Magnetstål

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kristaller I yta av kornorienterat magnetstål

Magnetstål är beteckning för olika stålsorter, som används till magneter.

För ankare och kärnor i generatorer och transformatorer, vars magnetism snabbt växlar, används ofta mjukt kiselstål med mindre än 0,1 % kol och 0,5 – 4 % kisel.

För permanenta magneter, som efter kraftig magnetisering skall kunna ges största möjliga magnetism och behålla denna konstant sedan det magnetiserande fältets verkan upphört, används kromstål med ca 1 % kol och 1,5 – 3 % krom, volframstål med ca 0,7 % kol och 5 – 6 % volfram eller krom-kobolt-molybden-stål med ca 1 % kol, 4 – 9 % krom, 6 – 40 % kobolt och ca 1 % molybden. Dessa förekommer i många sammanhang inom både starkströms- och svagströmstekniken.

Bland stål med speciella magnetiska egenskaper kan nämnas t ex permalloy, ett nickelstål med 78,5 % nickel, vilket har stor permeabilitet vid låg magnetisering, och som bl a kan användas för reläer och hörapparater. Hit kan också räknas aluminium- och nickel-järnlegeringar, som kan ges hög koercitivkraft.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952