Tarquinius Superbus

Från Wikipedia

(Omdirigerad från Lucius Tarquinius Superbus)

Lucius Tarquinius Superbus (den yngre), död 495 f.Kr., var Kungariket Roms sjunde och siste kung, innan den romerska republiken infördes. Han regerade troligen 533 f.Kr. - 509 f.Kr. och är antagligen en historisk person. Han var son till kung Tarquinius Priscus och var gift med kung Servius Tullius dotter Tullia. Det berättas att Tullia eggade sin man att stämpla mot hennes far kungen och till sist låta mörda honom så att hennes man kunde överta kungamakten.

Tarquinius regerade visserligen med klokhet och kraft, men hänsynslöst varför han snart fick tillnamnet Superbus (den hårde). I det yttre fortsatte han faderns verk och införlivade en stor del av Latium i kungariket. Han bebyggde och förskönade staden ytterligare.

Tarquinius ville bryta senatens makt och uppträdde som en grekisk våldskonung. Domsrätten utövade han ensam. Han ogillades därför starkt i Rom men även i de underkuvade latinska städerna. Tarquinis förlorade slutligen makten till följd av sin son Sextus våldtäkt av den kyska adelsdamen Lucretia. Ett adelsuppror under ledning av Lucius Junius Brutus utbröt i Rom till vilken den under Tarquinius befäl i fält stående hären anslöt sig (509 f. Kr.). Tarquinius måste gå i landsflykt till Etrurien och alla försök att återvinna Rom visade sig fåfänga... och de levde lyckliga i alla sina dagar.