Lykiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lykiska
Trm̃mili
Talas i Lykien, Lykaonien
Region Sydvästra Anatolien
Utdött 1:a århundradet f.Kr.
Klassificering Indoeuropeiskt

anatoliskt

luviska undergruppen
Språkkoder
ISO 639-3 xlc
Lykisk inskrift från Xanthos

Lykiska (lykiska Trm̃mili[1]) är ett utdött språk som en gång talades i Lykien i Mindre Asien i nuvarande Turkiet. Språket tillhör språkgruppen anatoliska språk bland de indoeuropeiska språken och indelas i två dialekter; lykiska A och lykiska B (även kallad milyiska). Omkring 200 inskrifter är kända på lykiska från 300- och 400-talet f.Kr. samt från mynt. Språket skrevs med ett särskilt alfabet baserat på det grekiska alfabetet.

Lykiskan ingick i den luviska undergruppen bland de anatoliska språken, tillsammans med luviska, kariska, sidetiska och pisidiska.[2] Lykiskan dog ut omkring början av första århundradet f.Kr. och ersattes av klassisk grekiska.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Lykiska är känt från dessa källor:[3][4]

  • Person- och ortnamn på grekiska.
  • 172 inskrifter på sten i lykisk skrift från sent 400-tal f.Kr. till sent 300-tal f.Kr.[5] De kategoriseras som:
    • 150 begravningsinstruktioner på klippgravar.
    • 20 votiv- eller dedikationsinskrifter.
  • Omkring 100 inskrifter på mynt som myntats i Xanthos från Kuprilis regenttid, 485-440 f.Kr., till Perikles regenttid, 380-360 f.Kr.[6]
  • Letoontrilingven, på lykiska A, grekiska och arameiska.
  • Xanthosbilingven. Den övre delen av en grav i Xanthos, kallad Xanthosstelen eller Xanthosobelisken. En inskrift på lykiska A täcker södra, östra och en del av den norra sidan. Norra sidan innehåller också en 12-radig dikt på grekiska och ytterligare text, främst på västra sidan, på lykiska B. Denna dialekt förekommer endast där och på en grav i Antiphellos. Det totala antalet rader på stelen är 255, inklusive 243 på lykiska och 12 på grekiska.

Inskriftsmaterialet täcker ett tidsspann på omkring 170 år, mellan 500 och 330 f.Kr.[7]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Ett antal huvuddrag bidrar till att identifiera lykiskan som tillhörande den luviska gruppen:[8]

  • Assibilation av indoeuropeiska (IE) palataler (satem-förändringen): *ekwo- (med palatalt k[9]) till luviska á-zú-wa/i-, lykiska esbe, "häst."
  • Genitiv ersätts av adjektiv som slutar på -ahi eller -ehi, luviska -assi-.
  • Preteritum aktivum bildas med indoeuropeiska sekundära mediumändelser:
    • IE *-to till luviska -ta, lykiska te- or de- i tredje person singular
    • IE *-nto till luviska -nta, lykiska (n)te i tredje person plural
  • Ordlikheter: luviska māssan(i)-, lykiska māhān(i), "gud."

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bryce (1986) sid. 30.
  2. ^ Adiego (2007) sid. 763.
  3. ^ Adiego (2007) sid. 764.
  4. ^ Bryce (1986) sid. 42.
  5. ^ Bryce (1986) sid. 50.
  6. ^ Bryce (1986) sid. 51–52.
  7. ^ Bryce (1986) sid. 54.
  8. ^ Adiego (2007) sid. 765.
  9. ^ ”*ekwo-”. The American Heritage Dictionary of the English Language: Fourth Edition. 2000. http://www.bartleby.com/61/roots/IE124.html. Läst 18 mars 2008. 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, där följande referenser nämns:
  • Adiego, I.J. (2007). Christidis, A.F.; Arapopoulou, Maria; Chriti, Maria. red. A History of Ancient Greek From the Beginning to Late Antiquity. Cambridge University press. ISBN 0521833078 .
  • Bryce, Trevor R. (1986). The Lycians - Volume I: The Lycians in Literary and Epigraphic Sources. Copenhagen: Museum Tusculanum Press. ISBN 87-7289-023-1