Le Diable à quatre

Från Wikipedia
Christoph Willibald Gluck

Le Diable à quatre är en opéra comique i tre akter med musik av Christoph Willibald Gluck och libretto av Michel-Jean Sedaine och Pierre Baurans efter Claude-Pierre Patus översättning av en balladopera från 1731 av Charles Coffey med titeln The Devil to Pay, or The Wives Metamorphos’d.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den hade premiär i Laxenburg den 28 maj 1759 och blev en stor succé. Joseph Haydn använde en melodi från den, "Je n’aimais pas le tabac beaucoup (I didn’t like tobacco much)" i första satsen till sin åttonde symfoni.[2][3]

Klaus Hortschansky har noterat att Le Diable à quatre är ett av få scenverk där Gluck varken använde sig av tidigare material eller återanvände musiken i senare verk.[4] Bruce Brown har studerat den musikaliska autenticiteten i detalj,[5] och har även redigerat verket för Glucks Sämtliche Werke.[6]

(Samma libretto tonsattes även av Andre Danican Philidor och Jean-Louis Laruette och sattes upp med samma titel den 19 augusti 1756 i Paris.)

Personer[redigera | redigera wikitext]

Roller Stämma Premiärbesättning
(Dirigent:)
Markisen sopran
Markisinnan tenor
Margot soprano
Jacques, en skomakare, Margots make baryton
En astrolog tenor

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen rör sig kring en ond markisinna. En astrolog, som hon hade vägrat ge skydd på sitt slott, förvandlar henne till en skomakarhustru och förvandlar skomakarens goda hustru till markisinnan. Efter att markisinnan har lärt sig sin läxa får alla tillbaka sina rätta roller.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Brown, Bruce Alan (1992), 'Diable à quatre, Le' in The New Grove Dictionary of Opera, ed. Stanley Sadie (London) ISBN 0-333-73432-7
  2. ^ Clark, Caryl, Review of New Directions for Haydn Research: Internationaler Joseph Haydn Kongress, Wien, 1982 (edited by Eva Badura-Skoda) (Spring 1988). The Journal of Musicology, 6 (2): pp. 245-257.
  3. ^ Churgin, Bathia, "Music Reviews: Six Symphonies a più strumenti, opus 4 (Pierre van Maldere; edited by Craig Lister) and Sinfonien 1761 bis 1763 (Joseph Haydn; edited by Jürgen Braun and Sonja Gerlach)" (June 1993). Notes (2nd Ser.), 49 (4): pp. 1630-1632.
  4. ^ Selden, Margery Stomne, Review of Parodie und Entlehnung im Schaffen Christoph Willibald Glucks by Klaus Hortschansky (Spring 1976). Journal of the American Musicological Society, 29 (1): pp. 148-151.
  5. ^ Smith, Marian, Review of Gluck and the French Theatre in Vienna by Bruce Alan Brown ( Autumn 1993). Dance Research Journal, 25 (2): pp. 34-36.
  6. ^ Charlton, David, Review of Gluck and the French Theatre in Vienna by Bruce Alan Brown (March 1995). Cambridge Opera Journal, 7 (1): pp. 73-79.
  7. ^ Synopsis Arkiverad 17 december 2018 hämtat från the Wayback Machine. on Naxos Records