Lotta Svärd-organisationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lotta Svärd-organisationen
Lotta Svärd-märke, designat av Eric Vasström 1921
Grundad 1920
Nedlagd 1944
Officiella språk Finska
Svenska
För organisationen i Sverige, se Lottorna.

Lotta Svärd-organisationen var en frivilligorganisation för kvinnor som verkade i Finland under åren 1920-1944. Den var inspiration för den svenska organisationen Lottorna. Namnet kommer från personen Lotta Svärd i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner, som behandlar kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-1809. Namnet användes första gången i Riihimäki den 19 november 1918.

Initialt arbetade kvinnliga frivilliga inom försvaret som sanitärer inom skyddskårerna, som brandmän och med sömnad. Termen lottor användes inte då. Så småningom började dessa frivilligkvinnor att organisera sig och efter lång diskussion valde man namnet Lotta Svärd. År 1920 insåg man att en egen och självständig organisation var nödvändig och föreningen Lotta Svärd registrerades den 9 september 1920.

Krigsåren[redigera | redigera wikitext]

Lottor under andra världskriget.
Kvinna i lottauniform

Till en början byttes ordförande ofta, varför man år 1931 beslöt att välja en stadigvarande ordförande. Posten gick till Fanni Luukkonen, som var överlärare vid lärarseminariet i Sordavala och verkat som ordförande sedan 1929. Hon kom sedan att fungera som ordförande tills föreningen upphörde 1944. Som ordförande besökte Luukkonen 19 maj 1943 Adolf Hitler och mottog riddarkorset med örn för sin "kamp mot bolsjevismen".

Lotta Svärds stadgar förnyades vid årsmötet 1941 varvid namnet ändrades till Lotta Svärd rf. I samband med detta förenklades även stadgarna och formulerades så att de skulle vara lättare att förstå.

Under kriget arbetade lottorna som sanitärer, telefonister, kontorister, skötte kantiner samt arbetade som sjuksköterskor på fältsjukhusen. Under vinterkriget och fortsättningskriget 1939 — 1944 medförde lottornas arbete att ca 100 000 kunde avdelas för andra uppgifter, av dessa 50 % till fronttjänst. Lottornas insats motsvarade således omkring sju divisioner.

Smålottorna grundades 1931. Det var en barnorganisation som var öppen för alla som var åtta år fyllda. Under fortsättningskriget döptes Smålottorna om till Lottaflickorna. De hade ett eget emblem, en heraldisk ros. Verksamheten betonade fosterländskhet och man anordnade diverse kurser. Man deltog även i allehanda arbeten tillsammans med de vuxna lottorna. Lottaflickornas verksamhet upphörde samtidigt som Lotta Svärd, medlemsantalet var då ca 50 000.

Totalt var medlemsantalet i hela Lotta Svärd omkring 200 000 år 1944. Då kriget slutade den 9 september 1944 hade 287 lottor mist livet till följd av detta (113 dog av direkta krigshandlingar, 140 av olika sjukdomar och 34 i olyckor).

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Den allierade Kontrollkommissionen bestämde att samtliga, av kommissionen föregivna, "fascistiska" organisationer skulle förbjudas, däribland Lotta Svärd. Av denna orsak bestämde Finlands regering den 23 november 1944 att Lotta Svärd skulle förbjudas på grund av sitt "nära samarbete med Skyddskårsrörelsen". Innan organisationen upplöstes överfördes dess tillgångar till stiftelsen Suomen Naisten Huoltosäätiö (Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor). Stiftelsen ordnade bland annat med matbespisning för behövande. Den 29 juni 2004 bytte man namn till Lotta Svärd-Stiftelsen.

Lottamuseer finns i dag i Ristijärvi, Seinäjoki, Villmanstrand och Tusby. Den 12 december 2005 var det premiär för filmen Löftet (Lupaus), som var finansierad av Lotta Svärd-Stiftelsen.

Lotta-emblemet[redigera | redigera wikitext]

Lotta Svärd-organisationens symbol designades av Eric Vasström och innehöll fyra heraldiska rosor och ett hakkors varvid hakkorset symboliserade den stigande solen och lycka.[1]

Den estniska systerorganisationen[redigera | redigera wikitext]

I Estland fanns en systerorganisation "Naiskodukaitse" (Kvinnohemvärnet) som uppstått på samma sätt och med liknande ideal som Lotta Svärdrörelsen. Även denna förbjöds efter kriget, men påföljderna för medlemmarna var mera drakoniska än i Finland. Anna Tõrvand-Tellman, estnisk politiker och kvinnosakskvinna som varit med om att grunda rörelsen dömdes år 1940 till döden. Domen förvandlades senare till 12 år i fångläger. Hon dog 1953.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Syväranta lottamuseum
  2. ^ Eesti Rahvusraamatukogu - National Library of Estonia (estniska)

Övriga källor:

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia
  • Koskimies, Airi & Koskimies, Rafael: Suomen lotta : katsaus lottajärjestön toimintaan.Weilin & Göös| 1964
  • Ruutikainen-Svala, Elli: Kuullos Pyhä Vala... - Raahen suojeluskuntapiirin historia 1917 — 1944. Ylivieska 1996. ellisvala.info
  • Paju, Imbi: Suomenlahden sisaret

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]