos dotter Larissa från den grekiska mytologin. Larissa var också känd under beteckningen Neptun VII (VII är 7 med romerska siffror), och skall inte förväxlas med asteroiden 1162 Larissa.
Larissa har en irreguljär "potatisformat" klot som är mellan 168 och 216 kilometer brett. Dess överdel har flera kratrar, men visar inga tecken på geologisk aktivitet i månens inre. Larissa kretsar så tätt kring Neptunus att den fullföljer ett helt omlopp tidigare än Neptunus. Konsekvensen av detta är att tidvattenskrafterna långsamt tvingar Larissa att kretsa än närmare Neptunus vilket kommer leda till att Larissa någon gång i framtiden kommer falla ner i Neptunus atmosfär eller också brytas ner till grus och småsten i en ny planetring omkring Neptunus.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Larissa (måne)
- NASA - Neptune: Moons: Larissa
Källor[redigera]
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från danskspråkiga Wikipedia.
- ^ [a b] E. Karkoschka (2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus 162: ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635.
- ^ P.J. Stooke (1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets 65: ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669.
- ^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. Sid. 80
|
||||||||
