Leica

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Leica I, 1925, med objektiv Leitz Hektor
Leica I, 1925

Leica är en tillverkare av kameror, optik, mikroskop, kikare och optisk mätutrustning. Företaget har sitt ursprung i Wetzlar, Tyskland. Produktionen av Leica-kameror inleddes 1925. Några av världens mest kända nyhetsbilder har tagits med Leica-kameror. Kamerans ringa storlek bidrog till att göra den till ett reporterverktyg med världsrykte redan under mellankrigstiden.

Det japanska företaget Panasonic har numera ett samarbete med Leica om optik till sina kameror. Panasonic har i sin kameraserie Lumix objektiv med beteckningen "Leica". Dessa objektiv är utvecklade och designade av Leica, som dock inte står för tillverkningen av dem.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fabriken hette ursprungligen E. Leitz Optische Werke efter grundaren Ernst Leitz och tillverkade bl a mikroskop. Idag är produktionen uppdelad på tre oberoende företag: Leica Camera AG (kameror och kikare), Leica Microsystems GmbH (mikroskop) och Leica Geosystems AG (geodesiinstrument, ägs idag av svenska Hexagon AB). Varumärket Leica ägs av Leica Microsystems och licensieras till de andra.

Småbildskameran uppfanns 1925 av Oskar Barnack, som då var utvecklingschef på Firma Leitz. Han har fått ge namn till gatan där Leica Camera AG idag ligger i Solms. Barnack önskade sig en kamera som skulle vara lätt att ta med sig och utgick därför från standardformatet för spelfilm som än idag är en 35mm bred film, det liggande bildformatet blev 24 x 36 mm. Man valde en längd på filmrullen som medgav 36 exponeringar (det dominerande formatet än idag). Kameran hade ursprungligen ett 55 mm-objektiv med en ljusstyrka på f/3,5 men endast ett fåtal år efter lanseringen fanns en uppsjö av olika objektiv. Kameran visades för första gången på industrimässan i Leipzig.

Kameraserier[redigera | redigera wikitext]

Leica III 1930-tal
Leica M7 med mätsökare. Sekundärsökaren med den inspeglade bilden är den mörka rutan nedanför slutartidsratten. Den gråare rutan i mitten tar ljus till ramarna för de olika objektiven.
Visoflex påmonterad

Leica I, II, III[redigera | redigera wikitext]

Första modellerna hade fast optik och enkel genomsiktssökare. Så småningom tillkom en enklare avståndsmätare och utbytbar optik (med skruvgänga). Alla dessa modeller hade filmframmatning med ratt och kallas på tyska för Schraubleica ("skruvleica").

Leica M[redigera | redigera wikitext]

Till Leicas mer kända produkter hör mätsökarkamerorna i M-serien (tyska: Messsucher). Den första modellen, M3, tillverkades 1954–1966 i mer än 200 000 exemplar och var jämte M2 ett tag närmast standard bland pressfotografer. Mätsökaren var en s.k. parallaxsökare.

Senare modeller inkluderar M2 (mätsökare för 35, 50 och 90 mm objektiv, mot M3:s 50-90-135)[a] och M1 (enklare variant av M2), M4, M5, M6 och de digitala M8 och M9. Idag (2013) tillverkas de analoga M7 (med bländarstyrd tidsautomatik) och MP (manuell) samt de digitala modellerna M och M-Monochrom. Den sistnämnda är en ren svartvit digital kamera, utan bayer-filter. Alla M-modeller har samma objektivfattning (kallad M-bajonett), och delar därför ett system av objektiv, s.k. systemkamera.

Visoflex[redigera | redigera wikitext]

Eftersom M-modellen i sig inte har någon spegelrörelse vid exponering, hörs endast ridåslutarens (tysta) rörelse vid fotografering. För brännvidder längre än 135 mm, samt för makrofotografering, fanns ett separat spegelhus Visoflex (I, II resp. III) som sattes mellan kameran och objektivet/bälgen. En spak kopplade spegelrörelse till avtrycket och tre lägen kunde väljas: spegeln uppfälld kontinuerligt (sökaren blind), spegelrörelse kopplad till fotografens fingerrörelse för tyst uppfällning (lite längre blindperiod) eller fjäderbelastad spegelrörelse med inställbar tryckpunkt – ganska slamrigt avtryck.

Vissa 90 och 135 mm objektiv fanns även i Visoflex-version. Dessa kunde inte användas i kameran utan detta spegelhus.

Visoflex fanns också för modeller före M-serien.

Leicina[redigera | redigera wikitext]

Smalfilmskameror från Leica. Tillverkas inte längre.

Leicaflex[redigera | redigera wikitext]

Enögd spegelreflexkameraserie. Systemkamera. Format småbild. Tillverkas inte längre.

Leicaflex SL[redigera | redigera wikitext]

Leica CL[redigera | redigera wikitext]

Kompakt version av stillbildskamera med utbytbar optik. Format småbild. Tillverkas inte längre.

Leica R[redigera | redigera wikitext]

En serie av enögda spegelreflexkameror, efterföljare till Leicaflex.

Samarbetspartners[redigera | redigera wikitext]

Objektiv från andra tillverkare/konstruktörer[redigera | redigera wikitext]

Objektiv för andra tillverkare[redigera | redigera wikitext]

Kameror[redigera | redigera wikitext]

  • Minolta, modell Leica CL tillverkades av Minolta. Minolta introducerade 1980 en egen version, CLE med exponeringsautomatik.

Annat[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ För att kunna använda 35 mm objektiv på M3 resp. 135 mm objektiv på M2, fanns dessa objektiv i specialversioner med fast monterade försättslinser för mätsökaren. Dessa rektangulära linser satt på objektivets bas och stack upp mot de båda sökarna. Därmed blev M3 med 35an resp. M2 med 135an lite klumpiga att hantera.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]