Lars Heikensten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lars Johan Heikensten, född den 13 september 1950, är ekonomie doktor och en svensk ämbetsman. Heikensten utsågs den 8 december 2010 till ny vd för Nobelstiftelsen.

Heikensten gick ut från Bromma gymnasium 1970 och var ett år under gymnasietiden utbytesstudent i USA med AFS International Scholarships. Han blev civilekonom 1974 och ekonomie doktor 1984 på Handelshögskolan i Stockholm, där han också var verksam som lärare och forskare med inriktning bl.a. på utvecklingsproblem samt tillväxt- och arbetsmarknadsfrågor.

1984 anställdes Heikensten som chefsekonom på Riksgäldskontoret. Från 1985 var han departementsråd och senare - under inledningen av den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet – finansråd och chef för den ekonomiska avdelningen vid Finansdepartementet. Som departementsråd ansvarade han bl.a. för de s.k. långtidsutredningarna. Han blev bekant för en bredare allmänhet när han runt 1990 argumenterade för behovet av att reformera de offentliga utgiftssystemen. Mellan 1992 och 1995 var Heikensten chefsekonom för Handelsbanken och medlem av ledningsgruppen för Handelsbankens investmentbank Markets.

Hösten 1995 blev Heikensten vice riksbankschef med särskilt ansvar för penningpolitik. Denna position behöll han när Riksbanken blev självständig och fick en direktion 1999. Han utsågs 2003 till riksbankschef efter Urban Bäckström.[1] Under de 10 år – från 1995 till 2005 – som Heikensten arbetade i Riksbanken skedde stora förändringar; inflationsmålspolitiken etablerades och räntorna sänktes radikalt, reporäntan sänktes från 8,91 till 1,5 procent. Samtidigt blev Riksbanken en av världens mest öppna centralbanker.[2] Personalen reducerades också drastiskt (från över 900 till ca 400).

År 2006 avgick Heikensten för att bli svensk medlem av EU:s externa revisionsmyndighet, Europeiska revisionsrätten[3] i Luxemburg. Han arbetade där inledningsvis med kommunikationsfrågor med syftet att skapa en mer öppen revisionsrätt. Han var också starkt involverad i arbetet med att modernisera och effektivisera verksamheten och argumenterade bl.a. publikt för att antalet ledamöter (idag en för varje land) borde reduceras. På slutet av sin tid i revisionsrätten arbetade Heikensten med att revidera EU's utrikes- och biståndspolitik. 2011 lämnade han revisionsrätten för att bli ny vd för Nobelstiftelsen.

Heikensten har haft många internationella uppdrag till exempel ledamot av EU:s monetära kommitté, Europeiska centralbankens (ECB) allmänna råd och av Bank of International Settlements (BIS) styrelse samt som Sveriges guvernör i Internationella valutafonden. Han har också suttit i ett flertal styrelser för bolag, universitetsinstitutioner, tankesmedjor och myndigheter samt varit ordförande för flera statliga kommittéer och utredningar. Heikensten har också skrivit flera böcker, ett stort antal artiklar i professionella sammanhang och deltagit aktivt i den svenska ekonomisk-politiska debatten. Han är sedan 2007 ledamot av SNS' (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) styrelse och från 2013 ordförande i den nyinrättade kommittén för att utvärdera biståndspolitiken.

Heikensten är sedan 2001 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien[4], blev 2005 ekonomie hedersdoktor vid Handelshögskolan i Umeå och 2012 hedersdoktor vid Gustavus Adolphus College i USA. Han har tilldelats Konungens medalj i 12:e storleken. 2012 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Riksbank: Direktionens ledamöter från 1999 och framåt, läst 3 februari 2010
  2. ^ Eijffinger, Sylvester C. och Petra M. Geraats (2006). "How Transparent Are Central Banks?". European Journal of Political Economy 22. sid. 1-21 
  3. ^ European Court of Auditors
  4. ^ Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien: Heikensten, Lars, läst 14 juli 2009


Föregångare:
Urban Bäckström
Sveriges riksbankschef
20032005
Efterträdare:
Stefan Ingves
Föregångare:
Lars Tobisson
Svensk ledamot av Europeiska Revisionsrätten
20062011
Efterträdare:
HG Wessberg