Brott
| Denna artikel anses inte skriven ur ett globalt perspektiv. Motivering: Artikeln utgår från svenska definitioner och svensk lagstiftning i största delen av artikeln och måste därför skrivas om i de delarna för att få ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2012-02) |
- Denna artikel handlar om brott som juridiskt begrepp. Se även brott (olika betydelser).
Brott är att föröva en gärning i strid med en lagbestämmelse för vilken det är föreskrivet en påföljd – i Sverige en gärning stadgad i brottsbalken eller i annan lag eller författning för vilken straff är föreskrivet – och där ingen objektiv ansvarsfrihetsgrund föreligger.[1]
Den vetenskapliga studien av brott benämns kriminologi. Brottslighet studeras idag inom många samhällsvetenskaper. Brottslighet anses vara ett av de största samhällsproblemen och är ofta föremål för politiska beslut, såsom lagstiftning och olika brottsförebyggande insatser.
Innehåll |
[redigera] Juridisk definition
Ett brott enligt svensk lag består av objektiva och subjektiva rekvisit som måste vara uppfyllda för att ett brott i juridisk mening skall anses begånget. Objektiva rekvisit kan beskrivas som den handling eller i vissa fall underlåtenhet till handling som måste utföras medan de subjektiva rekvisiten är gärningsmannens tankesätt vid handlingens utförande. De subjektiva rekvisitet delas upp i uppsåt och oaktsamhet. Vissa brott i brottsbalken kräver uppsåt för att brott anses begånget medan för andra brott räcker det med oaktsamhet.
I brottsbalken 1 kap 2 § 1 stycket stadgas att "En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.[2] Denna paragraf spänner över hela brottsbalken och betyder att alla brottbestämmelser där ingenting annat stadgas kräver uppsåt för att brottet skall vara begånget. Ett exempel är brottet mord som stadgas i 3 kap 1 § brottsbalken "Den som berövar annan livet, dömes för mord till fängelse i tio år eller på livstid."[3] I denna bestämmelse stadgas enbart de objektiva rekvisiten, det vill säga att någon måste döda en annan. Ingenting sägs om vilket subjektivt rekvisit som måste vara uppfyllt. Dock framgår det genom 1 kap 2 § brottsbalken att uppsåt krävs eftersom ingenting annat stadgas i mordbestämmelsen. I en del brottsbestämmelser stadgas ordet oaktsamhet. Detta är ett exempel på ett ord som föreskriver något annat och därmed signalerar att det räcker med det subjektiva rekvisitet oaktsamhet för att brottet skall vara begånget.
Ett brott anses begånget först när en domstol dömt att så är fallet, det vill säga efter det att en åklagare lyckats bevisa att såväl de objektiva och de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Om en åklagare inte kan bevisa att alla rekvisiten som ingår i en brottsbestämmelse är uppfyllda kan en domstol omöjligen döma till ansvar för detta brott. Exempelvis, lyckas inte åklagaren bevisa att en person har haft uppsåt att döda kan domstolen omöjligen döma gärningsmannen för mord. Detta gäller oavsett under vilka omständigheter dödandet skett. Om åklagaren istället kan bevisa oaktsamhet kan gärningsmannen dömas för vållande till annans död. Innan domstolen har dömt är gärningsmannen misstänkt för brott.
Av 1 kap 2 § 2 stycket framgår att: "Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott."[4] Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg menade dock 2011 att en prejudicerande dom från Högsta domstolen i september samma år upphöjde berusning till en ursäkt för brott.[5]
[redigera] Orsaker till brott
Brott omfattar en varierande och mycket komplex samling handlingar. Men de har det gemensamt att de innebär allvarliga kränkningar av samhällets sociala normer. Ålder och kön utgör de viktigaste förklaringsgrunderna bakom brottslighet, men även psykiska problem, drogmissbruk, social utsatthet och gruppkonflikter tillhör de viktiga faktorerna bakom högre brottslighet. Ungdomar är en särskilt utsatt grupp, och en tidig kriminell karriär kan bli ihållande över tid.
Högt socialt kapital, ett relativt sett homogent samhälle, jämn inkomstfördelning samt en effektiv och rättvis brottsbekämpning tillhör de viktigaste faktorerna bakom låg brottslighet.
[redigera] Fotnoter
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K1P1
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K1P2
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K3P1
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K1P2S2
- ^ Madeleine Leijonhufvud, Suzanne Wennberg. "Åtalad kan hävda fylla och gå fri", Svenska Dagbladet, 1 november 2011. Läst den 2 november 2011.
[redigera] Se även
- Alfabetisk lista över brott enligt svensk lagstiftning
- Brottslighet i Sverige
- Brottsrubricering
- Brottsprevention
- Juridik
- Lista över kända svenska brott
- Kriminogena faktorer
- Straff
- Straffteori
[redigera] Externa länkar
- Brottsförebyggande rådet Information och statistik om brott
- Kriminalvårdsstyrelsen
- Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet