Preteritum
 |
Artikeln eller avsnittet anses vara onödigt fackspråklig. (2012-03) Hjälp gärna till att förtydliga artikeln och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från dess att den märkts upp kan den komma att raderas. |
Preteritum är ett tempus i bland annat svenska och andra germanska språk, som används allmänt för att beteckna dåtid. Namnet kommer av latinets praeterita, som betyder "det föregångna".
Förr (och delvis fortfarande) användes i stället allmänt termen imperfekt. Den termen passar dock bättre i exempelvis romanska språk som franska och spanska, där åtskillnad görs mellan avslutade eller plötsliga (perfektiva) och oavslutade eller pågående (imperfektiva) verbskeenden vid betecknande av dåtid. Det vill säga, imperfekt anger förutom den rena tidskomponenten (på samma sätt som preteritum) också en aspektuell komponent (till skillnad från preteritum).
I dag används också samma verbform ibland rent modalt. Exempelvis kan formen användas tillsammans med presens för att uttrycka en önskan eller något som inte är verkligt, såsom Han önskar att han var i Spanien i stället för Han önskar att han vore i Spanien eller Han önskar att han skulle vara i Spanien. Modal användning av preteritum är dock felaktig och tillämpas inte offentligt eller i skrift.
Exempel [redigera]
- Han struntade i allt.
- Hon tänkte på Stockholm när hon såg Gröna Lund.
- Ingenting hände.
Referenser [redigera]
- Bolander, Maria (2005). Funktionell svensk grammatik (utgåva 2). Stockholm: Liber. Sid. 136 f. ISBN 91-47-05232-5
|
||||||||||||||
