Lockheed P-38 Lightning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lockheed P-38 Lightning
Lockheed P-38 Lightning.
Beskrivning
Typ tungt eskortjaktplan
lätt bombplan
spaningsplan
Besättning 1
Första flygning 17 september 1940
I aktiv tjänst 1942 – 1956
Versioner varinanter med över 200 exemplar
P-38E 210
P-38F 527
P-38G 1,082
P-38H 601
P-38J 2,970
F-5B 200 baserad på P-38J
F-5E 605 P-38J/L konverteringar
P-38L-LO 3,810
Tillverkare Lockheed
Data
Längd 11,53 meter
Spännvidd 15,85 meter
Höjd 3,00 meter
Vingyta 30,43 m²
Tomvikt 5 800 kg
Max. startvikt 9 798 kg
Motor(er) 2 × Allison V-1710-111/113
Dragkraft 2 × 1 725 hk
Prestanda
Max. hastighet 667 km/h
Räckvidd med max. bränsle 5 300 km
Max. flyghöjd 13 400 meter
Stigförmåga 1 448 m/min
Dragkraft/vikt: 0,27 kW/kg
Beväpning
Beväpning 1 × Hispano M2(C) 20 mm
4 × Colt-Browning MG53-2 12,7 mm kulsprutor
Bomber 2 × 2 000 lb (907 kg),
2 × 1 000 lb (454 kg),
4 × 500 lb (227 kg) eller
4 × 250 lb (113 kg)
Raketer 4 × M10 eller
10 × 5" (127 mm) HVARs

Lockheed P-38 Lightning är ett tungt amerikanskt jaktplan som användes under andra världskriget. Av de plan som tillverkades finns cirka 7 flygande exemplar bevarade. 2007 hittades ett exemplar som legat dolt under en sandstrand i Wales sedan kriget.[1]

P-38 (XP-38) designades år 1937 och provflögs två år senare, men sattes inte in i strid förrän 1942. Modellen som då tillämpades (P-38F) användes till stor del i Nordafrika, men skulle senare komma att få flera uppdrag över Tyskland (då med nya motorer; F-15 Allison och en supercharger). P-38:an användes även flitigt i Stilla Havet mot Japan. Efter att USA hade dechiffrerat ett japanskt meddelande sändes 16 stycken P-38 iväg mot Salomonöarna där Isoroku Yamamotos flygplan sköts ner den 18 april 1943.

P-38:an var ett stort jaktflygplan som hade ett vingspann på 15,85 meter, en längd på 11,53 meter samt en höjd på tre meter. En fördel med P-38:an var att flygplanet hade noshjul, vilket gjorde det lättare att landa. Planet hade utöver detta en ovanlig design med bland annat dubbla stjärtbommar och sidoroder. Maxhastigheten låg på 636 km/h men maxhastigheten under dykning kunde överskrida 800 km/h.

Ett problem som P-38:an hade var dess kompressibilitet; vid dykning i hög hastighet gick det inte räta upp planet. Det enda sättet för piloten att lösa detta var genom att bromsa upp planets hastighet och hoppas att avståndet till marken var tillräckligt långt. På så sätt skulle det då gå att räta upp planet innan det slog i marken. När planet kom i kompressibilitet ansågs det farligt för piloten att hoppa ut, eftersom man trodde att han skulle krocka med höjdrodret.

Bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Lightning försågs normalt med fyra 12,7 mm Colt-Browning kulsprutor i nosen, samt en Hispano 20 mm automatkanon. Detta resulterade i en relativt sett liten spridning av ammunitionen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ DN - Jaktplan låg gömt i sand