Magnus Johan Emil Bolmér

Lägg till länkar
Från Wikipedia
 Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2024-03)
Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Magnus Johan Emil Bolmér
Född6 januari 1861
Bolmsö socken, Sverige
Död9 januari 1928 (67 år)
Lenhovda, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningBedragare, målare
Redigera Wikidata

Magnus Johan Emil Johannesson, även kallad Bolmér, född den 6 januari 1861 på Bjurka i Bolmsö socken, död 9 januari 1928 i Lenhovda och begravd på Norra Åkarp, var en svensk bedragare och målare, samt far till konstnären Reinhold Johansson. Nyheten om Bolmérs äventyr spred sig i tidningsartiklar runt om i landet.[6][7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Magnus Johan Emil Johannesson, som efter sin tid på artilleriet tog namnet Bolmér, var son till Emilia Charlotta Ramberg och hemmansägaren Johannes Magnusson. Han hade även en yngre bror, Carl Gustav Fromhold, som dog tidigt. Han lämnade sin familj vid 16 års ålder och reste till Danmark. Där arbetade han på ett tegelbruk, men kom tillbaka till Sverige och studerade på ett flertal småskoleseminarier, bland annat i Reftele, samt Värnamo och Växjö. Han blev artillerist i Kristianstad, men sjukskrev sig och begav sig till Tyskland, där han återigen arbetade på ett tegelbruk. Efter detta studerade han konst åren 1883 och 1884 hos målaren och experten Ossian Gyllenberg i Helsingborg. Bolmér gav sedan skrivlektioner i bland annat Ljungby, Halmstad och Hässleholm. Han förlovade sig med Karolina Jonasdotter, och de fick sitt första barn den 4 februari 1886, sonen Karl Albert Branting, som dog 1907, troligen i Nordamerika. Karolina flyttade in hos Bolmér i Haganäs, men flyttade sedan till soldaten Säll från Emmaboda. Cirka 1885 eller 1886 antogs Bolmér ett tag att ha drunknat, då hans båt hittades drivande på Bolmen. Bolmér hade dock lämnat Haganäs för att vikariera som lärare på Gryteryd i 6 månader. Han försvann plötsligt mitt under en lektion från Gryteryds skola och lämnade ett par "brummande björnar" och ett par "sörjande tärnor". [8] Detta kan tolkas som att han var omtyckt och att de sörjde att han försvann. [1]

Falska skolläraren[redigera | redigera wikitext]

År 1887 blev Bolmér dömd, efter att ha förfalskat skolbetyg, till 3 års fängelse på Långholmens centralfängelse.[2] Han hade fått tag på dessa betyg, troligen genom inbrott på Växjö seminarium.[3] Tillsammans med minst 14 olika falska identiteter, såsom Ljungbäck och Branting, samt att ha förändrat sitt utseende ett flertal gånger,[4] [5] hade han sedan använt dessa betyg för att söka lärartjänster på skolor runt om i landet. När varningar och misstänksamhet nådde skolorna försvann Bolmér spårlöst.[6] [7]Efter en tid kom dock ett rekommendationsbrev plötsligt från rektor Wingren i Lund, försett med hans sigill, där han beklagar tvivlen på äktheten av Bolmérs betyg och där han bifogar en verifierad kopia av Bolmérs betyg. Detta var dock också förfalskat av Bolmér, med hjälp av en medhjälpare som hade graverat sigillet åt honom. Det var när han sökte jobb i Jämshög som bedrägeriet avslöjades.[8]

Detta var inte sista gången Bolmér använde sig av falska betyg. År 1898 i Orlunda sökte han återigen en plats som skollärare, men denna gången avslöjades bedrägeriet direkt. Syftet var däremot denna gång att immigrera till USA. Några män hade berättat för honom att om han lyckades samla ihop tillräckligt med pengar, så kunde de fixa en bostad i Amerika.[9] Samma män hade med sig en tidning, som Bolmér började bläddra i, och där fick han syn på en jobbannons om ett skolvikariat i Orlunda.[9]

Skottet mot stämningsmännen[redigera | redigera wikitext]

En sen natt år 1893 var de två stämningsmännen, Grehn och Ehn, i Bolmérs hem för att dela ut en stämning. Natten för att anlända är en ovanlig tid, men de hade valt denna tid för att Bolmér inte skulle kunna hålla sig undan och vara förberedd. Bolmér hade däremot blivit förvarnad av sin hustru Thilda. Hustrun Thilda väckte nämligen Bolmér för att informera om stämningsmännens ankomst, samt därefter mötte hon upp stämningsmännen och vilseledde dem in i en annan stuga. Stämningsmännen hittade därför inte Bolmér, och även hans far sa att han inte var hemma. Då lämnade de två gården, men då avfyrades ett skott från stugan, och en av männen blev träffad. Skottet var av svag kraft och den träffade blev därmed inte allvarligt skadad. Ingen vet säkert vem som avfyrade det skottet, men Bolmér blev givetvis misstänkt. Delvis för sin historik, men även av att ett av vittne hört Bolmér uttrycka:

"Nu är de här, de djävlarna, men jag ska ta den och den och bränna enbuskarna på dem!"

I förhör säger Bolmér att han syftat på ett par hundar som brukar störa hans jakthund, och han velat:

"bränna enbuskarna på dem!"

Bolmér hävdade också att stämningsmännens anklagelser endast berodde på hat mot honom.

Bolmér dömdes inte för detta skottdrama p.g.a. brist på bevis, men däremot visade det sig efter förhören, att Bolmér år 1893 hade gift sig med Thilda Nilsdotter, med ett förfalskat äktenskapsbevis. Bolmér hade förfalskat underskriften av Thilda Nilsdotters far, för att få gifta sig med henne i Helsingörs domkyrka i Danmark. Han blev också misstänkt för att samtidigt vara gift med en annan kvinna, men det kom dock fram att han endast var förlovad med denna kvinnan, Karolina Jonasdotter, och därför friades han från brottet tvegifte. Bolmér dömdes istället för förfalskning av äktenskapsbevis till straffarbete och 10 års vanfrejd. [10][11] [12][13][14][1][15]

Tidningsartikel om Bolmérs skottdrama år 1893:[redigera | redigera wikitext]

"Hvarje människa, som har lätt för att bli ilsken, vet hur kvickt det går att hugga tag i en eldgaffel eller ett vedträd, för att därmed gifta större eftertryck åt sin mening. Men detta sätt är icke bra, förty det kan komma surt efter. Än värre är det när man tar till skjutvapen och därmed skjuter på sina vederdelomän. Så har en person vid namnet Bolmér Branting gjort i förra månaden. Stämningsmän äro ju sällan välkomna gäster, men de böra likaväl bemötas hövligt. Då Branting fick se dem blef han emellertid så arg, att han utan vidare tog sitt gevär och sköt efter dem med hagel; han lyckades träffa den ene af dem. Men nu har hvarken regering eller kommunen lofvat skottpänningar för aflemnade dödade stämningsmän och med anledning däraf sattes Bolmér Branting i fängsligt förvar och funderar nu på saken i Jönköpings cellfängelse. Han nekar emellertid att hafva aflossat något skott efter stämningsmännen.” [9]

Våldet i Haganäs[redigera | redigera wikitext]

På eftermiddagen den 30 januari 1908 sköt Bolmér sin granne Peter Johan Emanuelsson i Haganäs på Bolmsö, enligt ett åtal. Emanuelsson fick en skada på högra sidan av huvudet och ögat. Peter Johan Emanuelsson låg avsvimmad i flera timmar, men vaknade upp till slut och tog sig till sjukstugan i Unnaryd. Där låg han inlagd i åtta dagar, och överlevde. Under tiden hade Bolmér flytt från platsen. Han hade den 1 februari 1908 spårats till Ljungby, men han greps inte förrän den 11 juni 1908 i Helsingborg. När Bolmér blev åtalad kom det också fram att han inte bara skjutit mot Emanuelsson, utan att han också under december månad hotat en kronojägare vid namn J. Lod, med att han skulle skjuta honom samt "spräcka" hans huvud med en yxa. Bolmér yrkade dock istället ansvar mot Lod för hemfridsbrott och falsk beskyllning. Bolmér sattes på fri fot, eftersom det var oklart om skottet mot Emanuelsson var ett vådaskott och det inte heller fanns tillräckligt med bevis angående hotet mot J. Lod. [16]

Guldkuppen på danska myntverket[redigera | redigera wikitext]

Den 5 februari 1917 stal Bolmérs son Nils Ludvig Reinhold Johansson 10 000 kr danska guldmynt. Ludvig, som enligt tidningen jobbade på danska myntverket, hade blivit övertalad av sin far att stjäla guldmynten. Ludvig hade medan de andra arbetarna tittat bort, lagt ner guldmynten i fickan och redan samma dag hade Bolmér dem i sina händer. Bolmér hade rest tillbaka in i Sverige, växlat och försökt spenderat beloppet. När han skulle betala med några mynt på Lagans station, tog Bolmér ut en ask med mynten i. Kassörskan frågade varför han har så mycket danska mynt, och han svarade att han var timmerhandlaren Johansson från Refteled, och att han nyss sålt timmer till några danskar, som betalade i danska guldmynt. Kassörskan kände igen Bolmér och han greps senare, samt Ludvig och ännu en av Bolmérs söner, Emil, i Kristianstad, där de under denna tid var bosatta. Emil friades, men Bolmér dömdes till ett års straffarbete och Nils Ludvig Reinhold Johansson dömdes till två års straffarbete. [17] [18][19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bolmsö hembygdsförening. Bolmsö: Smålands Största Ö 
  2. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERNORRLANDS ALLEHANDA 1891-02-11”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/7m1lch7z5r078w00/part/1/page/3. Läst 13 mars 2024. 
  3. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDSPOSTEN 1886-12-02”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/5gt11b2t3tr4q9h8/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  4. ^ Kungliga biblioteket. ”VERNAMOPOSTEN 1901-04-27”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/9n342wdg7k57jd1g/part/1/page/3. Läst 14 mars 2024. 
  5. ^ Kungliga biblioteket. ”KARLSHAMN 1886-11-17”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/dt8w3rvbbbkx1s9p/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  6. ^ Kungliga biblioteket. ”STOCKHOLMS DAGBLAD 1886-10-02”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/0jbrm2nb5clrtk4/part/1/page/4. Läst 13 mars 2024. 
  7. ^ Kungliga biblioteket. ”ÖRESUNDSPOSTEN 1886-10-04”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/n18gfznklj8skw29/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  8. ^ Kungliga biblioteket. ”SYDSVENSKA DAGBLADET 1886-11-17”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/z7b8p2kkwbc75qz1/part/1/page/4. Läst 13 mars 2024. 
  9. ^ [a b] Kungliga biblioteket. ”MOTALA TIDNING 1898-07-18”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/m3lg0m73kwcsjq1r/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  10. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDSPOSTEN 1893-12-01”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/gr5np4krdclqfzx2/part/1/page/3. Läst 13 mars 2024. 
  11. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDS ALLEHANDA 1893-12-20”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/5lsv1rcz3p2bmp3n/part/1/page/3. Läst 13 mars 2024. 
  12. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDSPOSTENS VECKOBLAD 1894-03-08”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/x9qn0hb7v1q05z9f/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  13. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDS ALLEHANDA 1894-10-03”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/p4bfmvk0mp0sjm4g/part/1/page/2. Läst 13 mars 2024. 
  14. ^ Kungliga biblioteket. ”SÖRMLANDSPOSTEN 1894-06-11”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/r7vmwd6rp1j6vsl7/part/1/page/3. Läst 13 mars 2024. 
  15. ^ Kungliga biblioteket. ”SMÅLANDS ALLEHANDA 1894-01-10”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/8pw06chc6dq12b4v/part/1/page/3. Läst 24 april 2024. 
  16. ^ [1][2][3][4][5]
  17. ^ Kungliga biblioteket. ”SYDSVENSKA DAGBLADET 1917-02-25”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/bvbx568k8c89l2lh/part/1/page/5. Läst 13 mars 2024. 
  18. ^ Kungliga biblioteket. ”JÄMTLANDSPOSTEN 1917-03-01”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/vd6mjzh647jvwgn/part/1/page/1. Läst 13 mars 2024. 
  19. ^ Kungliga biblioteket. ”GÖTEBORGS AFTONBLAD 1917-09-30”. Svenska tidningar. https://tidningar.kb.se/k3w5h88w1b52nbp/part/1/page/1. Läst 13 mars 2024. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Magnus_Johan_Emil_Bolmér&oldid=54651705”