Proteus (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Proteus
Proteus, på bild tagen av Voyager 2
Proteus, på bild tagen av Voyager 2
Upptäckt
Upptäckt av: Voyager 2
Stephen P. Synnott
Upptäcksår: 16 juni, 1989
Omloppsbanans egenskaper
Avstånd från planeten: 117,647 ± 1 km
Excentricitet: 0.00053 ± 0.00009
Omloppstid: 1.12231477 ± 0.00000002 d
Medelbanhastighet: 7.623 km/s
Inklination: 0.524°
Satellit till: Neptunus
Fysiska egenskaper
Dimensioner: 440×416×404 km (± ~15 km)[1]
Volym: 3.4 ± 0.3  × 107km³[2]
Massa: ~4.4 × 1019 kg
Densitet: ~1.3 g/cm³
Ytgravitation: ~0.06 m/s²
Flykthastighet: ~0.16 km/s
Rotationstid: Synkronisk
Axellutning:
Albedo: 0.096[1]
Temperatur: ~51 K
Skenbar magnitud: +20.3 [3]

Proteus (grekiska Πρωτέας) är en av Neptunus månar.

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Proteus upptäcktes på bilder tagna av Voyager 2 under förbiflygningen av Neptunus 1989. Proteus fick den temporära beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith tillkännagav dess upptäckt den 7 juli 1989. Proteus upptäcktes på 17 bilder tagna på 21 dagar vilket ger upptäcktsdatumet till någon gång före den 16 juni. Den namngavs den 16 september, 1991. [4]

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

En topografisk karta över Proteus

Proteus har en diameter på mer än 400 kilometer, större än Nereid, en annan Neptunusmåne. Emellertid upptäcktes inte Proteus av jordbaserade teleskop eftersom den befinner sig så nära planeten att månen försvann i det starka ljuset från Neptunus. Proteus är ett av de mörkaste objekten i solsystemet, lika mörk som sot och likt Saturnus måne Phoebe reflekterar den bara 6 procent av det solljus som träffar den.

Proteus starkt bekratrade yta visar inga tecken på geologisk aktivitet. Den är oregelbundet formad och forskare tror att Proteus är ungefär så stor som en kropp av dess densitet kan bli, utan att den drar ihop sig till sfärisk form. Saturnus måne Mimas är mer regelbundet sfäriskt formad trots att den är mycket mindre massiv än Proteus.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] E. Karkoschka (2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635. 
  2. ^ P.J. Stooke (1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669. 
  3. ^ ”Proteus Statistics”. http://www.solarviews.com/eng/proteus.htm. Läst 1 oktober 2007. 
  4. ^ ”IAU Circular No. 5347”. September 16 1991. http://www.cfa.harvard.edu/iauc/05300/05347.html. Läst 10 april 2007.