Herodianska dynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den herodianska dynastin

Herodianska dynastin, härskarsläkt i Palestina som fått sitt namn efter dess störste medlem, Herodes den store, (73-4 f.Kr).

Dynastins uppkomst sammanhängde med romarnas ingripande i striderna mellan de sista med varandra tävlande makkabéerna. En edomit, Antipatros (enligt andra var han en hierodul från Askalon) hade av konung Alexander Jannaios insatts till ståthållare i Iduméen. Dennes son och efterträdare, Antipatros, utnyttjade skickligt spänningen mellan makkabéerna Hyrkanos II och Aristobulos II. Genom ett smidigt tillmötesgående mot romarna vann han deras gunst, så att han av Caesar utnämndes till prokurator över hela Judéen, medan den svage Hyrkanos II erhöll titeln etnark. Detta skedde 63 f.Kr..

I själva verket var Antipatros landets regent under romarnas överhöghet och utnämnde strax sina söner Fasael och Herodes till ståthållare, Fasael i Jerusalem och Herodes i Galiléen. 41 f. Kr. utnämndes bröderna tillsamman av Marcus Antonius till tetrarker.[1]

Sedan Caesar och Antipatros dött, inträdde en kritisk tid för Herodes, och ställningen förvärrades än mer när Aristobulos II:s son, Antigonos, utnyttjade sig av de i Palestina infallande parterna för att återvinna sina fäders tron. Sedan Fasael fängslats och begått självmord, vågade Herodes inte längre stanna kvar i landet, utan flydde över Egypten till Rom, medan den siste makkabéen Antigonos under parternas beskydd regerade som konung i Jerusalem mellan 40-37 f.Kr.. I Rom lyckades emellertid Herodes utverka sin utnämning till konung över Judéen, men det dröjde 3 år innan han kunde ta sitt rike i besittning, eftersom han måste erövra det bit för bit. Efter tre månaders belägring föll slutligen Jerusalem 37 f. Kr., och Antigonos avrättades av romarna.

Herodes den store gifte sig 37 f. Kr. med Mariamne av mackabéernas släkt, och motsättningen mellan henne och hennes söner å ena sidan samt Herodes moder och syster Salome å den andra gav upphov till sönderslitande strider inom Herodes familj. Efter Herodes död delades hans rike mellan hans söner, av vilka Herodes Archelaos 4 f. Kr. som etnark erhöll Samarien, Judéen och Iduméen. Liksom fadern gjorde han sig känd som en stor byggherre, men innerligt hatad av judarna, förvisades han redan 6 e. Kr. till Galiléen. Galiléen och Peréen tillföll Herodes Antipas, även han känd för sina byggnadsverk, framför allt grundandet av en hellenistisk huvudstad Tiberias väster om Genesaret.[2]

Ursprungligen förmäld med nabatéerkongen Aretas IV:s dotter, skilde sig Herodes Antipas från henne för att gifta sig med Herodias, en sondotter till Herodes den store och tidigare gift med Antipas halvbror Herodes. Denna händelse ledde till Johannes Döparens straffpredikan och avrättande (Mark. 6). Herodias förorsakade sin gemåls fall genom att uppegga honom att hos Caligula begära kungatitel. Då Antipas samtidigt hos kejsaren beskylldes för förräderi, blev han förvisad till Gallien 38 e. Kr.[2]

Sonen Filippus fick nu de nordöstra delarna av faderns rike. Herodes Agrippa I, Herodes den stores sonson, Herodias bror, utnnämndes 37 e. Kr. till kung över Filippus tetrarki, och erhöll 40 e. Kr. genom intriger Antipas' furstendöme och 41 e. Kr. av Claudius Judéen och Samarien. Herodes Agrippa I försökte vinna farisérnas stöd och förföljde därför den krista urförsamingen, och skall ha låtit avrätta aposteln Jakob. Efter Herodes Agrippa I:s död 44 e. Kr. lades Palestina omedelbart under Rom och styrdes av prokuratorer.[2]

Herodes Agrippa II, den Herodes Agrippa I:s son, blev kung över Chalkis och innehade från 50 e. Kr. uppsikten över templet i Jerusalem och rätten att utnämna överstepräst. Han erhöll 53 e. Kr. i stället för Chalkis Filippus' gamla tetrarki och vissa andra områden. Gentemot judarna förde han en försiktig politik men stod i judiska kriget på romarnas sida. Herodes Agrippa II omtalas jämte sin syster Berenice i Apostlagärningarna.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1150.
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1150.-51

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Herodianska dynastien, 1904–1926.