Mackabéer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mackabéer är ett samlingsnamn på den ätt som under 100-talet f.Kr. gav det judiska folket självständighet från de seleukidiska härskarna.

Vid tiden för Mackabéerupproret 167 f.kr. var Antiochos IV Epifanes kung över det seleukidiska väldet, med nuvarande Syrien som centrum. Han plundrade Jerusalem och ställde upp ett altare till den grekiske guden Zeus i Jerusalems tempel. Dessutom förbjöd han judiska religiösa seder som brännoffer, sabbat och omskärelse. En präst i Modeim i Judeen, Mattathias, blir den tändande gnistan till det judiska upproret. Kungens ämbetsman tvingar stadens invånare att offra på avgudaaltaret och erbjuder Mattathias att offra först. Han vägrar under högljudda protester. När en annan av stadens judar går med på att offra dödas han tillsammans med den syriske ämbetsmannen av Mattathias hand. Altaret rivs ned och upproret startar under ledning av prästen och hans fem söner. Inom ett år dör Mattathias och sonen Judas Mackabeos blir upprorsledare. Han lyckas 164 f Kr driva två syriska arméer på flykten vilket gör att många judar följer honom. Under en tid därefter upplevde judarna en viss frihet, även om tiden präglades av interna maktkamper. Den tiden varade fram till år 63 f.Kr. då landet kom att lyda under romarriket och styrt av regionala regenter.

Mattathias hade fem söner, Judas Mackabaios, Simon Thassi, Elasar Avaran, Johannes Gaddi och Jonathan Apfus varav Judas är den mest framstående. De inledde år 167 f.Kr. upproret mot Antiochos IV Epifanes.

Två år senare återerövrade Judas templet i Jerusalem och återinförde den judiska kulten, men striderna fortsatte. Elasar Avaran dog i ett krig mot kung Antiochos V, genom att rusa fram emot en elefant som han trodde att kungen red, och krossades av dess tyngd då han dödade den. Judas förlorade detta krig, och Antiochos belägrade än en gång templet, men Judas återvann det vid ett slag mot hänföraren Nicanor. Judas stupade i ett slag mot Bakchides, och Jonathan Apfus blev då befälhavare och sedan överstepräst.