Lerklining
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Lerklining eller Lerputs, tekniken att smeta en blandning innehållande bland annat lera över en vägg med inflätat ris, halm eller grenverk eller att fylla ut facken i ett korsvirkeshus.
Bitar av lerklining från klinhus som brunnit förekommer på boplatser från förhistorisk tid i till exempel Irak (omkring 6500 f.Kr.) och från bondestenåldern i norra Europa.
Den blandning som man använder för lerklining kan (i norra Europa) bestå av blålera, sand, finfördelad halm, kospillning, kohår och vatten. Om beståndsdelarna blandas väl försvinner lukten av kospillning när lerkliningen torkat.
Lerklining användes länge inomhus i svenska timrade hus för att ge ett slätare underlag för tapetsering eller stänkmålning. För att lerblandningen skulle fästa på väggen kunde man göra täta sneda yxhugg i timret.
Lerputs och bruk av lera är ett vedertaget material vid nyuppförande eller renovering av kakelugnar och andra eldstäder. Lerbruket blandas av en del lera samt tre delar sand vid arbeten med eldstäder.
