Lars Magnus Engström
Lars Magnus Engström, född 28 februari 1867 Grinstads socken, död 22 juni 1951, kyrkoherde i Bolstads församling, Dalsland. Även kallad "Bolstadprosten".
Engström blev 1914 kyrkoherde i Bolstad och 1918 kontraktsprost i Södra Dals kontrakt.[1] Han fick av biskopen i Karlstad uppdrag att skriva en prästmötesavhandling som förelades prästmötet 1917 under titeln Lokalförsamlingen. Han är mest känd för att han under 1920-talet ledde den rörelse inom Svenska kyrkan som verkade för att katekesundervisningen skulle få vara kvar i den allmänna skolans kristendomsundervisning.
Bland hans övriga skrifter märks För det inre livet (1920, 4:e upplagan 1925) och Själasörjareminnen (1926).[1] Han skrev även biografier över Eric Josias Sparre och Emanuel Laurell.
Noter
Litteratur
Arvid Norberg, L.M. Engström - Bolstadsprosten, 1961
Samuel Andersson, Prostens åhörare. En berättelse om kyrkofromhet på Dal under L. M. Engström-epoken, 1993