Light detection and ranging

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Light detection and ranging, LIDAR (även LADAR eller laser-radar), är ett optiskt mätinstrument som mäter egenskaper hos reflekterat ljus för att finna avståndet och/eller andra egenskaper av ett avlägset föremål. Exempel på vardagliga applikationer är optiska avståndsmätare i byggindustri och trafikhastighetsövervakning. För vetenskapliga undersökningar används LIDAR för att göra avståndsmätningar av till exempel aerosoler eller gaser, exempelvis ozon.

Andra vanliga namn är LADAR och laser-radar men de används framförallt för militära tillämpningar. Tekniken påminner mycket om radar, Radio Detection and Ranging, men istället för radiovågor används ljus. Typiskt mäter man avståndet till ett objekt genom att mäta tidsfördröjningen mellan en utsänd laserpuls och den registrerade reflexen.

Fördelar med att använda ljus istället för radiovågor är bland annat att strålen har en mycket smalare spridningsvinkel, att ljus ger reflektioner från partiklar som är i samma storleksordning som ljusets våglängd, till exempel aerosoler, samt att fotonen har ett energikvanta som är kraftigt nog för att interagera med molekyler.

Bland nackdelarna kan nämnas att den har betydligt sämre förmåga att se genom moln, regn och snö än en vanlig radar. Laserljus är till skillnad från radarvågor skadligt för ögat så den maximala energimängd som får sändas ut i icke avspärrade områden är betydligt mer begränsad.

För övrigt är spridningsvinklen typiskt mycket smalare än vad som är vanligt för radar. Detta är en fördel när man ska detektera ett objekt som befinner sig i ett kluster, dvs är omgivet av många andra, men en nackdel om man försöker hitta ett objekt över stora ytor.