Joseph Haydn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Joseph Haydn
Joseph Haydn målad av Thomas Hardy 1792.
Joseph Haydn målad av Thomas Hardy 1792.
Tonsättare
Födelsenamn Franz Joseph Haydn
Född 31 mars 1732
Tysk-romerska riket Rohrau, Niederösterreich, Österrike
Död 31 maj 1809 (77 år)
Tysk-romerska riket Wien, Österrike
Epok/stil Wienklassicism
Instrument Piano

Franz Joseph Haydn, född 31 mars 1732 i Rohrau, Niederösterreich, Österrike, död 31 maj 1809 i Wien, Österrike, var en österrikisk kompositör. Tillsammans med Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven är han den främsta företrädaren för wienklassicismen.

Det finns så få glada och förnöjda människor härnere, överallt förföljas de av sorger och bekymmer; ditt verk blir kanske en källa, ur vilken den sorgsne eller den av göromål nedtyngde mannen kan hämta vila och vederkvickelse för några ögonblick
— Citat ur brev från den 70-årige Haydn till en beundrare[1]

Man räknar med att Haydn komponerade inte mindre än 108 symfonier, 68 stråkkvartetter, 13 pianokonserter, 3–7 violinkonserter, cirka 30 pianotrior, 52 pianosonater, 13 operor, 13 kantater och oratorier och 12 mässor.

Haydn räknas till den klassiska sonatens förste fulländare och nydanare. Många av hans tidigare kompositioner är experiment inom den tidiga sonatformen medan hans mogna alster är i det närmaste formfulländade, exempelvis C-dursonaten (Den engelska) och hans allra sista sonat, den i Ess-dur.

Bland hans mest spelade verk hör de tolv sista symfonierna de så kallade Londonsymfonierna, komponerade mellan 1791–1795. En berömd violinst och impressarie (Salomon) erbjöd Haydn både resa, logi och ett högt gage för att komponera symfonier för den stora orkestern som fanns i London. Av dessa är nr 94 Symfonin med pukslaget (även kallad Pukslagssymfonin), nr 100 Militärsymfonin och nr 104 Londonsymfonin de allra mest spelade. Men den komposition som i nutid nog kan anses som allra mest spelad är Gott erhalte Franz den Kaiser, färdig 1797 som blev Österrikes nationalsång fram till 1919 och som sedan 1922 är Tysklands nationalsång med texten: "Einigkeit und Recht und Freiheit".

Haydn var också verksam inom kyrkomusiken och komponerade förutom ett oratorium Skapelsen även mässor och orgelkonserter.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Området Haydn levde i

Haydn var son till en fattig vagnmakare och på grund av hans tidigt upptäckta musikaliska anlag började han med 6 års ålder en undervisning i sång och instrumentspel hos en släkting i Hainburg an der Donau. Ingen av hans föräldrar kunde läsa noter, men hans far var självlärd folkmusiker. Av Haydns memoarer framgår att han hade en mycket musikalisk barndom. Familjen sjöng och spelade ofta tillsammans, ibland tillsammans med sina grannar. 1740 upptäcktes hans sopranröst av kapellmästaren vid Stefanskyrkan i Wien, Georg von Reutter och så blev Haydn korgosse. Han utbildades även i klaver och violin. Under tiden började Haydn med kompositioner. Vid målbrottet fick han inte stanna kvar och han gav därför lektioner och deltog i olika musikgrupper för att tjäna pengar. Han var också lärling hos den italienska kompositören Nicola Antonio Porpora och fick där musikalisk undervisning.

Haydns musik vann efter hand spridning som pianosonater i manuskript, och efter en lyckad debut som kammarmusikkompositör med sin första stråkkvartett 1755, skriven på begäran av godsägaren von Fürnberg, fick han även genom denne Fürnberg 1759 en musikdirektörsplats på greve Morzins lantegendom Lukawetz nära Plzeň. Här skrev Haydn samma år sin första symfoni.[2]

1761 upplöste greve Morzin sitt kapell, och Haydn anställdes som 2:e kapellmästare hos furst Esterhazy i Eisenstadt. 1766 blev han 1:e kapellmästare, från 1769 på slottet Esterház, där Haydn sedan verkade framt till 1790 då även detta kapell upplöstes.[3] Det var där samt på slottet Esterházy, furstens luxuösa sommarresidens, som Haydn under en ansträngd verksamhet i nära 30 års tid skrev nästan alla sina operor, de flesta arior och sånger samt musik för furstens marionett-teater. 1760 gifte sig Haydn med Maria Anna Keller men deras äktenskap var sällan lyckligt. Sedan 11 februari 1785 var Haydn medlem i frimurarföreningen Zur wahren Eintracht. Efter furste Nikolaus död 1790 blev Haydn självständig.

Han reste med den tyska violinisten Johann Peter Salomon som impressario till England två resor 1790-92 och 1794-95 och fick för första gången se reaktionen på sina kompositioner. Han försanstaltade abonnemangskonserter där han dirigerade sex av sina egna nya symfonier, konserter som vann mycket beröm. Haydn blev 8 juli 1791 hedersdoktor i Oxford och bosatte sig senare i Wien.[3] Där var han lärare åt bland annat Beethoven och nära vän med Mozart. Haydn fick flera utmärkelser, bland annat 1804 hedersborgare i Wien och 1798 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm.

Han kom även på 1790-talet efter sin återkomst från första englandsresan att antas till kapellmästare för ett av Nikolaus son Anton Esterházy återupprättat kapell.[3]

Haydn dog 1809 av ålderdomssvaghet[4] just när en fransk armé under Napoleon I invaderade Wien. Hans sista ord ska ha varit lugnande meddelande till sitt tjänstefolk. Haydn begravdes först på kyrkogården i stadsdelen Meidling i Wien (idag Haydnpark) men hans kvarlevor flyttades 1820 till Haydnkyrkan i Eisenstadt.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Se Verklista för Joseph Haydn

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Haydn, Joseph, 1904–1926.

Not[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Källa: G. Norlén, 1926
  2. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 826.
  3. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 826-27.
  4. ^ Meddelande över Haydns död i Wiener Zeitung, 7 juni 1809

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]